Tomrum efter kvinnor

En gav mig sitt hjärta, två gav av sin vänskap. Det var inga flyktiga förhållanden, de var beständiga över tid, även om det emellanåt uppstod luckor som det ibland kan bli, beroende på tillkortakommanden eller plötslig oenighet i någon fråga. Men avstånden blev aldrig oöverkomliga, vi hittade alltid tillbaka till varandra.
Tre kvinnor, tre kreativa sådana.
Man stod aldrig opåverkad inför dem. De kunde aldrig inordnas i någon fålla, de valde alltid sina egna vägar, inte sällan med humor som vapen, tog ofta spets och höjde rösten och av den anledningen kunde anses vara obekväma. Men de gjorde det inte enbart för sin egen skull utan även med tanke på andra.
Utan tvekan tre förebilder.
Men sådan spirit kostar också på. Skaparglädjen har en baksida som kan vara tärande och då är steget från ljus till mörker kort. Det kunde vara tillfälliga svackor som de kunde återhämta sig ifrån. Men ju tätare de kom blev det allt svårare att stå ut och när hopplösheten blev övermäktig kom utgången att vara given.
Tre kvinnor, tre kreativa sådana.
De tog för sig, hade aptit på livet, var bejakande och livfulla, gjorde avtryck.
Kort efter varandra har de nu lämnat tomrum efter sig.
Jag hoppas att jag lärt mig något av att ha befunnit mig i deras närhet.

Publicerat av

Jan Sundström

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *