I Global Slavery Index hamnar Nepal på 5:te plats

I bara fyra länder finns ännu större andel av befolkningen som lever som slavar eller under slavliknande förhållanden. Definitionen på slaveri finns längst ner på sidan och du kan läsa mer på http://www.globalslaveryindex.org/

Nepal är det näst fattigaste landet i Asien med en genomsnittlig lön på mindre än 4 US dollar per dag. Arbetslösheten är 47 % och då har man inte ens räknat dem på landsbygden som bara har säsongsarbeten. En av sex nepaleser har lämnat Nepal för att arbeta utomlands. Landet har ännu inte hämtat sig från det 10 år långa inbördeskrig som slutade 2006. Infrastrukturen lider fortfarande stora brister sedan kriget men också på grund av monsunregnen som förstör vägar och det är vanligt med jordskred då en stor del av skogarna huggits ner för att bli bränsle.

Korruption

Det absolut största problemet i Nepal är korruptionen.  Det är svårt att genomföra något utan att muta tjänstemän eller politiker. Vare sig företag eller den offentliga sektorn investerar i någon större utsträckning och det minskar möjligheten till fler jobb i framtiden. Att låna i banken för investeringar är svårt och om man lyckas låna så är räntorna höga.

Fattigdom deformerar människor

Fattigdomen deformerar människor och för med sig att man för att överleva kan gå så långt som att sälja sina barn. Företrädesvis sina döttrar, kanske för att klara av att betala skolgången för sönerna. Pojkarna är sina föräldrars pensionsförsäkring. Flickorna kommer ju ändå att tillhöra sin makes familj och då är det onödigt att slösa utbildning på dem. Det är också vanligt förekommande att flickorna ska förses med hemgift till brudgummens familj. En betungande utgift för en familj och så är det lockande att sälja sina döttrar.

Slaveri och tvångsarbete utomlands

Mellan 10 000 och 20 000 flickor och kvinnor säljs varje år från Nepal till internationell sexhandel. De flesta säljs till bordeller i Indiens storstäder men även till andra länder.

Många nepaleser blir tvångsarbetare i andra länder. I fabriker där man är inlåst, som hushållsslavar utan ledighet och där arbetsgivaren tvingar till sig sex eller misshandlar sitt tjänstefolk, som byggnadsarbetare under mycket farliga och osäkra arbetsförhållanden. De flesta i länder runt Persiska viken eller i Sydostasien. Det är vanligt förekommande att man trots åratals arbete inte lyckas göra sig skuldfri då kostnader för resa, för hälsovård och en massa fiktiva kostnader läggs till så att dessa personer hamnar i djupare och djupare skuldsättning trots att de arbetar hårt hela tiden. Många dukar under och på flygen från Gulfstaterna är det ofta kistor med och gråtande anhöriga på flygplatsen i Kathmandu som får hämta en mamma eller pappa som kommer hem i kista.

Inhemskt slaveri

Inom Nepal finns många desperata människor som under den torra årstiden vandrar eller åker på busstak för att komma till städerna där de söker arbete på byggen, som hembiträden hos rikare familjer eller prostituerar sig. Kastväsendet är formellt avskaffat i Nepal. En sak som är otroligt konstig är att det berättas för mig att särskilt inom tillverkning av tegelsten och annat byggmaterial finns massor av människor som arbetar under slavliknande förhållanden. För att få producera tegel måste företaget ha en koncession av något slag och tegel är vanvettigt dyrt. Man kan ju bara undra hur man får koncessionen, vad det kostar och vilka som tjänar alla pengarna på detta.

Särskilt utsatta folkgrupper

 

Det finns folkgrupper som är särskilt utsatta för slaveri och trots att detta är förbjudet enligt nepalesisk lag så fortgår det då statsapparaten saknar kapacitet att möta problemen. Det har sagts mig också att när en av lagarna skrevs och utnyttjandet av en viss kategori slavar på jordegendomar på landsbygden förbjöds så användes den maskulina formen för folkgruppen. Detta har av en del slavägare på landsbygden tolkats som att det fortfarande är helt okej att ha kvar kvinnliga slavar. Ett sätt att misstolka lagen på ett helt groteskt sätt.

Vad gör staten?
Den nepalesiska staten försöker göra vad den kan för att motverka slaveriet och bland annat har man instiftat en lag som förbjuder nepalesiska kvinnor att söka arbete som hembiträden i länderna runt Persiska viken men det förbudet har inte varit så verksamt och det har inte heller ökat säkerheten för dem som reser ut för att arbeta. Lagen ändrades sedan till att bara gälla kvinnor under 30.

Varför åker så många iväg för att arbeta utomlands?
Pengar att skicka hem för familjens överlevnad är den viktigaste orsaken och många barn växer upp hos mormor eller andra släktingar då mamma och pappa arbetar utomlands. Av Nepals hela ekonomi kommer 22 % från nepaleser i utlandet. 2011 reste nära 360 000 nepaleser utomlands för att arbeta och man räknar med att det är ca 1 300 personer som reser ut varje dag för att arbeta. Det är alltså inte så konstigt att det finns direktflyg från Kathmandu till Doha i Qatar och Abu Dhabi i Förenade Arabemiraten. Malaysia och Sydkorea är andra länder dit många åker för att arbeta.

Hur kan detta fortgå?
Sedan inbördeskriget slutade 2006 har regeringarna avlöst varandra i olika koalitioner med ett tjugotal partier i regeringen. Parlamentet har inte sammanträtt på åratal, ekonomin är i fritt fall, korruptionen gränslös, infrastrukturen nästan obefintlig. Detta leder till ett samhälle helt utan strukturerade förhållanden och särskilt personer från låga kaster och kastlösa utsätts för stora orättvisor. Kvinnor betraktas som andra klassens medborgare vars rättigheter negligeras totalt och många flickor förvägras skolgång och gifts bort i unga år trots att detta är förbjudet enligt nepalesisk lag.

Barnens situation
ILO beräknar att minst 600 000 barn i Nepal arbetar under oacceptabla arbetsförhållanden vilket inkluderar tvångsarbete i fabriker, sexslaveri, farligt arbete på byggen eller på gatorna.

Lagstiftning
Det är inte lagstiftningen det är något större fel på det är efterlevnaden av lagarna och förmågan att genomföra någon form av sanktioner mot dem som bryter mot lagarna. En del lagar är också så vagt formulerade att de skulle behöva förtydligas. Bland de lagar som är tydliga finns lagar som förbjuder påtvingad organdonation, köpa eller sälja människor inklusive barn för sexuella tjänster. Det saknas dock lagstiftning mot till exempel tvångsäktenskap och saknas sanktioner mot dem som tjänar pengar på att sälja andras sexuella tjänster. Detta innebär bland annat att det är de prostituerade som bötfälls och detta ökar på deras skulder till bordellägare och hallickar.

2002 förbjöds slaveri för flera folkgrupper på landsbygden men många av dem var så skuldsatta till jordägarna att deras situation inte ändrades nämnvärt. Exempel: Kamaiya Labour Prohibition Act medan andra folkgrupper inte omfattades som till exempel  Haruwas som arbetar med att plöja jord, Charuwas som är herdar  med flera folkgrupper.

De  siffrorna jag refererar till kommer från http://data.worldbank.org/indicator/NY.GDP.PCAP.CD/countries 

http://www.state.gov/documents/organization/210741.pdf

http://www.guardian.co.uk/global-development/2013/jun/14/nepal-action-slavery-srijana-chaudhary 

http://www.globalpressinstitute.org/asia/nepal/illegal-employment-abroad-increases-health-risks-nepalese-women 

http://thecnnfreedomproject.blogs.cnn.com/2012/05/13/nepalese-dying-to-work/ 

http://www.amnesty.org/en/news/nepal-protect-nepalese-migrants-false-promises-work-abroad-2011-12-12 

http://www.ilo.org/ipec/Informationresources/WCMS_182002/lang–en/index.htm 

http://www.antislavery.org/includes/documents/cm_docs/2009/f/forced_and_bonded_labour_in_nepal_july_2009.pdf 

