Bensinbrist, bränna de döda, ”hotel” vad kan det vara?

Bensinbristen slår hårt mot Nepal, transporter fungerar inte, folk kommer inte till jobbet, en del skolor stänger i förtid inför årets största högtid Dashain. Svårt att få tag på gas för att laga mat och Indien har fortfarande stopp för export till Nepal som är totalt beroende av importen från grannen i söder.

Igår röstade parlamentet bort pemiärminister Koirala från Kongresspartiet och röstade fram Oli från Marxistpartiet att leda den nya regeringen. Undrar hur Indien kommer att reagera på detta? Betyder det att det blir tvärstopp i förhandlingarna eller kommer vi snart att få bensin och gas?

Under tiden ringlar köerna fler kilometer vid varje bensinmack. Vår trogne taxichaufför som alltid kör mig runt på all uppföljning och alla våra vänner i stan, kör barnen till läkarbesök och ordnar alla våra transporter, han fick köa två dagar och en natt i bilen för att få köpa TIO (10) liter bensin. Ringde glädjestrålande och berättade detta igår kväll så idag åkte vi bil istället som igår då vi gick längs de dammiga vägarna och försökte undvika att ramla ner i alla hål längs med vägen.

Det luktade ruskigt här i morse ute vid flickhemmet. Vi är ju så nöjda med att vara lite utanför stan för att luften är bättre. Här nedanför flyter den rätt så förorenade floden och vi har med intresse följt att man har rensat upp bland soporna i floden och snyggat upp längs med flodstranden borta vid det närbelägna templet. Idag förstod vi varför man snyggat till så mycket just där. En ny eldbegängelseplats eftersom trycket är hårt på Pashupatinath där de flesta likbränningarna sker. Så vi får bereda oss på att det kommer att lukta förfärligt när vinden ligger åt vårt hall från likbränningarna 200 meter ifrån hemmet.

I Nepal är livet och döden ständigt närvarande och inget skyddande filter finns. Barnen är väl bekanta med döden redan som en bekant i sina unga liv. En annan bekant är utnyttjandet av människor och vi har just fått reda på att kvinnan som bor i det låga huset ut mot vägen alldeles före vårt hus, hon har öppnat ”hotell” och ja…ni kan ju lista ut själva vad det är för hotell när det handlar om kortare herrbesök på detta etablissemang.

Flytta barnen till bättre ställe?  Går nog inte, vi bor bra. På den här sidan av sta’n har vi tillgång till vatten alla dagar i veckan och luften är ganska bra. Har till och med trädgård. Men det ska gudarna veta att jag är ruskigt glad over att vi satsade så mycket pengar på att bygga ett solitt staket runt vår trädgård och att vi satsade på rejäla järnportar ut mot vägen på båda sidor huset.

Varma hälsningar från Kathmandu
Eva

 

 

Publicerat av

gatubarnnepal

Eva Holmberg Tedert är 59 år och bor i Gävle. Efter flera års engagemang i andra projekt startade Eva 2010 Föreningen för gatubarn i Nepal och grundade 2011 ett flickhem i Gokarna, Kathmandu. Hösten 2012 startade nästa hem för yngre barn i Jorpati, Kathmandu. Ungefär samtidigt började föreningen sponsra den första studenten på Medical College sjuksköterskeprogram, de har nu blivit 12 stycken och Eva engagerade sig med start 2013 också i barnen i slumområdet Shantinagar och med att stötta barn i familjer för att de ska kunna behålla sina barn. Efter de stora jordbävningarna 2015 startade Eva bygget av en skola med finansiering från vännerna Deva Premal, Miten och Manose, musiker som turnerar världen runt. Arbetet i Nepal tar all fritid och semester samt tjänstledigheter på ca tre månader per år för att kunna följa upp utveckla verksamheten tillsammans med den svenska styrelsen och de två nepalesiska styrelserna.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *