Som att göra värnplikt eller nå’t

Nu är jag hemma i Gävle igen.
Sju veckor i Nepal var denna gång som att göra någon slags värnplikt. Jag var sjuk ganska mycket. feber, igenslammade luftvägar, en djävulsk hosta och så alla dessa strejker eller snarare blockader inför valet. Tröttsamt, slitsamt, ibland tröstlöst. Funderar mycket över hur det ska gå i Nepal efter valet om de får till en ny konstitution till exempel. Om maoisterna ska sätta sina hot om nya blockader och strejker i verket eftersom det gick sämre för dem i valet än förra gången 2008. Funderar över hur det ska gå med våra nya barn, några av dem var rätt ynkliga, svårt undernärda, lusiga och skorviga.

MEN DET FINNS LJUSPUNKTER

*Nästan alla barn på våra två barnhem mår bra, riktigt bra och de är så himla duktiga i skolan.

*De som inte mår bra får hjälp av vår jätteduktiga barnpsykolog Anita Tamang som nu arbetar för båda hemmen. Det är dyrt att ha psykologen men värt varenda rupee både för barnen och för personalen som får handledning.

*Våra extrabarn som har föräldrar att bo hos och där vi går in och betalar skolavgifter och annat nödvändigt har det från rimligt till jättebra.

*Tack vare en särskild donation från ABF Gästrikebygden har skolan där våra flickor går nu utrustning i salen för naturvetenskap. Modeller på lever och hjärta, mätare av olika slag, kemikalier för att göra experiment.

*Ca 50 barn som inte haft skolböcker tidigare och därmed haft svårt att hänga med i skolan kommer nu att få skolböcker.

*Våra medlemmar och volontärer har varit ute i slumområdet Shantinagar flera tillfällen med ett par hundra kilo ris, linser, äpplen med mera.

*Vi har hittat ett nytt hus för flickhemmet. Om allt går som planerat kommer de att kunna flytta in före monsunregnen i juni 2014. Han som bygger huset säger att det är klart 1 mars men det verkar inte så sannolikt, så 1 juni riktar vi in oss på.

När jag summerar allt detta känner jag mig så otroligt nöjd, trots att det var så tungt att vara i Nepal denna gång. Nu gäller det att jobba jättehårt för att hinna med allt som behöver göras på jobbet och hålla tummarna att det inte dyker upp så mycket oväntade saker. Om allt går enligt min plan så blir obehövlig framåt mars igen och i bästa fall  att min chef tycker att jag lika gärna kan få vara tjänstledig ett tag igen för att vara i Nepal.

 

 

Publicerat av

gatubarnnepal

Eva Holmberg Tedert är 59 år och bor i Gävle. Efter flera års engagemang i andra projekt startade Eva 2010 Föreningen för gatubarn i Nepal och grundade 2011 ett flickhem i Gokarna, Kathmandu. Hösten 2012 startade nästa hem för yngre barn i Jorpati, Kathmandu. Ungefär samtidigt började föreningen sponsra den första studenten på Medical College sjuksköterskeprogram, de har nu blivit 12 stycken och Eva engagerade sig med start 2013 också i barnen i slumområdet Shantinagar och med att stötta barn i familjer för att de ska kunna behålla sina barn. Efter de stora jordbävningarna 2015 startade Eva bygget av en skola med finansiering från vännerna Deva Premal, Miten och Manose, musiker som turnerar världen runt. Arbetet i Nepal tar all fritid och semester samt tjänstledigheter på ca tre månader per år för att kunna följa upp utveckla verksamheten tillsammans med den svenska styrelsen och de två nepalesiska styrelserna.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *