Busspendlande – ett dagligt äventyr med olika karaktär

Har pendlat med buss mellan Hammarstrand och jobbet i Östersund i snart tre år. Visserligen inte varje arbetsdag då jag och en kollega åker bil lite då och då och beredskapstjänstgöring får mig att sova över i Östersund ibland. Nåväl, bussåkning är något av ett äventyr, av olika karaktär, nästan varje dag!

En och annan dikeskörning, en och annan busstur som inte blivit av då chauffören försovit sig (mänskligt), glada och vänliga chaufförer, folkilskna chaufförer, en fullkomligt vriden chaufför (han fick sparken), chufförer som inte hittar, chaufför som passerar hållplatsen åt fel håll när han skall hämta upp oss, snacksalig chaufför (göteborgare som sitter och pratar med oss fast vi sitter nästan längst bak), galen chaufför som sitter och serverar kaffe ur medhavd termos till sin nyvunna älskarinna, som sitter snett bakom, medan han kör bussen! Så länge han hade sin anställning kvar kom han sent redan till första hållplatsen, varje dag! Vi mera förstod än anade att det berodde på att bussen stod parkerad på lite undanskymd plats en stund, strax innan, och att det nog pågick någon typ av ”kuttrasju” på övertid mellan stolsraderna 2 och 12!

Där finns medpassagerare med skilda karaktärer, packade passagerare (klockan 5 på morgonen), groteskparfymstinkande passagerare (en och annan kvinna), mobiltelefonutsvultna passagerare (pratar i 100 decibel i 10 mil, minst), o.s.v. Listan går att göra mycket längre! Idag sitter en galet parfymstinkande kvinna framför mig och bakom sitter en yngling som tuggar ivrigt på en grillad kyckling! Där, mitt emellan, sitter jag och…där förenar sig de här dofterna med varandra i en odefinierbar, lättantändlig supernova som framkallar allt annat än välbehag! Just nu sneglar jag en aning på påsen som finns på baksidan av ryggstödet på sätet framför.

Ha också förståelse för att resorna kan ta lite olika tid, beroende på vem som kör! ”Göteborgarn” är snabbast. Han tror att han är en ny Ayrton Senna…i buss! Drömmer säkert om ett kontrakt med Ferrari eller McLarenstallet. Han skiter i hastighetsbegränsningarna men bromsar så infernaliskt vid varje fartkamera så G-krafterna orsakar hudveck i nacken under någon sekund. 1 timme och 10 minuter ganska precis!

Han som heter Anders tar det mera ”piano”. Han berättar om både sig själv och sin fru i mikrofonen, varje resa, och glömmer att han har en tidtabell att hålla!    1 timme och 20 minuter!

Han som fick sparken släppte av sin kvinnliga gunst vid en av sträckans hållplatser. Körde vidare men stannade mitt på vägen, oavsett trafikläge, öppnade rutan vid förarplatsen och betygade älskarinnan ytterligare känslosvall innan han körde vidare. Därtill stannade han i Döviken ibland (1 mil från Hammarstrand), klev ur bussen, lade ut snusen och drack en kopp kaffe ur den där jävla termosen innan han körde vidare. Lyckades på något förunderligt sätt köra på samma tid varje dag – 1 timme och 25 minuter, inkluderat sen ankomst till första hållplats samt extra ömhetsbetygelser!

Slutligen – det finns även annat som påverkar restiden, nämligen hur många finniga, dansbandslyssnande tonåringar i sina jävla A-traktorer med ”Olle Jönsson-dunka dunka” som finns längs vägen! Fy fan för A-traktorer!

Ja, mina vänner, det var en liten enkel och anspråkslös betraktelse över busspendlande, en fredag i september 2021.