Livet utanför tullarna

Jag har haft min tid bortom allfarvägarna. När tystnaden bredde ut sig på ett stimulerande sätt, en njutbar stillhet efter vardagens bestyr bland bensinångor och trängsel. Men också krävande. När tiden tycktes stå stilla, inget hände och olika former av service blev allt mer beskurna. När valet att gå på promenad stod till att välja höger eller vänster efter den enda vägen i byn. Och där ögonbryn höjdes i varje fönsterruta när en okänd bil rullade förbi.
Livet utanför de urbana miljöerna är i fokus. Dels genom uppmärksamhet i underhållande (Samtidigt i Hofors) och informativa (Resten av Sverige) tv-serier, dels genom landsbygdsdelegationens förslag vars innehåll bäst kan liknas vid den gamla socialdemokratiska valparollen ”Alla ska med”.
Ledande politiker har börjat upptäcka livet utanför tullarna. Vi måste ta folks oro på allvar, säger statsministern och varvar Lessebo och Grängesberg med weekendbesök i Teheran. Men sina hemtrakter i Ådalen, där det bullrar som högst just nu, har han undvikit. Att räkna röster inför kommande val pågår hela tiden.
Glesbygden behövs, tycks det menas, samtidigt som koppartrådarna klipps av och kollektivtrafiken begränsas, de enda bussar som körs fullsatta är de med barn som tvingas flytta till en annan skola.
I det här numret har Mitt Gävle tagit tempen på Norrsundet som haft sin beskärda del av bakslag de senaste åren. Vår reporter Jessika Nilsson skriver:
”Här hjälper man varandra och betoningen på här antyder att det finns ett där också, där man inte gör det.”

Publicerat av

Jan Sundström

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *