Att inte vara medborgare i sitt eget land

Kanske du minns mina inlägg på Föreningen för gatubarn i Nepals Facebooksida om flickorna som saknade födelsebevis och inte kunde få några identitetshandlingar. Detta är ett ganska vanligt fenomen. Barn lyckas inte få medborgarskap i sitt eget land, de får inte några födelsebevis och utan födelsebevis kan man aldrig få ett pass, man kan inte öppna ett bankkonto, man kan inte äga fast egendom, man kan inte ens gå vidare i skolan efter klass 7 eftersom man behöver kunna styrka sin identitet för att genomgå proven för att få flyttas upp till åttan. För de flesta som inte får något födelsebevis är inte någon av de saker jag räknat upp aktuella ändå. Att äga fast egendom eller ha ett bankkonto ligger ändå bortom det möjligas gräns. Att få gå i skolan är också utopiskt på så ”hög nivå” som klass 8 så det får ju gå ändå utan att formellt vara medborgare.

Men hur kan det bli såhär?

I Republica, engelskspråkig tidning som ges ut i Kathmandu skrevs nyligen om problematiken i artikeln ”Struggles for citizenship” Bland annat berättades om Janaki som kämpar för att få födelsebevis och därmed medborgarskap till sina barn. Janakis man växte upp utan sina föräldrar och saknar födelsebevis. Janki själv har födelsebevis men eftersom hennes man saknar det så kan barnen inte registreras. Samma sak gäller barn som föds utan att fadern är känd, de får inte heller medborgarskap. Att ha en nepalesisk mamma och att vara född i Nepal räcker inte.

I den nepalesiska interimskonstitutionen från 2007, giltig i väntan på att en varaktig konstitution ska skrivas så stipuleras att medborgare i Nepal kan den bli som är född av nepalesiska föräldrar och att den som har en nepalesisk mamma också kan bli medborgare om man kan visa upp att barn till en utländsk pappa inte har fått medborgarskap i ett annat land.

Hänger ni med?

Problemet här är att den ensamma nepalesiska mamman som inte kan bevisa vem som är pappa till hennes barn på grund av att pappan är okänd eller att pappan saknar bevis om nepalesiskt medborgarskap, hon kan inte visa att pappan INTE är utlänning och då kan hon inte heller bevisa att barnet inte är medborgare i ett annat land.

Nepal har ratificerat flera överenskommelser att inte diskriminera människor på grund av deras kön och också internationella överenskommelser om att alla har rätt till ett medborgarskap.

Men detta gäller väl bara enstaka fall av mer kuriös natur? Nä, det gäller en hel del av våra barn på barnhemmen vi driver och det gäller faktiskt minst 4,3 miljoner personer av Nepals 27 miljoner invånare. Det är 16 % av befolkningen.

Nu börjar fler och fler lagstiftare bli medvetna om problemet och diskuterar på vilket sätt problemet ska hanteras.
Hoppas det kommer förändringar snart. Ju fler av våra barn som växer upp och behöver bevisa sin identitet för att få fortsätta skolan desto mer arbete får vi lägga ner för att försöka lösa de individuella problem som uppstår.

Eva H T

Världens tak med renaste luften OCH huvudstaden som har näst sämst luft i världen

Idag kommer lite mer om aktuellt i den lokala debatten och så kommer också en länk till The Guardian som rapporterar om att Kathmandu ligger på plats 177 av 178 huvudstäder när det gäller luftkvalitet. Bara Dacca i Bangladesh har ännu sämre luft. Mina luftrör rasar alltid ihop när jag är här, hosta, heshet, om jag är på sta’n en dag får jag huvudvärk. Jag trodde att det var jag som var lite känslig men efter att läst denna rapport från The Guardian som Jenny Adhikari, svenska som delar sitt liv mellan Nepal och Sverige, delade på sin facebooksida, så inser jag att det är inget fel på mina luftrör. det är luften i Kathmandu som är så dålig att man blir sjuk.

Här kommer länken:
http://www.theguardian.com/cities/2014/mar/21/air-pollution-kathmandu-nepal-liveable-smog-paris

Detta är en helt galen kontrast när man kommer ner från Himalayas höga berg där luften är ren och klar och stora delar av Nepal är väglöst land där man slipper avgaser även om rökgas från alla eldar finns överallt.
*
Bland det som debatteras flitigast just nu är hur landet ska styras. Många förordar en federal lösning med 7 regioner som antas få ett omfattande självstyre. Jag har i samband med mina föreläsningar på Tribhuvan-univeritetes statsvetenskapliga institution diskuterat detta också med studenterna på masternivå och doktoranderna och jag begriper inte riktigt varför man kommit till denna lösning. Jag bedömer tvärt om att en federal lösning kommer att försvåra utveckling av infrastruktur och modernisering av landet. redan nu är regionerna väldigt olika och skillnaderna i levnadsvillkor är stora. Många debattörer är av samma uppfattning men de styrande partierna ser ut att lösa en del knutar genom en federal lösning och här är det viktigt att maoistpartiet också är med på båten, även om de ”bara” är tredje största parti sedan valet i november i fjol så kan de blockera lösningar och då kommer man aldrig att få ihop den så länge efterlängtade och helt nödvändiga konstitutionen.
*
En annan sak som skrivits om i pressen är om den utbredda vidskepelsen, särskilt på landsbygden och man refererar till en kvinna vars svåger och svägerska ansåg att hon förhäxat deras son så att han insjuknat. Tillsammans med svärföräldrarna tillfångatog de svärdottern/svägerskan och smorde in hennes ögon, öron och könsorgan med chilipeppar och sedan slog de ihjäl henne. Hon var ju en häxa så de ansåg att de hade rätt att göra så.
*
Kommer ni ihåg det stora snöoväder som till och med svenska tidningar skrev om nyligen? Det drog fram över Mustang på nordvästsidan av Annapurna. Vi som vandrade på södra sidan om detta bergsmassiv märkte ingenting av detta men i lavinerna och snömassorna i Mustang så dog många människor och en av de saker man diskuterar nu är hur guider kunde ge sig iväg med sina turister uppåt Torung La ett bergspass på ca 5 500 meters höjd utan att kolla väderleksrapporterna. Det verkar vara dåligt med rapporter och särskilt när ovädren kommer snabbt. Intressant är att yr.no förutsett snöfall i området medan lokala rapporter enligt utsago missat detta. Jag har inte kunnat kontrollera den uppgiften.
*
Dåligt väder stänger ibland den lilla och hårt belastade flygplatsen i Pokhara. Massor av turister kommer denna väg för att vandra och även om den nuvarande flygplatsen är mycket bättre än till exempel Lukla eller Jomsom som tävlar i bottenligan vad gäller säkerhet så är ändå Pokhara för liten och har för låg kapacitet i förhållande till trafiken. Nu ska en större flygplats byggas, den kommer att kunna ta emot internationell trafik och få en 2 500 meter lång start- och landningsbana. Uppdraget att bygga den har gått till Kina som tar med eget folk, material och allt som behövs. Innebär alltså inga arbetstillfällen lokalt.
*
Dåligt med arbetstillfällen också inom det relativt ålderdomligt drivna jordbruket också när importen av livsmedel ökar för varje år. Förra året importerades livsmedel för 127 miljarder rupees (1000 rupees = 77 svenska kronor) och det tråkiga är att till och med äpplen importeras från Kina till Nepal som har underbart goda äpplen i landet. Varför? Bristande infrastruktur och transportmöjligheter där äpplena växer särskilt runt Jomsom och konsumeras mer i städerna.
*
À propos detta med den dåliga luftkvaliteten i Kathmandu s har bensinpriset just sänkts till 130 rupees 47 paisa per liter (drygt 10 SEK litern) mycket pengar i nepal så egentligen är det ofattbart att biltrafiken är så intensiv i alla gamla rosthögar som blockerar gatorna och skapar trafikkaos.
*
Och så en kuriositet men otäck sådan: På bara tre månader har 5 personer dödats i tigerattacker.

Det var allt från världens konstigaste hemskaste och ändå så fascinerande och underbara land.

Eva H T

Lite siffror om Nepal – visste du t ex att Nepal bara har 1 784 kilometer asfalterad väg?

Statistik är både kul och intressant och säger en del om tillståndet i ett land Även om man kan mörka en hel del och förtiga sanningar genom att lyfta fram det man vill så är det en del intressant i nedanstående uppgifter. En del av dem debatteras just nu rätt så flitigt i pressen medan annat är lite svårare att hitta.

*
I hela världen ligger kvinnors löner på ca 60% av vad männen tjänar. I Nepal ligger relationen kvinnors och mäns löner 52 – 100.
*
Jag har ju tidigare skrivit om problematiken med att många flickor inte får fortsätta skolan utan tas ur skolan redan i klass 6 eller 7, på landsbygden får flickorna ofta sluta skolan i samband med att de börjar menstruera och så behövs de också hemma för att passa småsyskon eller hjälpa till i jordbruket. De flesta barn, både pojkar och flickor, börjar skolan och i första klass är relationen mellan eleverna 1-1. När eleverna nått grundskolans högsta klass, årskurs 10, är relationen flickor och pojkar 64 – 100. Innebär alltså att 36 flickor av 100 aldrig får fullfölja grundskolan.
*
Detta har fått till följd att per 100 män som kan läsa och skriva går det bara 66 kvinnor. Fast om ni tycker att det låter lite så är det ändå otroligt stora förbättringar på de senaste 40 åren då läskunnigheten var oerhört mycket lägre. I en mätning 1971 kunde bara 3,7 % av kvinnorna läsa och skriva.
*
Längre fram i yrkeslivet får det konsekvensen att man kan nästan räkna till exempel antalet kvinnliga domare eller advokater på ena handens tumme. Inom gruppen ”legislators, senior officials and managers” ligger andelen kvinnor på 16 % och därav är de flesta sprungna ur politiken och ”legislators” I gruppen professional and technical workers är det nästan lika illa.
*
35% av BNP kommer från jordbruket och en häpnadsväckande stor andel av befolkningen, 70 %, är sysselsatta inom jordbruket. Och det innebär att man är arbetslös stora delar av året eftersom odlingssäsongen inte varar så många månader. Nu minns jag inte på rak arm men jag vill minnas att det i Sverige är mellan 2 och 3% av befolkningen som är sysselsatt inom jordbruket.
*
Landsbygden är bitvis ganska outvecklad och nu har EU avtalat med Nepal att bistå med ett par miljarder Euro i ett sjuårsprogram för utveckling av landsbygden i allmänhet och jordbruket i synnerhet.
*
Årsinkomsten 2013 var räknat i amerikanska dollar 2 873 för män men bara 1 503 för kvinnor. Svårt att överleva på även i detta land där det mesta är billigt. Inflationen är rätt hög och särskilt maten har blivit dyrare. Bostäder kostar också mycket så många har svårt att bo människovärdigt och/eller svårt att äta sig mätta. Det bästa sättet att få högre inkomst är att studera. Det beräknas i Nepal att en flicka som får ett års extra utbildning höjer sin livsinkomst med ca 20 %
*
Och så var det vägnätet då, i detta land som saknar infrastruktur både i fysiskt och i elektroniskt format även om utvecklingen går snabbt även på detta område. Det finns 60 000 kilometer väg men bara 1 784 kilometer är asfalterad väg. Och många av vägarna skulle vi nog rubricera som terrängkörning och vägra ge oss ut på. Vägnätet skadas ofta av ras och jordskred, särskilt eter monsunperioden med kraftiga regn som underminerar marken och kan få hela bergssidor att ge sig av på drift. När skogarna till stor del huggits ut finns inte några rötter kvar som håller jorden på plats heller.
*
Hälsovårdsministeriet har räknat ut att handtvätt skulle minska dödligheten bland barn under 5 år med 42 %
Det är troligen korrekt även om jag inte riktigt kan kontrollera eller förstå hur de räknat ut det. Randomiserad studie? Skulle inte tro det.
Men det påminner om att det inte är mer än någon eller ett par generationer bort som Dr Semmelweis upptäckte att fler mammor dog när läkarna gick direkt från obduktion till förlossning utan att tvätta händerna jämfört med hur få som dog när läkaren tvättade händerna mellan patienterna, levande eller döda.
*
À propos hälsofrågor så såg jag häromdagen i tidningen att en tredjedel av befolkningen beräknas få problem med artrit och reumatiska sjukdomar under sin levnad. Det låter mycket. Undrar hur den siffran ser ut i Sverige?
*
Låt mig avsluta med en av mina käpphästar: Ett lands välstånd är i mångt och mycket beroende av att det finns en relativt stor och strävsam medelklass som arbetar sig framåt och uppåt och önskar och också ser möjligheten att skapa sig en bättre tillvaro redan i detta liv, för sig och sina barn. Eller om man så vill: Villa, vovve, Volvo.
Nepal har en extremt liten medelklass, bara 23 % räknas hit och det är den lägsta siffran i Asien.

Hälsningar från Kathmandu och Eva

Mat till barnen i Shantinagars slum

Det mycket med det nya huset och flytten, uppföljningar av studenter och annat håller oss sysselsatta men vi har också hunnit med en tur till Shantinagar, slumområdet där vi också hjälper till med mat och ibland också skolböcker. Även om Shanti nagar fortfarande är rätt så slummigt och saknar vägar, vattenledningar, avloppssystem och allt annat vi anser är självklart så syns förbättringar även här. På de 2½ år som gått sedan jag besökte området för första gången syns stora förbättringar. De flestabor fortfarande i skjul hopkomna av en bit korrugerad plåt, plastskynken och lump så börjar det komma flera mer stabila huskonstruktioner, kanske till och med någon som lyckats komma över tegel och murat upp en vägg. Den lilla kristna församlingen med pastorerna Bijaye och Jyoti i spetsen arbetar vidare med ca 70 barn i lördagsskolan och därutöver 10 föräldralösa barn som bor hos dem. Vår budget för året är slut men med på detta besök var Carina Aynsley från Sundsvall som hade samlat in pengar hemma bland vänner och Fredrik Jonsson från systerorganisationen Karuna Child Care som bidrog samt Margareta Appell från Rättvik som hade pengar att hjälpa Shantinagar med.
*
Bilarna fullastade med
200 kilo ris
75 kilo linser
20 liter matolja
5 kilo cashewnötter
5 kilo russin
*
Det var lite besvärligt att ta sig till slumområdet idag. Den gamla vägen var borta, avgrävd i ett annat vägprojekt där gatorna i Kathmandu ska breddas så våra taxichaufförer fick krångla sig fram en alternativ väg som inte funnits tidigare men nu var farbar enligt napalesiskt sätt att se. Vi betraktade nog detta som terrängkörning.
*
Glädjen över att se oss igen var påtaglig och det blev ännu mer glädje över en scouthalsduk från Tineke Gramenius som besökte Shantinagar i våras och bidrog till verksamheten. Bijaye önskade sig då en scouthalsduk till sin systerdotter och nu är den levererad.
De senaste månaderna har vi inte kunnat hjälpa dem alls och det har inneburit att det är bara de 10 barnen som bor hos pastorerna som fått mat varje dag. Barnen i lördagsskolan har bara fått mat en gång i månaden. Till i juni hade vi råd att skänka mat så det skulle räcka till en riktig måltid per vecka och nu kan det återigen bli ett par veckor med mat varje lördag. Det går åt en hel säck ris på 25 kilo för att utfordra 70 barn och därutöver ca 7 kilo linser och en näve casewnötter eller russin per barn ger värdefull extraenergi.

En 25-kilossäck ris kostar 1 400 rupees = 110 svenska kronor
25 kilo linser kostar 3 200 rupees = 250 kronor
1 dunk med 5 liter matolja kostar 1 000 rupees = 77 kronor
1 kilo cashewnötter kostar 1 000 rupees = 77 kronor
1 kilo russin kostar 450 rupees = 35 kronor

Om jag får önska mig en riktigt fin julklapp så skulle det vara en svensk förening eller församling som kunde hjälpa Shantinagars barn långsiktigt och ”adoptera” den lilla församlingen där. För 1 500:- i månaden kan vi klara att hålla den värsta svälten borta. För 2 500:- i månaden kan vi både ge mat och se till att en hel skolklass barn får böcker.
Eva Holmberg Tedert