Definition på slaveri i vår tid:

 

2013, modern slavery takes many forms, and is known by many names: slavery, forced labour or human trafficking.
– ‘Slavery’ refers to the condition of treating another person as if they were property – something to be bought, sold, traded or even destroyed.
– ‘Forced labour’ is a related but not identical concept, referring to work taken without consent, by threats or coercion.
– ‘Human trafficking’ is another related concept, referring to the process through which people are brought, through deception, threats or coercion, into slavery, forced labour or other forms of severe exploitation.
Whatever term is used, the significant characteristic of all forms of modern slavery is that it involves one person depriving another people of their freedom: their freedom to leave one job for another, their freedom to leave one workplace for another, their freedom to control their own body.

Ett gatubarn har lämnat kroppen

 

Namuna, jag sörjer dig och att ditt korta liv var så plågsamt. Jag förbannar drogerna som tog ditt liv och när nu allt var som det var så är jag ändå tacksam över att ditt liv och din plåga inte blev längre.

På försommaren 2011 flyttade du in på vårt nyöppnade flickhem i Gokarna i utkanten av Kathmandu. Du var äldst av flickorna, 15 år och hade redan sett det mesta. Du hade drivit runt på gatorna länge, utan föräldrar, utan vuxna. Du hade en äldre ”bror” fast egentligen var han nog inte din bror utan en hallick.

När du kom till oss vill jag minnas att du vägde runt 30 kilo, kanske lite över, du hade problem med hjärtat och var orkeslös. Men du började skolan i första klass för du hade inte gått i skolan innan eller fick du gå en klass högre? Jag minns inte längre. Kanske Malin från Gävle som jobbade på vårt hem då minns? Det gick bra för dig i skolan, Namuna! Du var klyftig, smart och läraktig trots att du redan hunnit sniffa en hel del. Jag var förvånad över att din hjärna inte tagit mer skada av allt lim.

Du var oerhört konstnärligt begåvad. Dina teckningar var fantastiska, du hade sinne för att göra små skulpturer av lera. Du virkade skojiga kreationer.

Du var alltid utmattad. Dina hjärtklaffar fungerade inte. Vi ordnade en hjärtoperation till dig. Det var ett stort ingrepp. Sjukvården i Nepal är inget vidare men just hjärtsjukhuset var faktiskt rätt bra, trots allt. På sjukhus i Nepal måste man ha någon med sig som står för service och omvårdnad. Sjukhuspersonalen opererar och utför vård. Sköterskorna sätter dropp och sådant. Undersköterskor och liknande finns inte så vi anställde SanoMaya som fanns vid din sida, höll dig om ryggen så du orkade sitta upp när du hostade upp slem, gav dig mat, sprang och handlade alla saker som stod på listorna som sjuksköterskorna kom med.

Före operationen var allt så hoppfullt och du var glad över att få hjälp. Efter operationen var du svag och viskade ”You gave me a new life” till Anneli Nilsson, ordförande i Föreningen för gatubarn i Nepal och till mig. Du var infektionskänslig och kunde inte flytta hem till alla de andra barnen omedelbart så du fick bo hemma hos vår föreståndare Julius och hans fru CinniMaya. De gjorde verkligen allt de kunde för dig. Sedan fick du komma hem och du skulle börja skolan igen.

Men du ville inte till skolan, där ställdes det krav och hos oss på hemmet fick du inte röka eller dricka sprit. Nu var du plötsligt så stark att du började fundera över sån’t igen. Strax före jul 2011 skulle din svenska fadder Carina Aysley som du längtat så mycket efter och fantiserat om komma till dig i Kathmandu. Hon skulle till och med stanna och arbeta som volontär några månader. Du virkade en mössa till henne, lila med en stor tofs. Du såg fram emot att få träffa henne,  det var ju någon som brydde sig om dig men inte ens det räckte för att hålla dig kvar på hemmet.

Du sa att du ville ha din frihet och han som utgav sig för att vara din bror kom med locktoner du inte kunde stå emot. Tänk att få spela kort med kompisarna hela natten, få röka och dricka som man ville, sniffa lim och en massa saker du inte fick hos oss. Så du drog iväg. Men vi följde dig, såg till att du fick din medicin som var viktig för hjärtat, du fick lite bättre mat, du fick varma kläder.

Hösten 2012 såg jag dig för sista gången. Tillsammans med Karma och medlemmar i föreningen gick jag runt i Pashupatinath, bland de stora hindutemplen, och letade efter dig. Vi hittade några av dina kompisar som visste var du var och hjälpte oss att hitta dig. Du var i en avtändningsfas efter ett limrus och eller sprit och du darrade, hungrig, sjuk. Du kom och lutade dig mot mig.  Så trött att du höll på att falla. Jag höll dig medan din hallick ilsket surrade runt oss i mindre och mindre cirklar. Vår styrelseledamot Samuel fanns där och lyckades bara genom att vara större och se lite lagom argsint ut hålla hallicken på avstånd.

Jag grät av sorg att hålla denna lilla vrakspillra i famnen medan lössen passade på att krylla över från dig till mig. Du tittade på mig och sa ”dont cry ma’m, don’t cry” och så bad du om att få flytta hem igen. Jag sa att du inte fick det, vi kan inte ta emot barn och ungdomar med pågående missbruk men jag lovade att snabbt ordna en plats till dig hos en annan, större organisation som har ett tonårshem och är duktiga på missbruksfrågor. Men dit ville du absolut inte. De ställer för mycket krav och därifrån hade du redan rymt två gånger. ”I will die there” sa du, ”you will die if you stay on the street” svarade jag dig.

Du levde över ett år efter det. Jag träffade dig aldrig igen men jag fick höra att du hade ”gift” dig. Det betydde nog att du hade fått en ny hallick. Senare hörde jag att du ”gift om” dig. Jag anar att det betydde ny hallick igen. Och så försvann du till trakterna runt den stora busstationen där livet är ännu hårdare för gatubarn och för prostituerade.

Jag sörjer dig, Namuna och jag önskar att du får återfödas i en bättre tillvaro med en starkare kropp och under en lyckligare stjärna nästa gång.

Inga benbrott nu, tack! Jag ska ju till Nepal snart igen.

Första helgen det är tillräckligt med snö OCH tid för skidåkning. Vad gör jag då? Jo igår kväll på väg hem från tåget halkade jag på en lömsk isfläck, vek in vänster ben under mig, drämde utsidan av knäet i trottoarkanten, vred foten i galen vinkel och dråsade ner med närmare 85 kilo på fotstackarn.
Tanke 1: Dj….r fem veckor till Nepal. Läker benbrott så snabbt?
Tanke 2: Det som inte går att hålla ihop med sporttejp finns inte.
Kravlade mig upp, testade om det gick att röra foten, det gjorde det men inte stödja på den. Den är inte av men ledbanden har nog töjts ut och blivit toklånga. Ner med snö och is i eccokängorna för att stoppa svullnaden och ringa efter taxi för att ta mig hem den för bilfärd löjligt korta sträckan som nu var helt omöjlig att försöka ta sig fram till fots.
Fick hjälp av den snälla taxiföraren att ta mig uppför trappan hemma.
Foten i höjdläge med ispåse på och ett glas vitt vin med frusna hallon i för att svälja förtreten.

I morse vågade jag inte ens stödja på foten utan låg kvar i sängen och läste länge. Haltade upp när jag inte kunde ligga där längre och insåg att skidåkning är bara att glömma. Att gå till Fjärran Höjder där jag brukar simma flera gånger i veckan är också bara att glömma. Förresten får jag inte simma just nu eftersom jag eventuellt drog på mig en giardiainfektion i Nepal i november och måste få provsvar först innan jag får simma igen.

Jag har ju sålt min bil för att ha råd med ännu en tjänstledighet för att vara i Nepal men jag kunde låna mannens bil och körde till gymmet. Jag kan ju styrketräna överkroppen även om jag är halt och lytt. Känns bra och de där ledbanden får jag staga upp med sporttejp när jag ska röra mig på Kathmandus ruffiga gator med skräp och potthål av enorma dimensioner.