Cleo för nyanlända

Vi sitter i vardagsrummet och tittar på Cleo, en komediserie på SVT som har femton år på nacken och helt har passerat under min radar. I huvudrollen ses en bedårande Suzanne Reuter. Det är hon som är Cleo. Hon jobbar på det fiktiva datakontoret i Stockholm där Claes (Loa Falkman) är chef med återkommande beslutsångest och Åke (Johan Rheborg) är kontorets snitsige stjärnsäljare.
Cleo finns på SVT Play och den som känner till den kanalen vet att när ett avsnitt är slut, börjar nästa direkt ticka fram. Det rullar på. Binge-watching kallas detta maratontittande med ett finare svengelskt nyord. Ett allt vanligare fenomen som får en del att stänga in sig en mulen söndagseftermiddag för att titta i kapp eller för att de inte kan motstå den omedelbara tillfredställelse det är att veta vad som ska hända.
På SVT Play är allt textat och det är en stor hjälp för den som inte är så bevandrad i språket. Att titta på gamla svenska såpor har därför blivit smart språkträning för de som nyligen kommit hit. Nöje förenas med nytta.
Cleo närmar sig femtiostrecket och har både existentiella och amorösa bryderier. Kärleksspelet kring henne och hennes arbetskamrater är bärande inslag i serien. Vi sitter som klistrade, jag och min åttaåriga kompis som kommit till Sverige bland annat genom att ta sig mellan Turkiet och Grekland i en liten skranglig båt.
Hon gillar Cleo och har sett avsnitten förut. Det förstår jag när hon petar mig i sidan när ännu ett avsnitt nått sitt slut.
– Du vet, Cleo och Classe blir ihop sen, säger hon med begynnande Gävledialekt.

Sanningens stund är inne

Tala alltid sanning, barn, sa våra föräldrar till oss. Det får vi inte säga till våra barn utan vi måste lära dom att alltid tala sannolikt, sa Tage Danielsson i sin berömda monolog om kärnkraftsolyckan i Harrisburg.
Det har snart gått 39 år sedan han myntade de bevingade orden och sedan dess har mycket hänt. Framför allt hur information sprids. Här står vi människor med de känslor som vi lärt in sedan Hedenhös tid – rädsla, ilska och flyktbeteende – och försöker bemästra det flöde av sanningar och sannolikheter som sköljer över oss.
Klart att det då blir besvärligt att hålla de urtida känslorna i styr.
De begrepp som Tage Danielsson använde sig av då har ersatts av helt nya i dag: till exempel alternativa fakta, fake news, faktaresistens.
Fakta är fakta, några alternativ finns inte, möjligen beskrivningar. Det kan man direkt fastslå utan att darra. Felaktiga eller överdrivna nyheter som försåtligt planteras i nyhetsflödena existerar däremot bevisligen. Det kan i sin tur leda till faktaresistens, ungefär som alltför flitig användning av antibiotika till slut inte får den effekt den är avsedd för.
Det är en svår tid vi lever i – kraften i sociala medier har aldrig varit större, en enskild människas tillvaro kan ödeläggas på bara några ögonblick. I år ska vi dessutom gå till valurnorna. Vilka möjligen oanade knep kommer att tas till för att vi ska välja eller välja bort just den röstsedeln?
Var hälsosam, skydda ditt immunförsvar, tänk kritiskt, tro inte på allt som sägs eller skrivs.
Det gäller förmodligen också dessa rader.
Sannolikt.