Farväl till Folkhemmet

”Jag är så glad, att jag är svensk.” Den sången och andra fosterlandssånger fick vi lära oss i skolan, utantill. ”Där har min vagga stått.” Så enkel lät definitionen på en svensk förr i tiden och är det även i dag, förutsatt att du är född av svenska föräldrar.

I dagens mångkulturella samhälle råder en allmän förvirring och vulgärretorik om vad eller vem som är svensk. I boken ”Farväl till folkhemmet” tycker jag författaren Andreas Johansson Heinö diskuterar samhällsutvecklingen på ett pedagogiskt sätt.

Som bokens titel anger får man följa det politiska skeendet i Sverige under en tid då jag personligen hade fullt upp med arbetslivet och inte heller var så intresserad av politik. Jag har saknat kunskap om när de stora frågorna avgjordes och mest av allt, när blev vi mångkulturella?

På 1960-talet debatterades invandrings- och minoritetsfrågorna livligt. Partierna hade dock en samsyn på att de nyanlända skulle integreras i samhället. ”De får bli svenskar eller åka vidare” enligt ett uttalande av Torsten Nilssons 1964.

1975 röstade alla riksdagspartier igenom en gemensam invandrarpolitik som innebar att Sverige skulle övergå från ett enhetligt och homogent samhälle till ett mångkulturellt. Det skulle ske genom att invandrarna skulle få samma rättigheter som infödda svenskar och kunna välja mellan att endera inlemmas i det svenska samhället eller bevara den egna kulturen.

Man ville tio år senare ta ett halvt steg tillbaks i den mångkulturella valfriheten. Olof Palme svarade då på en fråga hur Sverige skulle hantera invandringen? ”Jag är emot kulturell isolering. Jag vill ha assimilering så att invandrarna kan fungera i det svenska samhället”.

Andreas Johansson Heinö menar att medborgarskapsbegreppet har för låg status i dag. Han propagerar för att man skall kräva mer. För den som vill bli svensk medborgare krävs endast uppehållstillstånd under fem år och ett ”skötsamt leverne”. Inget behöver man kunna eller lära sig om det samhälle som man valt att leva i. ”Rätt utformat kan ett medborgarskapsprov ha en direkt positiv effekt på sammanhållningen i ett mångkulturellt samhälle” menar han.

Alla är i dag överens om att integrationen inte fungerar tillfredsställande. Har vi äldre varit för godtrogna och lättledda av våra politiker? Vi behöver invandrarna för att ta hand om den växande generationen äldre heter det. Det må så vara, men vi tvingas också att hantera kriminaliteten där invandrare är överrepresenterade.

Kurt

Publicerat av

Kurt Larsson

Kurt Larsson

Skrivandet på bloggen som började 2010 handlar inte bara om Kolbäcksbygden utan jag, en 30-talist, gör även tillbakablickar på ett spännande liv samt tar upp nu aktuella företeelser.

2 reaktioner till “Farväl till Folkhemmet”

  1. Som utlandssvensk i utlandet var jag mera ”svensk” med svensk kultur, men vid återkomsten till Sverige kände jag mig mera kluven och t.o.m. ville bevara de seder och bruk som jag anammade utomlands.

    Sannolikt gäller det även fö de människor som är invandrare i Sverige, man blir ännu mer anhängare av den kultur man växte upp med – Allvarligt, allvarligt

  2. Ur min egen erfarenhet som invandrare från Tyskland kommer jag ihåg att jag i början pendlade mellan att försöka vara svenskare än svenskarna och en tydlig tysk identitet, men att jag så småningom hamnade i ett mellanläge där jag, när man kritiserar tyskar respektive svenskar, känner ett lika stort behov att förvara båda.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *