Valdag i Kathmandu, lugna gator, barnhemsbarn och födelsedagskalas

 

Idag har det varit val i Nepal men det var verkligen ett val med förhinder. Många lyckades inte ta sig till sina ”hembyar” där de föddes och är registrerade, det kan ju vara flera dagsresor bort och kosta mycket att ta sig dit. Dessutom har transportblockanden iscensatt av en 33-partiallians med maoisterna i spetsen gjort att många har inte kunnat resa någonstans hur gärna de än velat.

Bilden ur The Himalayan Times, en engelskspråkig tidning som ges ut i Kathmandu, säger det mesta om hur besvärligt det varit att få rösta. Nu ska alla valurnor under militär eskort föras till distriktens ”huvudstäder” och räknas och om två-tre dagar borde vi veta resultatet. Hur det går med strejker, demonstrationer och blockader de närmaste dagarna har vi ingen aning om. I bästa fall kan man åka buss och taxi i morgon redan. I sämsta fall fortsätter blockaden mot transporter och man får hålla sig inom gångavstånd.

På valdagen var all trafik förbjuden och på huvudgatan i Boudhanath flanerade människor omkring, cyklade spelade fotboll och badminton och det var alldeles tyst i stan. Ovanligt!

Det är tur att våra barnhem ligger i närheten av Boudhanath så det går att ta sig dit. Här kommer lite bilder från småbarnens hem och från flickhemmet:

Fruktstund strax, så alla barnen går för att tvätta händerna. Anjana, nysnaggad och avlusad är gladast av alla och jag har inte sett henne ledsen eller sur. Hon skrattar jämt. Nyligen inflyttad på Manjushree-hemmet. Nu bor det 12 barn där och det får räcka för en tid framåt. Det tar tid att verksamheten ”sätter sig” med tre nyinflyttade barn i oktober och lite osäkerhet kring ett barn som flyttade in i april i år. Får vi behålla henne eller kräver föräldrarna tillbaka henne för att sälja henne igen? Det pågår rena slavhandeln med barn och vi får vara tacksamma för att en del barn bara överges och lämnas till oss istället för att säljas till rikare familjer eller till bordeller i Indien.

Sumina säger att hon är 7 år men vi vet inte exakt. Sumina är också ny på Manjushree Child Care Canter och oftast är hon glad och leker med de andra barnen. Hon älskar att hänga över muren och kolla på hundvalparna som finns hos grannen.

Här är Pema som nyligen kommit till småbarnshemmet. Vi vet inte så mycket om henne och hon pratar nästan inte alls. Men hon förstår tibetanska eller kanske sherpa för hon förstår när lama Jhampa, buddhistmunk och förskollärare talar med henne. Dolma som ansvarar för Manjushree-hemmet har lyckats får dit Pemas mamma som arbetar på ett bygge i Kathmandu men har övergivit sitt barn. Mamman stannade bara tio minuter och efter det besöket grät Pema länge. Hon tycker om att sitta i knäet hos någon och bara borra in huvudet vid halsen på någon vuxen. Vi vet inte vad som hänt henne och mamman vill inte berätta heller och hon vill absolut inte ha barnet som hon inte kan ta hand om. En av alla de tragedier som ligger bakom att barnen hamnat på våra hem.

Här kommer Wangchuk farande på trehjuling i Manushree Child Care Centers trädgård. Fast han säger att det är en motorcykel, så okej då, bäst att flytta på sig när han ser så allvarlig ut. Wangchuk är tibetan och han har ett kloster som sponsrar hand förskoleavgift. Manjushree CCC är det officiella namnet på det som jag ofta bara kallar för småbarnshemmet.

 

Födelsedagar tar man på stort allvar på våra barnhem. Vi vet inte riktigt när alla barn fyller år, några har fått fejkade födelsedagar i sina papper men vi firar och sjunger och extra god mat och tårta blir det på födelsedagarna. Här är det Pema Dolma som fyller 9 år och totalt fokuserad skär upp tårtan till alla. Pema Dolma bor på Child Help and Care Center d.v.s. det som vi oftast kallar för flickhemmet.

Publicerat av

gatubarnnepal

Eva Holmberg Tedert är 59 år och bor i Gävle. Efter flera års engagemang i andra projekt startade Eva 2010 Föreningen för gatubarn i Nepal och grundade 2011 ett flickhem i Gokarna, Kathmandu. Hösten 2012 startade nästa hem för yngre barn i Jorpati, Kathmandu. Ungefär samtidigt började föreningen sponsra den första studenten på Medical College sjuksköterskeprogram, de har nu blivit 12 stycken och Eva engagerade sig med start 2013 också i barnen i slumområdet Shantinagar och med att stötta barn i familjer för att de ska kunna behålla sina barn. Efter de stora jordbävningarna 2015 startade Eva bygget av en skola med finansiering från vännerna Deva Premal, Miten och Manose, musiker som turnerar världen runt. Arbetet i Nepal tar all fritid och semester samt tjänstledigheter på ca tre månader per år för att kunna följa upp utveckla verksamheten tillsammans med den svenska styrelsen och de två nepalesiska styrelserna.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *