Att skoja är av högsta vikt

Ta inte en bulle till – du som är så tjock.
Kan du plocka upp det där från golvet,
du som är så ­liten.
Nä, så där säger man ju inte – även om svarta tankar kan fara genom huvudet ibland. Vikt och längd är inget att skoja om. Avvikelser från det som anses vara det normala kan sitta som en tagg i hjärtat på den som känner sig träffad av försåtliga antydningar.

Jag tror han blivit lite tjock och fet.
Det sa alltid mamma, men inte som en nedsättande anmärkning – hon var inte sådan – utan mer som en uppskattning i betydelsen att personen såg ut att må bra, vara vid gott humör och se på livet med solig blick. Hennes uttalande ska nog ses mot bakgrunden av uppväxten med fem syskon och en ensamstående mamma i väglöst land i skogen där det var lika magert runt köksbordet som i skafferiet.
Fetma och övervikt är ett gissel menar Folkhälsoinstitutet. Mer än var sjätte man i Gävleborg lider av problemet. Det spänner runt livremmen alldeles för mycket och på alldeles för många – och alla vet vilka konsekvenser det kan få för den enskildes hälsa och för belastningen på vården.
För egen del är problemen de motsatta. Allt som går in följer med ut den naturliga vägen och lämnar inga rester kvar.
Det är det fritt fram att påpeka i vardagen.

Vi sätter oss i solen, annars blir han kall,
han som är så mager.
Du ser mycket magrare ut i verkligheten.
Ta en bulle till, det verkar du behöva.
Nä, jag tar inte illa upp. Jag föredrar detta före det motsatta. Vikt och längd är inte tabubelagt om man anlägger ett magert perspektiv.
Och tillmötesgående som jag är, plockar jag gärna ner det som ligger där uppe på högsta hyllan.

Publicerat av

Jan Sundström

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *