Thailand i sorg

En av mina gamla vänner, Ingrid Johansson, berättade i februari lite om hur hon och andra svenskar upplever Thailand. Efter en sommar i Sverige är hon nu tillbaks till ett kungadöme i sorg, det förstår jag efter hennes senaste e-postmeddelande.

Kurt

Kunde inte motstå frestelsen att skriva några rader vid min första soluppgång för den här hösten.

Här i Thailand påminns man förstås stundligen om att vi alla är dödliga nu när kungen har avlidit. Det är mycket speciellt att vara här nu men känns fint också att få vara med om ett land i sorg. Lär aldrig hända mig mer på det här sättet.

Just nu när jag satte på TVn var det två flickor som sjöng så vackert. De hade rosa blusar och jag funderade på hur det kan komma sig att den rosa färgen ”duger” när det i övrigt är svart och vitt som gäller. Då slog det mig att det var färg på TVn! Det var helt svart-vitt igår! Tidningarna har också varit i svart-vitt och när jag tittade på Bangkok Post nyss så var den fortfarande svart-vit.

Det var som vanligt mycket thailändare med på planet hit och jag kunde inte se någon som inte var klädd i svart och ibland litet vitt. Jag var också svartklädd. Kändes självklart att visa thailändarna respekt på det viset. Svenska ambassaden och Thailändska turistrådet rekommenderar också utlänningar att klä sig i mörka färger. Vidare ska man behandla thailändarna som om det är en personlig sorg, en nära anhörig som gått bort. Är nog precis så väldigt många thailändare känner. Inte lätt att förstå liksom så mycket annat i den här kulturen men vi skulle nog alla må bra av litet goda förebilder. Skulle nog folket i USA också behöva.

Flygvärdinnorna däremot var inte svartklädda. Blev kanske för dyrt att sy upp nya dräkter. Har också hört att priset på svarta skjortor och tröjor har dubblats de senaste dagarna. Kabinpersonalen hade ett svart band på sig i samma form som rosa bandet i Sverige. Det är ju en smidig lösning om man nu som jag trots allt inte är så närstående så jag var och skaffade några sådana idag när jag var och handlade. Har grannar som också ville ha. Man får dem gratis.

Ingrid

Publicerat av

Kurt Larsson

Kurt Larsson

Skrivandet på bloggen som började 2010 handlar inte bara om Kolbäcksbygden utan jag, en 30-talist, gör även tillbakablickar på ett spännande liv samt tar upp nu aktuella företeelser.

2 reaktioner till “Thailand i sorg”

  1. Ingrid är ju ett strålande exempel på hur man kan anpassa sig till och respektera ett annat land och en annan kultur. Är det inte så här i Sverige, om man skulle våga antyda att v i s s a av dem som kommer till oss borde göra detsamma, så finns risken att man blir anklagad för att vara invandrarfientlig eller rasist !!??Självklart skall vi välkomna och hjälpa alla som behöver vårt stöd, men den oro och rädsla som visat sig p.g.a. händelser senaste åren måste man ju få prata om och få stopp på!

  2. Hej Öländskan!

    Varmt tack för dina värdefulla och intressanta kommentarer! Jag blev förstås mycket glad över att du uppskattade det jag skrev om den sorg som pågår Thailand och att det väckte tankar hos dig.

    Komiskt nog är jag också öländska, dvs född och uppvuxen på Öland!

    Hälsningar
    Ingrid

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *