Möten med människor

 

Jag har skrivit om Maj tidigare, men det är länge sedan. Då träffade jag henne i barndomshemmet i Valla i Håsjö. En trilskande luftvärmepump förde mig dit och väl där fick jag lära mig både det ena och det andra när det kommer till vokabulär, trots att jag trodde mig känna till det mesta i den vägen. Bortsett från det berättade hon mycket om sin barndom och uppväxt, om människor i byn och om sitt tidigare yrkesliv inom forna Televerket. Men allra första gången jag stiftade lite bekantskap med henne gjorde jag det i en timrad loge under Ravensmarknaden i Pålgård. 

”Spådam” stod det att läsa på en skylt på väggen vid ingången. Kylan utanför var påtaglig men inne i logen var det varmt – och trångt! Mängder av människor köade utanför i väntan på att få komma in och låta Maj lägga ut sin kortlek i formation på ett bord. Nyfikna på att få veta vad som väntar i framtiden.

Hemma hos Maj, i hennes kök i lägenheten i Hammarstrand, är det ingen trängsel när jag träffar henne. Det är bara hon och jag och kortleken.

-Det här är det som varit, säger hon och pekar på en del av korten hon lagt ut.

-Och det här är nutid, men säg ingenting!

-Här är ditt privatliv och det här rör ditt jobb, fortsätter hon och sveper med ena handen över korten.

Ena stunden är hon alldeles tyst och funderar en stund för att i nästa sekund berätta om vad hon ser. Ibland ser hon mig i ögonen och jag får för mig att hon vill få ett och annat bekräftat. Men jag har lovat att inget säga.

”Gåvan” – att spå andra människor med hjälp av just en kortlek, har hon ingen aning om var den kommer från. När hon var helt ung fanns det en kvinna i byn som hade samma förmåga och henne besökte Maj ibland.

-Jag tyckte det verkade spännande så jag skaffade en kortlek och började lära av henne. Men man kan inte lära sig allt om inte förmågan finns där från början. Det är många år sedan och jag har hjälpt många människor att få veta lite om sin framtid sedan dess. Men jag berättar naturligtvis inte allt. Tråkiga saker och händelser utelämnar jag alltid.

Den här kvällen berättar hon om vad en del av korten betyder och vilka människor i min bekantskapskrets de eventuellt representerar. Röda kort har en viss betydelse och svarta en annan. Jag får ”lyfta” ett och annat kort och tänka på vem jag vill och till viss del handlar sedan resultatet av kortens placering om vad jag eventuellt kan förvänta mig.

Lite senare, efter en kopp kaffe och kaka och lite allmänt prat om ditt och datt återvänder jag hem igen, kanske med en gnutta förhoppning men också med en aning huvudbry om vad hon egentligen sade. En del kommer jag ihåg, annat inte alls. Roligt och lite spännande var det i alla fall.

-Kom tillbaka om några veckor så bjuder jag på kaffe och lägger ut mina kort igen, säger Maj när jag går ut genom dörren.

 

Publicerat av

Sören Olsson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *