Cyklar som kommer och går

Närmare Easy Rider har jag aldrig kommit som när jag gled genom Gävles gator på en Husqvarna. En daterad modell, utdragen på längden och höjden och med jättelika ballongdäck. Jag tog tag i de klassiska handtagen av kork, lutade mig tillbaka och med ett enda pedaltramp susade jag sakta ner på stan. Utväxlingen var fantastisk.
Jag fick cykelrariteten av en kompis som dammat av den i källaren till det hus han då bodde i. Husqvarnan var under många år en kär ägodel som jag vårdade så ömt jag kunde. Därför var bitterheten stor när den en dag inte längre stod utanför huset. Någon hade snott cykeln – och ligger den inte i ån någonstans kanske den vilar ut på ett moln i cyklarnas himmel om det finns en sådan.
En närstående förbarmade sig och jag fick överta hans reservcykel. En högst ordinär tvåhjuling som inte ens i närheten skänkte samma upplevelse som sin företrädare. Men man kom fram i alla fall. Mot den bakgrunden var det därför förvånande i somras när den helt plötsligt lämnat en lucka i cykelstället. Varför stjäla en sådan medelmåtta? Kanske bara för att det går…
Men i Bomhus fanns räddningen. En Crescent och en slags lillebror till min gamla Husqvarna som har givit åter lite av den gamla chopperkänslan. Inte samma storlek förvisso, men däckens tjocklek och utväxlingen påminner om tidigare glädjefyllda dagar på rull.
Häromdagen passerade jag Stadsbiblioteket och fann där reservcykeln stå låst i cykelstället. Hur stor är den sannolikheten? Men vad nu göra? Det är ju min cykel – men det vet ju ingen annan. Ensam och övergiven tycks den vara. Jag grunnar på en lösning när jag susar genom höst-Gävle på lillebror.

 

 

Publicerat av

Jan Sundström

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *