En lurvig sak i sängen

En natt vaknade jag av att två stora ögon envist stirrade på mig. Det kom inget ljud, men den oresonliga blicken var svar nog och kunde inte missförstås. ”Varför ligger du här? Maka på dig!”
Att vara kvällspigg har sina fördelar. En stunds kontemplation i all sin ensamhet; att i lugn och ro få läsa den där intressanta tidningsartikeln som inte hanns med tidigare under dagen, avverka några sidor i den bok som just nu är aktuell, sugas in i en spännande dokumentär eller bara dumglo på något fånigt i burken.
Nackdelen är att vid sänggåendet har allt utrymme ockuperats. Man har fått nöja sig med det lilla som funnits kvar. Ofta har det inneburit en smal remsa i den äktenskapliga bädden och är man skapt så att kroppen måste bäddas in helt och inte en enda liten kroppsdel får sticka ut har det alltid varit en utmaning att få till en rogivande sömn.
Förut var det en massa barn som tog plats och störde med sprattlande armar och ben.
I dag är det en lurvig sak.
När gäspningarna blir allt mer frekventa passar hon på och lägger sig till rätta mellan huvudkuddarna. Och av någon märklig anledning hamnar hon alltid på den manliga sidan av sängen.
Den här gången tvingades jag lägga mig med halva huvudet utanför, men när kurrandet bredvid mig övergick till mathunger och hon gick till köket för att äta såg jag min chans och justerade sängställningen.
Jag hann somna innan jag vaknade av trampet och såg de två uppfordrande ögonen.
Det var bara att flytta på sig och lämna plats för katten.

Publicerat av

Jan Sundström

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *