Vad betyder det att vara människa? Om något….

En av mina allra närmaste vänner satte fingret på precis vad jag funderat över flera sömnlösa nätter nu. Hon undrade vad det betyder att vara människa, om något…..
När jag följt utvecklingen för de flickor jag skrev om igår och arbetat på en lösning har jag funderat på:
Hur nära under ytan ligger det totala barbariet? Räcker det att krafsa lite på oss alla så tittar en brutal galning fram ur den krackelerade fasaden? Jag blir skrämd när jag möter detta och vill helst av allt krypa ner i sängen och dra täcket över huvudet. Fast det hjälper ju inte. Ibland är jag rädd att råka illa ut själv för i grund och botten är jag inte alls särskilt modig utan ganska rädd och försiktig.
Men borde det inte vara så att vara människa betyder att man har ett val. Kanske ofta begränsat av parametrar som fattigdom, kön, kunskaper och kultur men ändå man kan välja att göra gott eller i vart fall välja att INTE göra ont. Man kan välja att inte springa med flocken och man kan välja aktivitet eller passivitet.

Flickorna är i relativ säkerhet nu, här nere i Kathmandu på ett av våra barnhem. Det är inte sannolikt att byborna förföljer dem ner till sta’n. Nu måste vi försöka reda ut var mammorna befinner sig om de är i livet och om papporna gömt sig för att hålla sig borta för evigt eller om det ändå finns fungerande familjer som med hjälp av att vi betalar skolavgifterna ändå skulle kunna ta hand om sina barn. Jag ska försöka ta reda på det med hjälp av vår personal på plats i Kathmandu och av vår jurist som brukar vara duktig på att ta reda på fakta. Det kommer säkert att dröja lite innan vi vet tillräckligt så tills dess får vi skydda barnen undan lynchjustisen som vill straffa dem för pappornas brott som vi inte ens vet om det är uppdiktat eller verkligt. Grandmummy som gömde dem först och sedan hjälpte till så de kunde komma till oss kanske vet mer så vi får nog skicka upp någon till byn och intervjua henne ordentligt.

Publicerat av

gatubarnnepal

Eva Holmberg Tedert är 59 år och bor i Gävle. Efter flera års engagemang i andra projekt startade Eva 2010 Föreningen för gatubarn i Nepal och grundade 2011 ett flickhem i Gokarna, Kathmandu. Hösten 2012 startade nästa hem för yngre barn i Jorpati, Kathmandu. Ungefär samtidigt började föreningen sponsra den första studenten på Medical College sjuksköterskeprogram, de har nu blivit 12 stycken och Eva engagerade sig med start 2013 också i barnen i slumområdet Shantinagar och med att stötta barn i familjer för att de ska kunna behålla sina barn. Efter de stora jordbävningarna 2015 startade Eva bygget av en skola med finansiering från vännerna Deva Premal, Miten och Manose, musiker som turnerar världen runt. Arbetet i Nepal tar all fritid och semester samt tjänstledigheter på ca tre månader per år för att kunna följa upp utveckla verksamheten tillsammans med den svenska styrelsen och de två nepalesiska styrelserna.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *