Träd och hus går omkull

Den tiden är förbi när den beska lukten av rostade kaffebönor från Alderholmen blandades med den mer behagligt söta karamelldoften från nedre Brynäs. Länge har karamellfabriken stått tom och sorgeprocessen efter Ahlgrens sorti är över. Därför ser nästan alla med tillförsikt på när flera av byggnaderna rivs för att bereda plats för Gävles nya bostadsområde vid kanten av Gavleån. En spännande pendang till den understundom stela atmosfären på Gävle Strand är kanske att hoppas på.
I en annan del av staden har också en rivning genomförts. Men här är det ingen som applåderar. Plötsligt var hela det beryktade äppelträdet vräkt över ända efter att ha blivit motorsågsmassakrerad. Nu ligger det som en stor skräphög i Sofiaparken och många är förbryllade. Vem är den skyldige?
Normalt när något tas ner görs det ordentligt och det nedfallna sågas upp och sorteras i lämpliga längder för väntande transport. Här är eländet så länge övergivet och utgör en sorgesam syn.
Egentligen såg det rätt anskrämligt ut när det stod på rötter också. Det var åldern som paradoxalt nog var äppelträdets enda premiss för fortsatt levnad. Äppelträdet utgjorde en fyrbåk mot grävskopors intrång i den knappt fotbollsplan stora grönytan där en länga radhus ska tryckas in. Den lungan är en värre förlust än den knotiga uppenbarelse som mest liknade en vildvuxen jättebuske.
Även växter ingår i den stafett som livet innebär.
Någon dör, någon föds.
Därför älskar jag att plantera träd.
Då har man inte levt förgäves.

Publicerat av

Jan Sundström

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *