Fakta om Humla

För dig som är mer intresserad av denna Nepals mest eftersatta region, högt uppe i nordväst, på gränsen till Tibet, så kan jag bertta:

Merparten av Humla ligger mellan 3 000 och 4 000 meter över havet. Det vill säga inte jättehögt för att vara Nepal. >Det finns inga toppar över 8 000 meter här men ett antal toppar är över 7 000 meter, och det räcker ju rätt långt det också.

Antalet innevånare i detta stora distrikt är inte mer än drygt 50 000, alltså väldigt glest befolket jämfört med Kathmandu-dalen.

De flesta lever av jordbruk men svälten är aldrig långt borta. Bara bågra få procent av ytan är odlingsbar. Naturen är avig och det är mest potatis man lever på.

Livet är hårt och alla är helt beroende av sina djur, i allmänhet ett par jakar och ett par getter.

Kölden är svår vintertid. Nedåt -35 i helt undermåliga hus som saknar uppvärmning är inte att leka med. Man bor tillsammans med sina djur för att överleva. få värme och mat.

El, vatten och liknande bekvämligheter är sällsyta. Vägar och telekommunikationer saknas också. Exempel: När vi skulle få tag på en av våra blivande sjuksköterskors föräldrar fick vi skicka en löpare som gav sig av och efter en hels dags rask marsch kunde berätta för dem att vi nu var på väg. Andra personer, ledamöter i bykommittén, fick vi buda med en ryttare som gav sig av högt upp på jakarnas sommarbete för att hitta dem.

Närmaste väg ligger circa 10 dagsmarscher bort från Simikot som är distriktscentrum.

Det finns ett litet flygfält i Simikot. Start- och landsningsbanan är skrämmande kort och planen som kan landa är till exempel enmotoria Cessna eller Dornier med 8 – 12 passagerare. Man kan flyga vår och höst.När snön kommer blir det inga mer flygningar. Under monsunen är det ofta flera dagars förseningar. trots allt tycker alla det är en enorm förbättring sedan landningsbanan asfalterades förra året. Före dess kunde det hända att folk fick vänta en månad i Nepalgung innan flyget upp mot Simikot kom iväg.

Folk kämpar verkligen för att överleva. Barnen behövs som arbetskraft och upp emot 60% av alla män sägs vara analfabeter och omkring 90 % av kvinnorna kan inte läsa och skriva. Ytterst få har gått hela vägen till klass 10 men nu har vi Sonam Dolma som gick ut i våras. Hon motsvarar inte kraven för att komma in på Medical College sjuksköterskeutbildning och vi kommer därför att börja med att ge henne ett års förberedande utbildning bland annat i engelska, så hon får förutsättningar att komma in på Medical College.

Härifrån kommer också Pema Dechhen som gick ut klass 10 förra året och fick ett stipendium för att gå klass 11 i Kathmandu. Efter ett år med toppbetyg tog stipendiet slut och för att komma in på läkarutbildningen behöver hon också klass 12. Där går hon nu tack vare en donation från en av våra medlemmar.

Det finns nöstan ingen sjukvård att få i området, en manlig sjuksköterska på ett kloster, som också tar emot andra än munkar, är en av de få vårdutbildade i regionen. Ibland har man tur och det finns en läkare från Nepalgunj på besök i SImikot. Stort behov av att människor som vill leva och verka i Humla får utbildning alltså.

Sväl, unernäring, lunginflammationer tar livet av folk. Artros och artrit vanliga åkommor. Barnadödligheten är enligt officiella uppgifter circa 30%

95% av hushållen har inte rinnande vatten och 40% har mer än en halvtimmes vandring till någon vattenkälla.

Man räknar med att bara 10 % av hushållen har tillräckligt med mat för att inte lida av undernäring.

År 2011 hade bara 9 % av pojkarna / männenoch bara 3 % av flickorna / kvinnorna gått ut skolans klass 10.

Polyandri förekommer fortfarande, till exempel att två bröder är gifta med samma kvinna och den ena är ute med jakarna och idkar handel med Tibet medan den andra är hemma och arbetar med skörden av potatis och djurfoder.

 

Publicerat av

gatubarnnepal

gatubarnnepal

Eva Holmberg Tedert är 59 år och bor i Gävle. Efter flera års engagemang i andra projekt startade Eva 2010 Föreningen för gatubarn i Nepal och grundade 2011 ett flickhem i Gokarna, Kathmandu. Hösten 2012 startade nästa hem för yngre barn i Jorpati, Kathmandu. Ungefär samtidigt började föreningen sponsra den första studenten på Medical College sjuksköterskeprogram, de har nu blivit 12 stycken och Eva engagerade sig med start 2013 också i barnen i slumområdet Shantinagar och med att stötta barn i familjer för att de ska kunna behålla sina barn. Efter de stora jordbävningarna 2015 startade Eva bygget av en skola med finansiering från vännerna Deva Premal, Miten och Manose, musiker som turnerar världen runt. Arbetet i Nepal tar all fritid och semester samt tjänstledigheter på ca tre månader per år för att kunna följa upp utveckla verksamheten tillsammans med den svenska styrelsen och de två nepalesiska styrelserna.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *