Huvudstupa förälskad i Bhutan

Jag är kär
Jag är kär i Bhutan, det är ett litet kungadöme i Himalaya, inklämt mellan Indien och Kina (eg. Tibet). Bhutan ligger lite öster om Nepal med bara lilla Sikkim (del av Indien) emellan. Det är i Bhutan de har en Gross National Happiness som mäter innevånarnas lycka och det finns en kommission som granskar lagförslag för att bedöma om medborgarnas intressen verkligen tillgodoses och ökar lyckan hos störst möjliga antal personer.
Fascinerande!
För mig som reste direkt från Kathmandu är chocken total, från Nepal där alla tutar och skriker, där larmet är öronbedövande, luften full av partiklar och lorten och dammet tränger in överallt. Kathmandu där tiggarna trängs och det vimlar av övergivna barn på gatorna. Barn som sniffar lim och dricker sprit för att döva hungern och smärtan.
Direkt vid ankomsten till den internationella flygplatsen i Paro (20 000 inv) märks att det här är annorlunda. Luften är ren och sval. Flygplatsen är ren och välstädad, vacker faktiskt. Alla talar lågmält och jag blir mött av Rinchen Dorji, en ytterst ämabel gentleman som lotsar mig ut till en jättefin stor bil. Turistbil, tänker jag, som är van att färdas i Nepal en skrothög som håller på att ramla ihop. Vägen från flygplatsen är smal men slät, inte trasig och gropig utan riktigt fin. Och jag ser att alla bilar vi möter är tämligen nya, fina och välhållna.
Jag kommer till ett jättefint hotell men underbart vänlig personal, blir visad ett rum som är så prydligt och vackert att jag nästan brister i gråt. Det finns varmvatten i det stora och fina badrummet, det finns en jättefin säng och sängen är dessutom eluppvärmd genom någon slags värmemadrass under den andra madrassen. Allt demonstreras vänligt. Värmeelement finns både i rummet och i badrummet. Häpnadsväckande. När man är i Kathmandu är man van att frysa rumpan av sig, särskilt på nätterna
Den vänliga Rinchen tar mig ut på rundtur i den lilla staden och jag får se ett fort från 1600-talet, museum och ett stort kloster från 800-talet. En del av klostret är numera kontor för distriktsadministrationen men en del är fortfarande levande kloster i detta världens mest buddhistiska land. 95 % av befolkningen är buddhister.
Inga tiggare på gatorna, inga ensamma barn, inga sopor på gatorna allt är snyggt och fint. Är det möjligt?
Kungen betraktas som en gud, särskilt den nuvarande kungens pappa som nyligen abdikerat till förmån för den 32-årige sonen för att han ska få ta över under tiden pappa ännu lever och kan hjälpa till.
Den förra kungen Jigme Singye Wangchuck har lotsat sitt lilla land in i ett embryo till parlamentarism. Och sedan 2008 röstar medborgarna fram ett parlament med 47 ledamöter som tillsammans med kungen utser regeringen. Kungen har fortfarande mycket stort inflytande över det mesta som sker i landet och under denna kungs kloka ledarskap har man inte bara börjat mäta Lyckonationalprodukt och inrättat lyckokommissionen utan byggt upp sjukvård som är gratis för medborgarna, byggt upp skolor och högre utbildning också det gratis och man har infört ett pensionssystem för dem som har en anställning. Innebär i och för sig att de 80 % som lever på jordbruk ännu inte har pensioner men är man illa ute finns möjlighet att söka hos kungen om pengar.

Pengarna till detta kommer främst från de ca 40 000 västerländska turister som tas emot varje år. Vi får betala jättemycket. 250 US dollar per dygn vi vistas i landet + visumavgift men det känns helt OK när vi ser hur välordnat det är och att folk verkligen har det bra här.

De 80 % av befolkningen som lever på jordbruk mer eller mindre utanför kontantekonomin men jag har besökt grönsaksmarknaden också så lite pengar får nog även bönderna in.
Företag betalar ca 10 % i skatt, privatpersoner ännu mindre. Minimilönen ligger på 5 000:- Ngultrum knappt 600:- En lärarlön ligger på 20 000 Ngultrum vilket motsvarar 2 300:- svenska kronor. Hyran för en tvårummare med kök och badrum i den lilla staden Paro ligger på ca 4 000:- Ngultrum, 450 SEK, motsvarande bostad i huvudstaden Thimpu, med 100 000 invånare, är ca 10 000:- Ngultrum eller drygt 1 100:- SEK. Då kan ju inga vanliga löntagare unna sig så stora bostäder och fenomenet att bo ensam existerar knappt. Man bor med sin familj. Och en familj behöver och har också flera inkomster eftersom arbetslösheten är ganska beskedlig.

Jag ska snarast försöka sortera upp lite bilder att lägga ut också.

Publicerat av

gatubarnnepal

Eva Holmberg Tedert är 59 år och bor i Gävle. Efter flera års engagemang i andra projekt startade Eva 2010 Föreningen för gatubarn i Nepal och grundade 2011 ett flickhem i Gokarna, Kathmandu. Hösten 2012 startade nästa hem för yngre barn i Jorpati, Kathmandu. Ungefär samtidigt började föreningen sponsra den första studenten på Medical College sjuksköterskeprogram, de har nu blivit 12 stycken och Eva engagerade sig med start 2013 också i barnen i slumområdet Shantinagar och med att stötta barn i familjer för att de ska kunna behålla sina barn. Efter de stora jordbävningarna 2015 startade Eva bygget av en skola med finansiering från vännerna Deva Premal, Miten och Manose, musiker som turnerar världen runt. Arbetet i Nepal tar all fritid och semester samt tjänstledigheter på ca tre månader per år för att kunna följa upp utveckla verksamheten tillsammans med den svenska styrelsen och de två nepalesiska styrelserna.

3 reaktioner till “Huvudstupa förälskad i Bhutan”

  1. Hej Eva! Vad spännande det låter, och fantastiskt!!
    Jag blir lite nyfiken över hur dom ser på, och ev tar emot, invandring från exempelvis Nepal? Eller hjälper man bara ”sina egna”?
    Ser fram emot lite bilder!
    Ha det så bra, och tack för spännande reseberättelser!!
    Mvh från Cissi

  2. Hej Cissi,
    något oklart.Men nepaleser brukar inte ha det sådär jättebra i något land de kommer som arbetskraft till. Jag vet att jag någonstans sett att 35 % av befolkningen i Bhutan är nepaleser, antingen som varit här i många generationer eller också själva kommit som arbetskraft. Jag ska försöka ta reda på om de också omfattas av sjukförsäkringar och fri sjukvård. Barnen får gå kostnadsfritt i statliga skolor oavsett medborgarskap eller inte har jag fått reda på.
    Hälsningar
    Eva

    1. Cissi, ursäkta att det tog sådan tid!
      Men nu har jag också fått bekräftat att även de nepaleser som arbetar i Bhutan omfattas av sjukvårdsförmånerna.
      Eva

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *