En åländsk Wilhelm Moberg

Jag har alltid en bok uppladdad från Legimus i min iPod. Ibland kan man där göra verkliga fynd som när jag snubblade över en talbok med titeln: Himlen över Helvetinjärvi av Leo Löthman. Berättelsen påminner mycket om Wilhelm Mobergs Invandrarna med den skillnaden att i Leos version får man följa en nybyggarfamilj i Finland runt millenniumskiftet 1800-1900.

Boken är lärorik och spännande skriven om nybyggarnas hårda levnadsbetingelser och fylld av finska uttryck som förstärks av uppläsaren Tom Wentzels finlandssvenska dialekt. Man fäster sig genast vid familjemedlemmarna och hästen Pikku-Jussis hårda arbete i Ruovesis djupa skogar.

Senare i berättelsen beskrivs det Finska inbördeskriget 1918 mellan de röda och de vita som sådde split i hela nationen. Efter att striderna avslutats upprättade de vita specialdomstolar för att hantera de stora mängder röda som tillfångatagits. Det blev många dödsdomar och avrättningar i krigets anda och med krigets metoder.

Spanska sjukan, en mycket smittsam lungsjukdom, härjade bland nybyggarna som tog många människors liv inte bara i Finland. Även de fullt friska kunde drabbas. Min pappa blev i tonåren ombedd att hjälpa till att bära ut ett offer till Spanska sjukan i granngården. ”Doktorn sa åt mig att ha en tänd cigarett i munnen för att skydda mig” berättade han.

Himlen över Helvetinjärvi är den första delen i en romantrilogi av Leo Löthman med verklighetsbakgrund i hans egen släkt. Jag kommer att följa honom noggrant.

Kurt

Provlyssna direkt

Publicerat av

Kurt Larsson

Kurt Larsson

Skrivandet på bloggen som började 2010 handlar inte bara om Kolbäcksbygden utan jag, en 30-talist, gör även tillbakablickar på ett spännande liv samt tar upp nu aktuella företeelser.

En kommentar till “En åländsk Wilhelm Moberg”

  1. Om man vill läsa mer om torparlivet och inbördeskriget i Finland rekommenderar jag Väinö Linnas böcker.
    Finland har ju en mer dramatisk 1900tals-historia än Sverige. Vid mina frekventa resor till och vistelser i Finland såväl i arbetet som privat, har jag ibland blivit påmind om detta. I början av 70-talet hade jag flera kontakter med en familj i Nurmes. Fadern i huset, då 84 år, hade deltagit i tre krig. 2 mot ryssarna och i inbördeskriget på de vitas sida. Han var beredd att ta ned bössan från vinden och gå ut och skjuta några rödjävlar i samhället, om dom börjar bråka igen. Några vita veteraner träffades fortfarande varje år och firade segern.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *