Susmas framtid var utstakad…..

Susmas framtid var utstakad.
Hon är nu ca 7 år och bor hos farmor i byn Tulopakhar i Nepal. Farmor hade en get och tre hönor, ett grönsaksland och ett eget litet hus. Susma fick inte så mycket mat så när jag var där så betalade jag äggen från de tre hönsen i förskott till farmor så att hon skulle ge äggen till flickan istället för att sälja dem. De hade ett välskött grönsaksland också. Blomkål, broccoli och potatis som räckte en stor del av året. Vilket var  tur, för farmor har bara 500 rupees(ca 40 svenska kronor) i pension per månad. Om man ska klara sig behövs ungefär 5 000 i månaden och helst lite till när man är en vuxen och ett barn. Så vi har betalat skolavgifterna och skolböcker. Köpt vitaminer och tagit flickan till vaccinationer och hälsokontroller.

Susmas föräldrar är döda så det är farmor som är närmast anhörig. Jag har ofta funderat över hur det ska gå och över hur länge farmor ska orka. Farmor har haft en egen plan. Susma ska få gå i skolan till i 12-årsåldern, så var det för farmor också. Sedan är det dags att gifta bort henne med någon som är villig att så att säga ta farmor på köpet, det vill säga någon som är villig att låta farmor flytta med Susma. Någon som är villig att försörja farmor också, tills hon dör.

Det är ingen yngre man, för han skulle inte ha råd. Det är troligen en lite äldre man, kanske änkling, som vill gifta sig med en flicka utan hemgift, Susma skulle då vara i 12-årsåldern och så skulle både farmor och Susma ha sin försörjning. Priset skulle vara högt för Susma som bara är ett barn när hon blir en äldre mans fru, som troligen skulle bli gravid långt innan hennes kropp är redo för det. Om hon klarar sig och slipper dö i barnsäng kommer hon att bli änka redan som ganska ung, troligen med flera barn att försörja. Jorden hennes man ägt tas över av hans vuxna söner i tidigare äktenskap och Susma skulle ha svårt att försörja sig och sina barn.

Fast så kom det stora jordskalvet 25 april och farmors lilla hus raserades. Geten och hönsen dog när huset trillade ner. Farmor och Susma har fått ett tält och en säck med ris från oss men situationen är jobbig och farmor orkar inte med längre. Susma har en faster som bor i byn och fastern och hennes man är villiga att låta farmor flytta dit för en liten ersättning för maten men Susma är inte välkommen för de vill inte ha fler barn i huset.

Farmor har bett oss om hjälp nu och vill att Susma ska få flytta till oss för att hennes storasyster redan bor på ett av våra barnhem som drivs av Föreningen för gatubarn i Nepal. Vi vill ju helst att barn ska kunna bo hos anhöriga och försöker så gott det går att ge barn och de anhöriga ett rimligt liv vilket inte alltid är så självklart. Susma har haft skabb, är undernärd, lusig och rätt så smutsig varje gång vi hälsat på men hon verkar ha en förtroendefull relation till farmor så vi har trots allt tyckt att det varit rätt så bra. Nu blir det ändå så att Susma kommer att flytta över till ett av våra barnhem. Självfallet blir det samma barnhem som hennes storasyster redan bor på. Den nepalesiska styrelsen har redan tagit beslut att låta Susma flytta, vår svenska styrelse har bifallit och nu vidtar pappersexcisen men alla tillstånd för att flickan ska få flytta. Visserligen är det snabbt och enklet att bara flytta ett barn men vi vill gärna sköta allt ”by the book” så att alla handlingar är klara och godkända innan barnet flyttar, särskilt nu när det inte föreligger en akut situation utan flickan och farmodern klarar sig några veckor till.

Det finns en STOR NACKDEL i detta: Susma tappar kontakt med sitt ursprung och kommer att växa upp åtskild från sin släkt och vi vet redan att det inte alls är särskilt bra för barn att växa upp på barnhem utan i allmänhet är bättre att få växa upp i en familj, helst ens egen. Vi gör allt för att alla barn på våra hem ska träffa anhöriga vid högtider och om möjligt få åka till sina hembyar och hälsa på men det är inte alltid det går att arrangera och det räcker inte med kontakt med släktingar ett par gånger per år.

Men det finns STORA FÖRDELAR OCKSÅ:  Bättre skolgång, bättre materiell standard där framför allt hygienen är bättre och möjliggör snabb behandling vid sjukdomar, mot skabb och ohyra, många systrar bland annat Susmas egen syster, bra mat och ingen risk för undernäring, tandvård och framför allt att Susma kommer att få fortsätta skolan ända till 10:de klass och därefter gå vidare i  yrkesutbildning eller på universitet beroende på tycke och fallenhet. Självklart är det inte tal om att något av våra barn blir bortgift vid 12 års ålder.

Många fördelar men ändå är det så svårt att ta beslut om att bryta eller försvaga familjebanden när det faktiskt finns en anhörig. Intressant iakttagelse: Jag ojar mig över detta och diskuterar familjeband medan våra nepalesiska vänner och personal bara stirrar på mig och säger ungefär att ”nä, du får ju se skillnaden, det här är ju ingen loving, caring family, det är en gammal kvina som ber om hjälp med sitt barnbarn som hon annars måste gifta bort för att själv överleva. Vad får dig att tveka?”

Eva Holmberg Tedert