Kvinnlig talman och kvinnlig president I bristernas Nepal

 

Ny talman i parlamentet och ny president och de är kvinnor för första gången i Nepal

Strax innan blockaden började för fyra veckor sedan fick Nepal sin nya kostitution. Den gamla premiärministern Koirala blev bortröstad och ny premiärminister blev KP Sharma Oli från maoisterna. Som nu talman valdes för första gången en kvinna, Onsari Gharti Magar, maoist och gammal guerillasoldat från inbördeskriget. Den nya presidenten Bidhya Bandari från kommunistpartiet marxist-leninisterna valdes av parlamentet igår och hade stöd av en stor grupp olika falanger och partier med olika kommunistiska schatteringar. Nepal är ju oerhört fragmentiserat av mängder av små partier med liknande program och när det var som värst har jag för mig att det var 122 partier att rösta fram till parlamentet. Majoriteten kom in. Regeringen har bestått av upp till 23 partier men nu tror jag nog att det ”bara” är sex-sju stycken.

Det var ju progressivt i ett så mansdominerat land att välja kvinnor.

Mja, det är det väl och det kan ju i sig vara bra att unga kvinnor ser att det går att nå landets högsta ämbeten också för en kvinna. Men i övrigt är jag tveksam. Vare sig marxist-leninisterna eller maoisterna har utmärkt sig för att klara av att regera. De har suttit i regeringsställning förut och läget har blkivit än värre och de har avgått och omgrupperat sig och avgått igen efter ett tag. Jag tror inte att det blir några större förbättringar för vanligt folk utan tror snarare att det kan bli värre än det redan är.

 

Bristernas Nepal

Nepal är totalt beroende av importen från Indien, ca 80 % kommer därifrån ocxh vad gäller bensin, diesel och gas kommer 100% från Indien. Bllockaden från Indiens sida är obegriplig och det är mycket prestige från båda sidor. Befolkningen sitter med Svarte Petter som vanligt. Nere i söder går demonstrationerna hett till och flera har dödats i protesterna bland Madhesi. Flera poliser har fått sätta livet till. Här i Kathmandu är det lugnt men folk tröttnar ju på att stå i kilometerlånga bensinköer i flera dagar för att få köpa 10 liter bensin i veckan. Bensin i punparna kostar 104 rupees, det är drygt 9 svenska kronor. På den svarta marknaden kan varje liter kosta från 30 kronor och uppåt 70 kronor beroende på om du har någon kompis som säljer eller om du måste ge dig ut där i ”djungeln” Nere vid indiska gränsen är det full kommers. Ovanligt många indiskregistrerade bilar som kommer över till Nepal. Dagsutflykt bara. De får inte ta med sig bensin men de kommer fulltankade, kör bara in någon kilometer4 och slangar sedan ur bensinen till hugande spekulanter.

Fast ännu värre är bristen på vissa mediciner och på ormserum. Särskilt nere i söder finns en hel del giftormar och serumet tillverkas i Indien. Många vanliga mediciner också.

Gasbristen gör att folk inte kan laga mat. Till och med relativt välbeställda människor sitter nu och eldar utomhus och lagar maten över öppen eld. Skillnaden är att de rika har råd att köpa ved medan de fattiga som vanligt får rafsa ihop sopor att laga maten över. Att få tag på en full gastub nu kan kosta uppåt 800 – 900 svenska kronor mot 150 i vanliga fall.

Vad gör vi då?

Vad vi kan. Fortsätter driva våra barnhem, försörja barnen som bor hon anhöriga med skola, böcker och sjukvård, fortsätta vårt program i slumområdet Shantinagar, se till att kursavgifter och uppehälle för våra studenter på Medical College betalas så de kan plugga vidare till den så nödvändiga sjuksköterskeutbildningen och så småningom förhoppningsvis blir barnmorskor.

Utöver detta så har jag personligen engagerat mig i Deva Premal, Miten and Manoses projekt att samla in pengar till jordbävningsdrabbade. Massor av människor bor ännu utomhus eller i tält. Barnen har skolundervisning utomhus eller i bästa fall i tält som vi eller någon annan hjälporganisation skänkt. De har bett mig hjälpa till både med information och konkret med att se till att allt fungerar på plats i Nepal och att vi har pålitligt folk som utför jobbet. På söndag ses vi i supportergruppen och på måndag åkder vi till Rathankot i Sindupalchowk, för att starta ett skolbygge för att ersätta den skola som raserades i jordbävningarna i april i år.

Vi är en synnerligen internationell grupp: Sverige, Schweiz, Nederländerna, USA, Tyskland och Nepal. Det kommer självklart att bli en massa extra jobb men det är så nödvändigt att se till att barnen får vettiga utbildningsmöjligheter igen. Och så tänker jag mig att det är bra att fler får se våra ordinarie verksamhetere för att efter skolbygget förhoppningsvis kunna hjälpa till att finansiera vår ordinarie verksamhet med barnen på våra hem och ute i familjer. Och framför allt inför kommande utbildningsbehov bland våra barn som ska ha riktiga utbildningar de kan försörja sig på i framtiden.

Varma hälsningar från Kathmandu Eva
 

 

Publicerat av

gatubarnnepal

Eva Holmberg Tedert är 59 år och bor i Gävle. Efter flera års engagemang i andra projekt startade Eva 2010 Föreningen för gatubarn i Nepal och grundade 2011 ett flickhem i Gokarna, Kathmandu. Hösten 2012 startade nästa hem för yngre barn i Jorpati, Kathmandu. Ungefär samtidigt började föreningen sponsra den första studenten på Medical College sjuksköterskeprogram, de har nu blivit 12 stycken och Eva engagerade sig med start 2013 också i barnen i slumområdet Shantinagar och med att stötta barn i familjer för att de ska kunna behålla sina barn. Efter de stora jordbävningarna 2015 startade Eva bygget av en skola med finansiering från vännerna Deva Premal, Miten och Manose, musiker som turnerar världen runt. Arbetet i Nepal tar all fritid och semester samt tjänstledigheter på ca tre månader per år för att kunna följa upp utveckla verksamheten tillsammans med den svenska styrelsen och de två nepalesiska styrelserna.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *