Den osannolika landsfadern

Anders Ygeman den osannolika landsfadern, löd rubriken i DN lördag den 9 april skriven av Karin Eriksson. Vi har sett honom i TV många gånger under den pågående krisen inom EU, en saklig fåordig inrikesminister. Han är en av de få som har min respekt för hur han sköter sitt svåra uppdrag.

Anders är uppväxt i ett betonghus på nionde våningen i Hagsätra söder om Stockholm. Han kan inte minnas exakt när han blev politiskt medveten, men kärnkraftsomröstningen 1980 och Falklandskriget 1982 var två viktiga hållpunkter på vägen mot tonåren.

I DN:s reportage från valvakan 1994 beskrev den unge EU-motståndaren Anders Ygeman jasidans seger i folkomröstningen som ”en knytnäve i magen”. ”Jag hade fel i en del frågor och rätt i fler” konstaterar han nu.

– Jag hade mer rätt än vad jag ville ha om jobben. Med EU fick vi låg inflation som övergripande mål och det har varit katastrofalt för arbetslösheten i Europa. Jag hade fel om miljön, EU har varit bra för miljön. Och i demokratifrågan tvekade jag senast i morse, när jag funderade på den. Det finns ett betydande demokratiskt underskott i EU. Institutionerna har ett betydande avstånd från folket. Då är frågan: Hur mycket bättre kan ett samarbete mellan 28 länder göras? Jag slits verkligen där.

Politiska beslut får konsekvenser, påpekar han. (Något som inte är uppenbart för alla i det skrået.)
– Politiken är sällan sådan att vi väljer mellan tårta och glass. Ofta väljer vi mellan flera hyfsade alternativ som har flera dåliga sidor. Ibland kan jag tycka att politiker är dåliga på att erkänna bristerna med de förslag som man lägger fram. Vi är så uppfyllda av att beskriva det som är de positiva sidorna av vår politik att vi lätt glömmer bort att det också finns negativa saker.

Kurt

Länk till DN

Publicerat av

Kurt Larsson

Kurt Larsson

Skrivandet på bloggen som började 2010 handlar inte bara om Kolbäcksbygden utan jag, en 30-talist, gör även tillbakablickar på ett spännande liv samt tar upp nu aktuella företeelser.

2 reaktioner till “Den osannolika landsfadern”

  1. Sympatisk och ödmjuk inställning till politiken och dess begränsningar. Och på hans område som inrikesminister är ju avvägningen mellan terrorbekämpning och integritet den riktigt riktigt svåra. Går man för långt i integritetsintrången – då har ju terroristerna segrat genom att demokratin urholkas bakvägen!

  2. Jag var och lyssnade på Ygeman för några veckor sedan. Det var i socialdemokraternas Sthlms södra distrikts samlingslokal. Han var ju där bland sina ”egna” och bredde på ordentligt om hur mycket dåligt alliansregeringen hade gjort. Det var naturligtvis vad lyssnarna ville höra, men flera grova osanningar. Han hade väl inte räknat med att det fanns en katt bland hermelinerna.​ Vid frågestunden gick jag fram. Påpekade bl.a. att klyftorna i samhället ökade mest under 90-talet under Göran Perssons tid. Vi hade då den inhemska bankkrisen. Under alliansen ökade inte klyftorna trots en lånekris och en global finanskris. Vi hade bäst ekonomi och lägsta skulden inom EU. Han såg lite ställd ut, men kommenterade sedan att klyftorna ökat även under socialdemokratiska regeringar. Det hedrade honom, att han erkände det, men hans retorik var annars precis som andra politikers. Angripa motståndarna med halvsanningar till rena osanningar. Lite reducerades min annars rätt positiva uppfattning om honom.

    Till min stora förvåning fick jag faktiskt lite spontana applåder efter mitt inlägg. Tanten, som satt bredvid mig klappade mig på axeln. Hon tyckte att Ygeman gått lite för långt i sin svartmålning.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *