Flygplatsen i Helsingfors

Flyget är sent till Delhi. Vankar runt, fikar och vankar runt igen. Det är ju bra att jag bestämde mig för att stanna till ett dygn i Delhi och hälsa på. Annars skulle jag ha missat den tighta connection som är till Kathmanduflyget på morgonen.

Det märks verkligen att Helsingfors är gateway till Asien. Japanska och hindi hörs överallt på flygplatsen.

Hur blir det när Norwegian växer på Asienmarknaden? Någon skillnad eller spelar det ingen roll? Hur länge kan flygresandet öka så ohämmat?

Bland det bättre jag gjort är att vandra från Saint Jean Pied de Port i Frankrike till Santiago de Compostela i Spanien. Det var 800 kilometer och tog 28 dagar. Därav två vilodagar. Det var skönt att inte behöva tänka så mycket. Inte ha så mycket saker. Bara gå och fortsätta gå.

När jag kan ta ut min pension ska jag gå till Santiago de Compostella igen. Fast då ska jag starta i Vadstena.

Fast först ska jag gå i Himalaya. Bara det där flyget till Delhi kommer iväg.

Onsdag, torsdag, fredag, LÖRDAG…….

Om fyra dagar åker jag till Kathmandu igen.
Före dess ska jag skriva tre eller kanske är det fyra rapporter på jobbet. Gå igenom redovisning av ekonomin och verksamheten i det projekt jag arbetar i för augusti. Påminna hur många människor som helst om sådant som bara MÅSTE in i den byråkratiska kvarnen. Ha yoga och Pilates i morgon kväll med mina fina yogisar, för sista gången på länge. Klippa och slinga håret, träffa styrgruppen i mitt projekt på jobbet torsdag kväll och nästan hela fredag i Falun. Hasta tillbaka till Gävle. Gå på champagneprovning med kompisarna på fredag kväll. Packa på lördag morgon och förhoppningsvis få med allt prioriterat till barnen och se’n har Henning lovat att han skjutsar mig till Arlanda med mitt jättebagage.

Fantastisk är att jag precis kommer att hinna med allt utan att bli tokstressad.
Mer fantastiskt är att jag fått tjänstledigt från jobbet i SJU veckor.
Mest fantastiskt är att när jag kommer hem och är luspank och inte får någon lön in på kontot så ska min fina vän Moa köpa min bil så klarar jag mig ändå i december.

Tänk vad allt ordnar sig! Jag lever i den bästa av världar.

 

Sorterade kläder och leksaker i helgen

Jag har 2 kubikmeter grejer, ca 50-60 kilo nå’nting i källaren. Leksaker och kläder som jag fått för att ta med till Nepal. Det är egentligen lite tokigt eftersom Nepal är ett klädproducerande land och det ÄR bättre att stödja lokal textilindustri. Fast vissa saker är helt OK att ta med sig som fina hela kläder som det går att slita på länge än. Men bara bättre fleece-kläder, varma vindtäta och vattenavvisande jackor i små storlekar. Och lego.

Så nu har jag sorterat ut sådant och vi är flera som ska åka och vi packar ner så mycket vi får med. Det vill säga i vårt bagage som vi checkar in. Jag åker med Finnair 23 kilo bagagefrivikt och sedan med Air India från Delhi till Kathmandu. De tillåter bara 20 kilo. Inte mycket. Jag ska vandra också och behöver ha handbagagets 8 kilo för mina egna saker. Kängor, kläder både för stan och varma kläder för vandringen, skor att ha i stan om jag vill slippa lufsa runt i vandrarkängorna 5 veckor i stan också efter att jag kommit ner från bergen.

En del av de saker människor skänkt måste jag slänga. det är ingen idé att ta med gratisleksaker från Mac Donalds eller trasiga kläder. Herrkalsonger modell stora, större än jag någonsin sett någon nepales vara, ingen idé. Undrar om de hamnade fel och det var soppåsen jag fick?

Bommullskläder och akryltröjor bär jag till Myrorna så kommer de till nytta här kanske? För i Nepal är det antingen varmt och då behövs de inte eller också är det kallt och då är fleece bättre.

Alternativet att skicka iväg en container är dyrt. Jättedyrt. Faktiskt mycket dyrare än att köpa på plats så  jag måste av utrymmesskäl tacka nej till det mesta och egentligen är det ju också så att det vi behöver mest är pengar att betala lönerna i Nepal med, att betala hyra för husen och mat till barnen.

Vi har fått 90-konto beviljat!

Oj! Tror knappt det är sant. Massor med jobb, papper, kalkyler, mera papper, mera kalkyler. Kompletteringar, kreditupplysningar, mera kompleteringar och så schwoooosch så kom beslutet från Stiftelsen för Insamlingskontroll att Föreningen för gatubarn i nepal har beviljats 90-konto.

Det kommer ju inte att göra någon skillnad för att garantera att insamlade medel inte försvinner på vägen för allt vi samlar in går redan till verksamheten i Nepal. det enda som går åt till administration är kostnaden för att vi ska ha konto i Swedbank och avgifterna för överföringar till Nepal. Nu när vi får 90-konto kommer vi att få högre administrativa avgifter. det kostar 5 000:- i ansökningsavgift och sedan 5 000:- per år att få ha 90-konto och de pengarna betalar man för kontrollen.
MEN detta betyder otroligt mycket för vår trovärdighet att vi passerat nålsögat och får ha 90-konto. Det ställer höga krav på redovisning och att vi verkligen har en verksamhet som sköts bra. Jag är så otroligt stolt och glad över att vi nu fått denna kvalitetsstämpel. Detta innebär också att vi har möjlighet att söka pengar hos andra stora organisationer och insamlingar och i min långsiktiga plan i min långsiktiga dröm finns ju att vi ska börja samla in pengar också till nepalesiska barn och ungdomar med funktionsnedsättningar, skapa ett idrottscenter för funktionsnedsatta unga och…..och ….. ja nu känns allt möjligt. det gäller bara att försöka få lite tid att sätta sig in i alla möjligheter som finns.

Apoteket klart…..och andra ärenden

Idag skrev jag kvartalsrapport och lite annat på jobbet. Mellan rapporterna måste jag rensa huvudet och få lite luft. Passade på att gå snabba ärenden på stan. Växla till mig dollar eftersom kursen på svenska kronor när man växlar i Kathmandu är ytterst osäker. Enklare med amerikanska dollar eller Euro.

Över ån till Söders parfym för att få rätt hudkräm för att slippa bli helt uttorkad i Himalayas torra luft och starka sol. Jag fattar aldrig vad jag ska ha men det gör inget för det vet Camilla.

Elindas har jag redan varit på och fått en dos Ducoral koleravaccin. Allt annat räcker ännu ett tag till. Apoteket viktigt! Både för att köpa skavsårsplåster och smärtstillande om jag skulle ha otur och känna av gallan. Den har hållit sig lugn sedan jag tog en ayurvedisk kur men om det slår till och jag får en gallsten som fastnar så vill jag ha något riktigt rejält och då spelar det faktiskt ingen roll att det är kemikalier, naturvidrigt och vad som helst för gallstensanfall är bland det ruskigaste man kan ha. Tycker jag.  Och så allt det andra som behövs. Vätskeersättningstabletter om magsjukan skulle slå till. Åksjuketabletter till barnen som brukar börja kräkas bara man sätter dem i en bil och de får ju göra utflykter ibland. Åksjuketabletter i Nepal har jag inte begripit mig på hittills. Diverse andra för-säkerhets-skull-mediciner både till mig och våra barnhemsbarn. Hellre lite reserver än inga mediciner när man behöver. De håller ju i evigheter.

Och så efter jobbet åka till Evas dotter för att lämna in saker som ska med till Nepal och som vi kan fördela mellan oss som ska resa nu i oktober. Decimera lagret med kläder och leksaker i källaren för att ta med till Nepal.

Så tid att skriva, uppdatera föreningens adressregister. Kolla hur mycket pengar som nu kommit in från Nordiska yogadagen. Jag tror att vi fått in allt och det blev 18 729:- sammanlagt. Hurra för alla mina vänner bland yogalärarna som hållit donationsklasser till förmån för barnen i Nepal.

Snart får jag träffa alla mina fina vänner och alla barnen på våra barnhem i Nepal igen. Bara 12 dagar kvar tills dess.

 

2011 vandrade vi i Langtang tillsammans. I morgon träffas vi igen.

I morgon kväll får jag träffa Annica igen. Vi har vandrat i Langtang tillsammans. En vandring i lätt terräng för att vara Nepal. Upp till ca 4 000 meter. En vandring med många skratt. Langtang ligger ganska nära Kathmandu men är dåligt elektrifierat. På något guest house där vi bodde var vi lite bekymrade över om någon skulle slarva med de levande ljusen i sovrummen. Och ”badrummet” på ett annat ställe bestod av ett kluvet bamburör där vattnet från en bäck leddes ner som en iskall dusch där gästerna kunde duscha till allas beskådan. Där sköttes också restaurangens disk och tvätten av lakan.

 

Nu har jag bestämt hur löneläget är i Nepal om 5 år

Vi har ansökt om 90-konto i Föreningen för gatubarn i Nepal. Tyckte att vi noga fyllde i allting men det kom ändå en hel drös med följdfrågor. Bland annat måste vi lämna in en femårsbudget. Osäkerhetsfaktorer:
Hur kommer hyrorna att utvecklas? Hittar vi ett större hus till flickorna eller måste vi stapla dem på höjden? Hur ser löneläget ut om ett par år? Får vi in mer gåvor än i år så kan vi utöka antalet barn vi tar hand om men det är ju svårt att veta nu. Blir någon av ungarna svårt sjuk? Sjukvård kostar pengar. Kanske kommer den stora jordvävningen som förutses i Kathmandudalen och då finns det ju inte på kartan att vi säger att ”Nä, vår budget till hälsovård är slut för i år”
Fem år är en lång tid. För tre år sedan fanns inte ens vår organisation och nu försörjer vi tack vare alla generösa vänner 31 barn och ungdomar och betalar löner till 5 personer på heltid och 3 personer på deltid. Undrar hur det ser ut om 5 år?

Om mindre än fyra veckor åker jag till Nepal

Idag kom hösten till Gävle. Sådär abrupt. Första dagen det behövdes tröja på Hälsans stig. Fast det gör inget egentligen. Jag sitter ju mest och grottar ner mig framför datorn på jobbet ändå. Ibland bara sådant som MÅSTE göras, ska bli klart en viss tid fast ofta sådant som är intressant och jag förlorar mig i jobbet långt efter arbetstid. Fast det gör inget det heller för jag har ett intressant jobb på Arbetsförmedlingen.

På kvällen hem och så sätta igång med det andra jobbet. det jag inte får betalt för. Det jobb jag skaffat mig själv. Jobbet med att driva och finansiera två barnhem i Nepal. På det ena bor 14 flickor mellan 5 och 16 år. På det andra 8 förskolebarn, både flickor och pojkar och  två större tjejer som av olika skäl bor med förskolebarnen. Och så är det ytterligare några barn som kan bo hos någon släkting, oftast en mormor som inte har råd med skolgång för barnen. Då betalar vi istället. Och så det nya stora projektet: Att utbilda barnmorskor. Det ska vi börja med nu.

Och om mindre än fyra veckor är jag hos dem igen.