Rim och reson

Klämmer in några rader medan kalvsyltan kallnar och tankarna finns hos alla de som drabbats av galningars verk på några platser i världen…

Håll med om att det är ganska kul ändå att pyssla och fixa inför julhelgen. Själv är jag ganska traditionsbunden, även om jag med åren gjort avkall på sådant som var viktigt tidigare. Det blir faktiskt jul, även om inte allt är perfekt. Ligger det kvar lite ”skit i hörnen” så syns det inte så väl den här årstiden. Men det var inte det som det skulle handla om. Jag spinner vidare på ett ”matbordssamtal” som jag, yngsta dottern och farsan hade nyligen.

Då minns vi min dotters svårhanterliga frestelser vid pepparkakshuset när hon var barn. Skumtomtarna som blev allt längre ju närmare julhelgen vi kom och polkagrisarna som antog allt mera underlig form och färg.

-Blev ni arga på mig då, undrade dottern?

Nej, inte kan man bli arg över barns små hyss. Kan man inte skratta åt sådant är man nog inte en särskilt bra förälder.

Farsan lade pannan i djupa veck och frågade:

-Kommer du ihåg om jag blev arg på dig någon gång?

Jo, det fanns allt några gånger då det hettade till en aning. Underredsmassa över halva bilen var nog inte så kul och inte när jag gömde mig i bilen när han skulle på fisketur. Att få en fotboll mitt i ”nian” när han satt vid köksbordet var inte heller något han uppskattade kan jag meddela. O.s.v. – men, jag och morsan hade mera otalt med varandra och orsaken kan säkert vara att en mor är mera beskyddande mot en son än en far…tror jag!

Hur som helst så skrattade vi gott åt flera hyss och minnen. Ett minne som var betydligt äldre var ett utlåtande och en förklaring till ett misslyckande som en någorlunda jämnårig med just min farsa hade en gång i tiden. Han och hans familj hade sitt hem inte långt från där hälsocentralen i Hammarstrand ligger. Alldeles intill låg då ortens mejeri.

Unge sonen i familjen hade skickats till just mejeriet för att köpa en kruka mjölk till familjen. Från mejeriet sluttade det ganska brant uppför mot hemmet och då det var vinter bar det sig inte bättre än att han halkade i backen, drog mjölkkannan med kraft mot den snöbelagda vägen och följaktligen kom hem utan mjölk.

-Men vad har du gjort, frågade modern sin son, som inte blev svaret skyldig:

-Jag mötte en gubbe i backen och han stoppade mig och sade:

-Månen sken på gubbens ben och gubbens ben gav återsken – och så tog han mjölken och gick!

Jag tar för givet att modern skrattade gott åt detta svaret som sonen sannolikt lärt sig utantill vid något tillfälle.

En decemberkväll i nådens år 2016, då man inget högre önskar än att julfrid och trygghet får råda i en värld som på många sätt präglas av hat och våld…

Varför?

 

Publicerat av

Sören Olsson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *