Rune hotade med obs-klass

Nu var de inte så tuffa längre, det snyftades från flera håll. Det senaste ofoget fick läraren att se rött. Han satt där framme, upphöjd i katedern och stirrade med bestämda ögon på de som placerats i bänkarna i främsta raden.
– Jag tror att det är flera av er som måste skickas till obs-klass.
Att lämna vår trygga byskola och klumpas ihop med andra vettvillingar i en annan skola var det värsta en tioåring kunde få höra. Ett straff i nivå med att skickas till ett arbetsläger i Sibirien. Men att placeras i obs-klass var det som då gällde den som skolkade, bråkade med klasskamrater eller hånade lärare. Och hade gjort det återkommande trots auktoriteters påpekande.
Hemmasittare var ett okänt begrepp. Det var förvisso inte alltid roligt att gå till skolan, men vad var alternativet? Frestelserna att slira fanns inte. Inget nät, ingen dvd, ingen tv.
Vår lärare hette Rune. Han var flintskallig och hade pondus. På fritiden var han fotbollsdomare. Fruktad av många men beundrad för sin rättskipning. Han var rättvis. Huruvida hotet om obs-klass var välförtjänt i det här fallet har jag glömt. Inte heller om min egen uppenbarelse var helt fri från synd. Men jag minns att hotet aldrig blev verkställt. Det räckte med att orden uttalades för att alla åter skulle inordna sig och disciplineras.
Det var annorlunda förr.

Publicerat av

Jan Sundström

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *