30 grader i februari

En av mina gamla vänner och f d kollega, Ingrid Johansson, berättar lite om hur hon och andra svenskar upplever Thailand. Jag har med viss avund via e-post följt hennes många resor dit och till andra platser på jorden. Ingrid har inte trappat ner sin kreativitet, efter arbetet som personalchef på Esselte, utan har ständigt projekt på gång, ett är att lära sig thailändska. Ett annat projekt har landat i en bok, ”The Joy of Life”.
Tack Ingrid för ditt bidrag till min blogg.

Kurt

Just nu följer jag som många andra svenskar den andra omgången av serien ”30 grader i februari” på TV. Det som är speciellt för mig är att jag ser det på SVT Play i Thailand.  Sedan åtta år har jag ett litet hus i Thailand på en plats som inte är en turistort. Här tillbringar jag en stor del av hösten och vintern.

Så hur är det då egentligen att leva i Thailand som utlänning, eller farang som man säger här, kanske du undrar. Varför fastnar så många svenskar för just det här landet? Är det klimatet? Just nu i februari är det faktiskt 30 grader här både i luften och i poolen. ”Det är oförskämt skönt” som jag nyligen hörde en svensk säga när vi låg och simmade i det 30 gradiga vattnet.

Men det är förstås inte bara värmen vi har här under den del av året då det är kallt hemma som lockar. Det kan också vara maten, naturen, kulturen, de vänliga leende thailändarna.

Själv tycker jag mycket om soluppgången, då ljuset kommer snabbt vid 6-tiden eller litet efter och det fortfarande är ganska svalt i luften. Det är också den där underbara känslan av att en hel ny fantastisk dag ligger framför oss. Då lyssnar jag på thailändsk musik och kanske skriver mail hem eller som nu skriver de här raderna om mitt liv i Thailand. Ibland läser jag i någon av mina favoriter bland thailändska barnböcker. Barnböcker är nämligen bra att träna språket på. Det är inte så många rader per sida, vilket gör det lättare att orka, och ordförrådet är vardagligt och användbart.

På dagarna umgås jag både med några av de andra svenskarna som bor här och med thailändare. I de allra flesta fall fungerar relationerna mellan oss utlänningar, faranger, och thailändarna utmärkt. Det krävs en ömsesidig respekt. Det är thailändarnas land, deras kultur och natur. Vi är gäster i det här landet och kan själva påverka om vi förtjänar att känna oss välkomna. Thailändarna å sin sida uppskattar och behöver de arbetstillfällen som vi bidrar med.

Till det mindre bra hör trafiken. Den är farlig! Mycket! Framför allt är det motorcykel¬olyckorna som är många och allvarliga. När man vet det är det skrämmande att se hur hela familjen, inkl små barn, sitter på en och samma motorcykel. Det är hjälmplikt men inte för barn. Motorcykeln erbjuder en frihet när det gäller att ta sig fram men också en stor risk.

Själv tycker jag att det ibland kan vara obehagligt och skrämmande med alla dessa hundar som finns överallt och som man inte vet om de är mätta eller hungriga, friska eller sjuka.

Ormar? Ja de finns. Och många sorter. Jag minns hur en thailändsk kvinna berättade att när hon var barn tittade hon alltid varje kväll under sängen innan hon vågade sova. Själv har jag inte haft någon orm varken i mitt hus eller i trädgården, inte än i alla fall!

Ödlor finns det också gott om. Dem man ser mest är små geckon. De är 5-10 centimeter långa inkl svans. Någon gång litet större. De springer omkring överallt på väggarna både inomhus och ute. Dem måste man helt enkelt bli vän med om man ska bo här. Dessutom är de nyttiga för de äter insekter, mygg och sånt. Fast jag brukar ha litet svårt att sova om jag vet att det sitter en gecko i taket precis ovanför mig. Tänk om den faller ner eller hoppar! De litet större ödlorna, ett par decimeter inkl svans, har jag hittills aldrig haft inomhus. Däremot litet då och då på altanen.

Grodor finns det också. De håller till i min lilla damm i trädgården och på kvällarna blir det koncert. En del grannar har haft synpunkter på det och tyckt att det är störande. Kan man inte bli av med grodorna? Nej, säger jag. De har rätt att vara här. De var i det här landet först!

Myggen är inte bra. De är så små och hörs inte. Det är först efteråt som man märker att man kanske fått 25 myggbett. De är farliga också på så sätt att man kan få denguefeber av myggbett. Jag känner ingen svensk som har fått det men däremot ett thailändskt barn som hade det för något år sedan. Ofta blir det lindrigare på barn men han var ändå rejält sjuk och låg på sjukhus någon dryg vecka.

Nu har solen gått upp! Dags för litet frukost på altanen och att vänta på att temperaturen stiger till 30 grader idag som vanligt.

Publicerat av

Kurt Larsson

Kurt Larsson

Skrivandet på bloggen som började 2010 handlar inte bara om Kolbäcksbygden utan jag, en 30-talist, gör även tillbakablickar på ett spännande liv samt tar upp nu aktuella företeelser.

3 reaktioner till “30 grader i februari”

  1. Hej! Jag delade ett inlägg om Olof Palme via facebook till Ingrid Johansson i förmiddags. Hon svarade med att bland annat skicka över sitt inlägg som gästskribent på din blogg. Det var trevligt att läsa. Jag har känt Ingrid i drygt 30 år. När hon fortfarande var i karriären bodde vi på varsin sida om Ringvägen. Jag svarade på ett nödrop via en lapp på ICA:s anslagstavla när hon behövde en "nattmamma", som kunde sova över ibland när hon var tvungen att resa på någon längre resa i tjänsten. Hon och jag och yngste sonen firade ett sportlov tillsammans i min stuga i Dalarna och vaknade av nyheten att Olof Palme mördats.

  2. Intressant och bra skrivet Kurt!

    Jag såg att du bor i Thailand över vintern och undrar om du inte kan berätta lite om din vardag för våra radiolyssnare?
    Vi försöker nämligen locka hit fler "flyttfåglar" …

    Du når mig på e-posten.
    – och hör se´n!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *