Sorterade kläder och leksaker i helgen

Jag har 2 kubikmeter grejer, ca 50-60 kilo nå’nting i källaren. Leksaker och kläder som jag fått för att ta med till Nepal. Det är egentligen lite tokigt eftersom Nepal är ett klädproducerande land och det ÄR bättre att stödja lokal textilindustri. Fast vissa saker är helt OK att ta med sig som fina hela kläder som det går att slita på länge än. Men bara bättre fleece-kläder, varma vindtäta och vattenavvisande jackor i små storlekar. Och lego.

Så nu har jag sorterat ut sådant och vi är flera som ska åka och vi packar ner så mycket vi får med. Det vill säga i vårt bagage som vi checkar in. Jag åker med Finnair 23 kilo bagagefrivikt och sedan med Air India från Delhi till Kathmandu. De tillåter bara 20 kilo. Inte mycket. Jag ska vandra också och behöver ha handbagagets 8 kilo för mina egna saker. Kängor, kläder både för stan och varma kläder för vandringen, skor att ha i stan om jag vill slippa lufsa runt i vandrarkängorna 5 veckor i stan också efter att jag kommit ner från bergen.

En del av de saker människor skänkt måste jag slänga. det är ingen idé att ta med gratisleksaker från Mac Donalds eller trasiga kläder. Herrkalsonger modell stora, större än jag någonsin sett någon nepales vara, ingen idé. Undrar om de hamnade fel och det var soppåsen jag fick?

Bommullskläder och akryltröjor bär jag till Myrorna så kommer de till nytta här kanske? För i Nepal är det antingen varmt och då behövs de inte eller också är det kallt och då är fleece bättre.

Alternativet att skicka iväg en container är dyrt. Jättedyrt. Faktiskt mycket dyrare än att köpa på plats så  jag måste av utrymmesskäl tacka nej till det mesta och egentligen är det ju också så att det vi behöver mest är pengar att betala lönerna i Nepal med, att betala hyra för husen och mat till barnen.

Publicerat av

gatubarnnepal

Eva Holmberg Tedert är 59 år och bor i Gävle. Efter flera års engagemang i andra projekt startade Eva 2010 Föreningen för gatubarn i Nepal och grundade 2011 ett flickhem i Gokarna, Kathmandu. Hösten 2012 startade nästa hem för yngre barn i Jorpati, Kathmandu. Ungefär samtidigt började föreningen sponsra den första studenten på Medical College sjuksköterskeprogram, de har nu blivit 12 stycken och Eva engagerade sig med start 2013 också i barnen i slumområdet Shantinagar och med att stötta barn i familjer för att de ska kunna behålla sina barn. Efter de stora jordbävningarna 2015 startade Eva bygget av en skola med finansiering från vännerna Deva Premal, Miten och Manose, musiker som turnerar världen runt. Arbetet i Nepal tar all fritid och semester samt tjänstledigheter på ca tre månader per år för att kunna följa upp utveckla verksamheten tillsammans med den svenska styrelsen och de två nepalesiska styrelserna.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *