Cykelbyxor – ett trauma för en och annan

Det slumpade sig så att jag för en gångs skull lyckades hålla mig vaken en stund framför TV:n igår kväll. Det brukar inte vara så. Det brukar snarare handla om minuter innan ögonlocken faller för Newtons tyngdlag och jag vaknar någon timme senare och undrar varför TV.n har stängt av.

Två minuter före 21.00 släntrade jag in och gled ner i soffan och noterade att Skavlan var i intågande. Jag har ju faktiskt lyckats se ett och annat av hans program och de brukar vara bra, med intressanta gäster och spännande berättelser. Första gäst in igår kväll var Malin Persson Giolito. För er som möjligtvis inte vet vem hon är så kan jag berätta att hon är GW:s dotter.                  -Klarnar det nu? Ok, bra! Hon är, liksom sin far, författare och bor i Bryssel.

Till skillnad från sin far så är hon oerhört talför och helt i avsaknad av ”knorranden” och glasögon på huvudet. Jag skall inte försöka mig på att återge allt hon sade eller berättade men hon tog upp några ämnen som jag liksom inte kunde förbise helt och hållet. Det ena var att hon gillar sin medelålders franske man och att hon tycker oerhört illa om när han sätter på sig cykelbyxor! I så motto ett tämligen ointressant ämne att ta upp, så länge hon hade hållit sig till just honom! Hur han ser ut i- eller passar eller inte i cykelbyxor är ju av underordnad betydelse…liksom. Men, när hon ondgjorde sig över cykelbyxor rent generellt, på medelålders män, då satte jag mig upp i soffan och lyssnade lite mera noggrant. Det är inte själva cykelbyxan i sig som väcker anstöt i henne utan mera stoppningen, det faktiska skyddet eller ”blöjan” som hon uttrycker det, i cykelbyxan, som hon tycker så infernaliskt illa om.

Jag känner inte till huruvida hon cyklar, eller har cyklat, överhuvudtaget men har hon gjort det så inte har det varit några längre sträckor. Och det går inte att bortse från att oavsett om- eller hur hon har cyklat så har hon gjort det utan ”paket” där låren s.a.s. slutar! Det är där som ”blöjan” gör nytta för oss män när vi cyklar. Jag känner inte Malin och jag är inte vän med henne på några som helst sociala medier men här kommer lite information som hennes franske man uppenbarligen utelämnat i deras gemensamma liv.

På förekommen anledning! Du har tur du, Malin, som är född utan ”paket” när du skall ut och cykla! För att på ett enkelt sätt beskriva verkligheten, när man kört en runda på sisådär 15 till 20 mil på en landsvägsracer och kommer hem och kliver av cykeln, så tar det ibland runt 30 till 45 minuter innan känslan av att cykelsadeln fortfarande sitter kvar i ”paketet” försvinner, trots att man använt cykelbyxa med ”blöja”. Föreställ dig en sådan tur i vanliga brallor och jag tror att din acceptans för killar i cykelbyxor, oavsett ålder, blir lite större. Några speciella funderingar på digniteten på din mans ”paket” har jag inte men är det månne så att du egentligen tycker att det är ganska manligt med ett rejält ”paket” eller blir det du ser bara för mycket? 😉

/Sören