Cleo för nyanlända

Vi sitter i vardagsrummet och tittar på Cleo, en komediserie på SVT som har femton år på nacken och helt har passerat under min radar. I huvudrollen ses en bedårande Suzanne Reuter. Det är hon som är Cleo. Hon jobbar på det fiktiva datakontoret i Stockholm där Claes (Loa Falkman) är chef med återkommande beslutsångest och Åke (Johan Rheborg) är kontorets snitsige stjärnsäljare.
Cleo finns på SVT Play och den som känner till den kanalen vet att när ett avsnitt är slut, börjar nästa direkt ticka fram. Det rullar på. Binge-watching kallas detta maratontittande med ett finare svengelskt nyord. Ett allt vanligare fenomen som får en del att stänga in sig en mulen söndagseftermiddag för att titta i kapp eller för att de inte kan motstå den omedelbara tillfredställelse det är att veta vad som ska hända.
På SVT Play är allt textat och det är en stor hjälp för den som inte är så bevandrad i språket. Att titta på gamla svenska såpor har därför blivit smart språkträning för de som nyligen kommit hit. Nöje förenas med nytta.
Cleo närmar sig femtiostrecket och har både existentiella och amorösa bryderier. Kärleksspelet kring henne och hennes arbetskamrater är bärande inslag i serien. Vi sitter som klistrade, jag och min åttaåriga kompis som kommit till Sverige bland annat genom att ta sig mellan Turkiet och Grekland i en liten skranglig båt.
Hon gillar Cleo och har sett avsnitten förut. Det förstår jag när hon petar mig i sidan när ännu ett avsnitt nått sitt slut.
– Du vet, Cleo och Classe blir ihop sen, säger hon med begynnande Gävledialekt.

Publicerat av

Jan Sundström

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *