Social linje till hovet

Kostymerna sitter kanske lite obekvämt på vissa men omsorgen om den egna uppenbarelsen är uppenbar. Balklänningarna skiftar i olika färger och frisyrerna är noggrant tillrättalagda. Bilderna på de unga par som träder in till studentbal i Högbo eller Engeltofta tillhör dagstidningarnas just nu mest uppskattade inslag, både på nätet som på papperet.
Examen närmar sig och studenternas schema är hårt späckat – åtminstone utanför lektionstid. Festkvällar som signalerar hur många dagar till muck som återstår, studentkryssning, bal och så crescendot sista veckan med brännboll, champagnefrukost och annat innan tusentals strupar fylls av ”fy fan vad vi är bra”.
Annat var det förr…
… nä, jag bara skojar.
Det är inte svårt att känna glädje med alla dem som ser slutet på den värld som varit deras ända sedan de tog sina första stapplande steg på da… hm, förskolan. En slags frihetskänsla infinner sig som måhända också grumlas av en slags ovisshet inför det som skulle kunna beskrivas som vuxenlivet kommande måsten. Det är ändå på sin plats att slå på stora trumman.
Själv smög jag mig ut från gymnasiet, radskrivandet för en tidning hade redan börjat och det fanns inte så mycket att fundera över. Många andra gick samma väg. Till exempel en hyllad sportkrönikör alldeles i min närhet. Vi skapade FB-gruppen ”Vi som gick tvåårig social linje men som det gick ganska bra för ändå.” Några anslöt, men vi väntar fortfarande på svar från den som lyckats bäst. Daniel Westling fick prinsessan och om inte halva kungariket så i varje fall hertigdömet Västergötland.
Men både jag och sportkrönikören har i alla fall skaffat likadana glasögon som prinsen.

Publicerat av

Jan Sundström

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *