Från ax till havregrynsgröt

Från min balkong har jag god utsikt över trafiken i samhället. Den senaste veckan har jag kunnat glädjas åt de många skördetröskor och sädeslass som passerat. Bönderna, de få som finns kvar, kör mellan sina åkrar spridda runt om i geografin. Marken hemmavid räcker inte till för att få lönsamhet i verksamheten som den gjorde förr i tiden.

I år fick man den största skörden i mannaminne. Med dagens utrustning skördades 10 hektar på 5 timmar som gav ca 70 ton säd.

Om jag som bondson blickar tillbaks på 1930-40 talet tror jag inte att vi fick mer än en tiondel av dagens skördeutfall. Vi hade heller inte dagens maskinpark. Då var det med hjälp av muskelkraft och enklare maskiner jobbet skulle göras. Svinnet i form av spillsäd blev också större vid den hanteringen.

Säden skars med hästdragen självbindare. Buntarna snesades eller skylades runt en stör på gärdet. Väl torrt kördes de in på logen i väntan på tröskning som utfördes på hösten av ett trösklag på fem man. Slutprodukten bars på ryggen upp på magasinet i 100-kilos säckar för fortsatt torkning och lagring.

Det var fler än vi människor som tullade på lagrat spannmål. Råttor, fåglar och ekorrar för att nu gå med skvaller.

Under kriget malde vi havre till havregryn för egen försörjning. Det var vithavre då resterna från kornens skal syntes mindre än de från svarthavren. Men de stack likafullt i munnen.

Kurt

Publicerat av

Kurt Larsson

Kurt Larsson

Skrivandet på bloggen som började 2010 handlar inte bara om Kolbäcksbygden utan jag, en 30-talist, gör även tillbakablickar på ett spännande liv samt tar upp nu aktuella företeelser.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *