Fortsatt hegemoni eller Dr Strangelove?

Bush, Clinton, Bush, Obama, Clinton.
Pappa och son, herr och fru.
Ser man det så där uppställt verkar ju den amerikanska presidenthegemonin lätt skrämmande. Byt ut namnen till svenska, tankeexperimentet svindlar, det skulle väl aldrig kunna hända här, eller?
Namnen på rad säger lite om avståndet mellan folket och de valda. Det parlamentariska kontrakt som vi svenskar kanske känner tycks helt saknas på andra sidan Atlanten. Avståndet till Washington och makten är lika långt som till månen. Ni där uppe, vi här nere. Avskyn mot det politiska etablissemanget är grundmurat, vilket skoningslöst drabbar Hillary Clinton. Om det nu inte är hennes mejl, makens moral eller överdrivet flirtande med finansiärerna på Wall Street som lägger krokben på vägen tillbaka till Vita Huset.
Där i hålrummet finns utrymmet som den politiska oskulden och fullblodskapitalisten Donald Trump lagt beslag på. Sin egen lyckas smed, det är sådant som går hem i de breda lagren. De ständiga klavertrampen, kvinnosynen och skattefifflen blir i sammanhanget inte befarade bakslag utan snarare tillgångar som ytterligare spär på populariteten. Något som vi sett prov på även vid vår svenska horisont.
Trumptåget leder kanske ända fram till Vita Huset.
Svaret får vi tidigt på onsdagsmorgonen.
Vem sa förresten något om Dr Strangelove?

Publicerat av

Jan Sundström

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *