Kulturella skillnader

Funderar mycket på det där med respekt för andra kulturer. Och att vi måste bevara barnens särart och kultur. Vi ska inte göra barnen till européer, de ska växa upp till goda nepaleser och leva sina liv i Nepal.

Så länge det handlar om att ge dem undervisning i folkdanser, nepalesisk musik och att ge dem möjlighet att lära känna sitt land är det enkelt. Och kul!

MEN VAD SVÅRT DET ÄR I MÅNGA ANDRA FRÅGOR!

HUR SKULLE DU GÖRA MED NEDANSTÅENDE EXEMPEL?

I Nepal talas en stor mängd språk i alla olika folkgrupper, till exempel sherpa, tamang, newari, något språk från Mustang som jag inte ens vet vad det heter. Våra barn har sju olika språk som första språk och vi har barn som när de kom till oss nästan inte kunde nepali som är ”riksspråket” Ska vi satsa på någon slags hemspråksundervisning och till vilket pris? Hur klarar vi det rent praktiskt och ekonomiskt?

I Nepal är det normalt att man slår barn som uppfostringsmetod. Ska vi acceptera det? Personalen kan vi hota med avsked om de slår barn men hur löser vi det i skolan? Vi kan diskutera och argumentera och vi har valt en skola där de säger att de aldrig slår barnen men vi har förstått att det händer ibland ändå, även om just våra barn är betydligt mindre utsatta än sina kamrater.

När vi skaffade varmvattenberedare för att lättare hålla barnen lusfria och rena skrattade folk åt oss och sa att barnen kommer att bli så bortskämda så de inte kan leva ett normalt liv i Nepal när de blir vuxna om de får växa upp sådär fint.

Samma sak när vi skaffade gasdrivna värmeelement och nu när vi anser att huset är för litet och ordnar med ett större hus och när vi skaffade tvättmaskin och när vi sa till att barnen inte ska hålla på och tvätta sina kläder för hand eller tvätta lakan och handdukar utan personalen ska sköta det i tvättmaskinen medan barnen ägnar sig åt skolarbetet.

Ska vi acceptera att flickor behandlas som mindre värda? Ska vi acceptera att de tas ur skolan i förtid för att gifta sig när de är bara barn själva?

Är det en kulturell sedvänja vi ska respektera att menstruerande kvinnor inte får komma in i bostaden för att de orenar manliga familjemedlemmar? Istället får de sova ute hos djuren.

Det är en nästan omöjlig balansgång att ge barnen ett acceptabelt liv, i våra ögon, att respektera kulturella skillnader och inte göra dem till européer utan att rusta dem för en framtid i Nepal och samtidigt hjälpa dem att bli avantgardet i din generation eller i vart fall ge möjlighet att försörja sig och sina framtida barn.

 

Publicerat av

gatubarnnepal

Eva Holmberg Tedert är 59 år och bor i Gävle. Efter flera års engagemang i andra projekt startade Eva 2010 Föreningen för gatubarn i Nepal och grundade 2011 ett flickhem i Gokarna, Kathmandu. Hösten 2012 startade nästa hem för yngre barn i Jorpati, Kathmandu. Ungefär samtidigt började föreningen sponsra den första studenten på Medical College sjuksköterskeprogram, de har nu blivit 12 stycken och Eva engagerade sig med start 2013 också i barnen i slumområdet Shantinagar och med att stötta barn i familjer för att de ska kunna behålla sina barn. Efter de stora jordbävningarna 2015 startade Eva bygget av en skola med finansiering från vännerna Deva Premal, Miten och Manose, musiker som turnerar världen runt. Arbetet i Nepal tar all fritid och semester samt tjänstledigheter på ca tre månader per år för att kunna följa upp utveckla verksamheten tillsammans med den svenska styrelsen och de två nepalesiska styrelserna.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *