Shopping ar min samsta gren

Fantastsiskt att traffa alla barnen igen. I skolan ar det examensperiod en vecka med start 1 januari. Flickorna ar forvantansfulle och berattar hur mycket de pluggat och forberett sig. Laxlasningshjalpen Parbati berattar ivrigt vilka framsteg alla gjort. En lycka ocksa att nu bo pa gangavstand fran skolan. Slippa skolbussen och alla dessa langa timmar att vanta bade fore och efter skolan. Nu skuttar di ivag p[ fem minuter med hjalpredan Basanti i spetsen och husmamma Sunita sist som ledsagare. Sakerheten framst.

Det nya flickhemmet ar stort och vi har tva extra rum hogst upp i huset. Bra for alla vara volontarer och praktikanter och nu flyttar jag fran den lagenhet jag hittills lanat i Boudhanath ut till flickorna i Gokarna. Luften ar mycket battre och det gar fort in till stan. Flytten innebar ocksa att jag maste moblera det ena rummet dar jag kommer att vara en hel del och dar ocksa andra i styrelsen eller gaster kommer att fa bo. Dags for shoppingtur i stan. En resormadrass mjukaste som finns, motsvarande svensk hard inforskaffas i Kathmandu pa fina gatan. IKEAs basta baddmadrass hoprullad i hockeytrunken medford fran Sverige.

Tacke till enkelsang. Nej tack inte en 240 x 240 cm jattetjock syntetisk filt fran Korea. Sadan hade jag i min lanade lagenhet och hade alltid kanslan att jag hade en omanovrerbar dod ko over mig. Vagde bly och laddade allt med statisk elektricitet sa haret stod rakt upp och sangkladerna sprakade muntert. Nu vill jag ha ett bra tacke. Riktigt svart att hitta men ett hyfsat bra. Gralla giftiga farger men se, efter lite letande hittade personalen ett med bara tre farger och volanger pa. De sistnamnda syns ju inte i paslakanet. Dansk kudde med fran Sverige. Dun, platt och formbar till skillnad fran de enorma skapelser som finns har.

Hem till kvallsmat med barnen och kan ni tanka er att alla tyckte att dagens examensprov var ganska enkla. Internettet ville inte fungera nagot vidare. Segt sa lika bra att sova for att orka upp redan nar flickorna gar upp vid sextiden. Laxlasningshjalpen Parbati kommer tidigt pa moronen och det ar valdigt kul att fa vara med nar hon haller igang alla I flera olika amnen samtidigt. Nar jag var barn i skolan ute i skargarden var vi klass 1 till 3 I samma klassrum hos froken Helga. Det har ar varre for det ar barn fran Tenzing I forskoleklass och upp till Alisha I sjuan.

Huspappa Julius och jag gav oss ivag in till stan for att forsoka hitta vettiga sangar. Med det utbud som finns ser det nog ut som om jag fortsatter sova med madrassen direkt pa golvet. De skulle behova ett IKEA. Alla mobler ar dyra, fula och otroligt morka och massiva, klunsiga och svara att rubba nar de val ar pa plats. Sangar har enorma gavlar med ornament och hyllor inbydda. Det absolut skojigaste och en riktig horror var sangen med en stor inmonterad vinterbild med ett snoigt landskap. Sag ut som bilden var fran Dalarna I januari ungefar. Om man bara vill ha en synnerligen enkel sangram for att fa upp madrassen lite fran golvet sa far man besoka den lokala snickaren istallet.

Ett synnerligen enkelt skrivbord eller bara bord att kunna ha som arbetsbord? Ser ut som 1800 ungefar. Lyftkran behovs om man ska fa upp en sadan skapelse till fjarde vaningen. Det far bli en bestallning av sang och skrivbord hos den lokala snickaren istallet for att slippa alla krusiduller, ornament och overdimensionerade mobler. Fler butiker. En hnaddusch att koppla till kranen vore bra. Duschen hogt upp pa vaggen ar lite besvarlig nar man vill tvatta haret. Vilken cirkus! Det tog en timme att diskutera sig fram till hur en handdusch kan kopplas och sa en timme till for att fa tag en en handduksstang.

Internetkopplingen i hemmet ar skakig och langsam sa det fick bli cafebesok for att losa detta istallet.

Det eviga Nepal dar aven ett ganska enkelt arende tar en evighet. En del av charmen men ibland enerverande. Om jag lyckas ta mig ut p[ natet i morgon blir det lite politiska nyheter eller ekonomiska.

Eva Holmberg Tedert

Publicerat av

gatubarnnepal

Eva Holmberg Tedert är 59 år och bor i Gävle. Efter flera års engagemang i andra projekt startade Eva 2010 Föreningen för gatubarn i Nepal och grundade 2011 ett flickhem i Gokarna, Kathmandu. Hösten 2012 startade nästa hem för yngre barn i Jorpati, Kathmandu. Ungefär samtidigt började föreningen sponsra den första studenten på Medical College sjuksköterskeprogram, de har nu blivit 12 stycken och Eva engagerade sig med start 2013 också i barnen i slumområdet Shantinagar och med att stötta barn i familjer för att de ska kunna behålla sina barn. Efter de stora jordbävningarna 2015 startade Eva bygget av en skola med finansiering från vännerna Deva Premal, Miten och Manose, musiker som turnerar världen runt. Arbetet i Nepal tar all fritid och semester samt tjänstledigheter på ca tre månader per år för att kunna följa upp utveckla verksamheten tillsammans med den svenska styrelsen och de två nepalesiska styrelserna.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *