Ny laguppställning mot Vita Hästen

Saxar Kevin Johanssons text ifrån sportdelen, det blir en del ändringar från matchen senast. Läs också om Eddie Davidsson som just nu skolas om till center, den artikeln hittar ni här.

VIK Hockey-Vita Hästen, Hallstarena
Nedsläpp: 
19.00
Här följer du matchen: VLT-LIVE med start 18.45.

Målvakt: Marcus Dahlbom (Jonas Fransson).
Förstafemman: Anton Mylläri, Douglas Alenbring, Mattias Myttynen, Niklas Lihagen Jeremy Williams.
Andrafemman: Alexander Nilsson Lindelöf, Johan Jonsson, Cody Murphy, Eddie Davidsson, Matt Leitner.
Tredjefemman: Joakim Lilliehöök, William Kaijser, Jan Urbas, Fredrik Johansson, Robert Lantosi.
Fjärdekedjan: Jonte Berg, Stefan Gråhns, Sebastian Strandberg.
Extraspelare: Linus Svedlund.

Nyförvärven imponerade

Det skulle ha blivit två videointervjuer med DIFs Markus Ljungh och VIKs Andreas Borgman, men på grund av tekniskt strul så uteblir dessa. Ber om ursäkt och ska försöka få ordning på det så snart jag kan. Annars var gårdagens match mot Djurgården en trevlig tillställning som inleddes i högt tempo. Efter sextio minuter stod VIK som segrare efter att Lihagen gjort matchens enda mål. Flera av nyförvärven gjorde bra ifrån sig och här kommer en kortfattad bedömning av deras insatser. Håll i åtanke att det fortfarande är tidigt på säsongen.

Charlie Cook
Ser till synes kantig ut i sitt rörelsemönster men gör det bra. Gillar backens vilja att alltid vilja att ta offensiva initiativ. Enda frågetecknet är uthålligheten, som förmodligen blir bättre framöver.

Anton Mylläri
Anton klev upp stort och gjorde det svårt för Djurgårdens forwards att transportera pucken in i offensiv zon. Det är framförallt backens skridskoåkning som imponerar, men visst var det kul att se en och annan briljant passning också. Både Dennis Rasmussen och Markus Ljungh berömde nyförvärvet efter matchen.

Niklas Lihagen
Skapade flest målchanser för VIK och gjorde matchens enda mål, planens bästa spelare tillsammans med målvakten Jonas Fransson.

Mattias Myttynen
Omdebatterad tidigt men igår visade Myttynen prov på flera fina passningar. Jag är dock fortfarande tveksam hur han kommer stå sig när det blir tuffare matcher som gäller mer. Brister i intensitet och rädslan ligger i att han försvinner i matcher där det brinner till.

Andreas Borgman
Tuff, aggressiv, fysisk. Jag tror VIK har gjort ett fynd.

Matt Leitner
Det största frågetecknet bland alla nyförvärv. Ligger för långt ifrån motståndaren i defensiven och för långt ifrån heta situationer i anfallszon. Ser ut att fundera istället för att agera och såg stundtals uppgiven ut när han åkte och bytte.

Cody Murphy
Jag tror inte Murphy blir någon poängspruta den här säsongen, men han har tillräckligt med fart och rätt inställning för att göra ett bra jobb och skillnad i en tredje- eller fjärdelina. Gjorde det jobbigt för Djurgårdens backar och det är i forecheckingen jag ser hans stora styrka.

Sebastian Strandberg
Godkänd insats igår. Ser ut att behärska spelet i boxplay och jobbade hårt. Svårt att tänka mig att han får någon offensiv roll.

Williams nya prövning

I förra veckan blev VIKs nya lagkapten utsedd och valet föll på Jeremy Williams. Kanadensaren, som aldrig tidigare burit kaptensbindeln, ska nu leda laget under säsongen. Huvudtränaren Martin Filander gjorde sitt val tidigt till skillnad mot förra säsongen då han provade sig fram. Spontant tycker jag valet känns rätt och det finns en sak som jag har fastnat för hos Williams: När forwarden gjorde 46 poäng på 47 matcher under sin första grundserie i hockeyallsvenskan valde han att gå emot strömmen och stanna i VIK – trots flera andra anbud. Williams uttryckte vid det tillfället att han hade fattat tycke för staden, fansen och laget och därför såg han ingen anledning att byta klubb, där han högst troligen kunnat tjäna dubbelt så mycket pengar. Den aktionen sände rätt signaler till alla inblandade.

Spelarna från USA och Kanada är oftast duktiga på att veta vad de ska säga i olika intervjuer och de är flitiga på att flörta med fansen. Ibland så att det känns påklistrat. Men jag har upplevt att det finns äkta känslor bakom det Williams säger och den känslan är lika viktig för fansen som för spelarna. Hur stor plats Williams kommer ta som lagkapten bestämmer han själv. Han kan välja att vara aktiv eller mer avvaktande. Jag har varit med om båda typerna av kapten och kan inte säga att den ena är bättre än den andra. Istället tror jag att en bra ledare är duktig på att känna av vad gruppen behöver just för stunden, vilket är svårare än det låter. I ett omklädningsrum finns också många inofficiella ledare och det kommer bli viktigt för Williams att de accepterar honom som ledare.

Williams hockeyresa genom AHL/NHL, Österrike, Schweiz och Tyskland har gett honom viktig erfarenhet från andra lagkaptener. Inte minst när han fick spela under hyllade Mats Sundins ledning i Toronto. Samtidigt kan kaptensrollen innebära en börda som speglar av sig på isen, men förhoppningsvis växer Williams med sin nya uppgift.

Det återstår att se om Williams, som vilade senast, finns med på isen i tisdagens träningsmatch mot Djurgården.

Backsidan underskattad – men saknar spets

Forwardsvärvningar i överflöd och en bristfällig backsida, det är den vanligaste kommentaren jag möts av när folk diskuterar VIKs lagbygge. Jag håller med – delvis. Min känsla är att VIKs backsida är underskattad men inte lika undermålig som vissa av kommentarerna. Mylläri, Borgman och Cook har redan visat sig vara bättre än vad många, inklusive mig själv, hade förutspått. Lägg därtill Hampus Larsson som tar små steg varje år och som nu förhoppningsvis får utrymme till sitt stora genombrott. Om backsidan förblir skadefri tror jag den kan överraska och klara sig fint på hockeyallsvensk nivå.

Backsidan i VIK ser tillräckligt bra ut för att sätta stopp för motståndarens anfall, men jag saknar den typen av back som gör skillnad när spelet vänder. Det är när det drar ihop sig jag tror laget skulle behöva minst två backar till som gör skillnad. Jag ser framförallt bristen på backar med god puckkontroll som kan vända spelet snabbt och hantera spelet på offensiv blålinje. Och jag tror det skulle vara nödvändigt att få in minst en back som klarar av att spela powerplay innan seriestart.

Redan nu pågår det gallringar i SHL och inom kort startar NHL sina camper. Med andra ord kommer flera spelare snart få se sig om efter nya alternativ och då ökar VIKs chanser att hitta en back med dessa kvalitéer. På tal om backar och SHL, på twitter har jag redan läst att Brendan Mikkelson, som gästspelade i VIK under den senaste NHL-lockouten, imponerar i Luleå. Jag är föga förvånad efter det jag såg honom prestera i ABB arena, Luleås huvudtränare Joakim Fagervall lär aldrig ha tvivlat heller.

Lidström spelar mot BIK Karlskoga

Första träningsmatchen för säsongen spelas mot Karlskoga och VIK ställer upp med följande lag:

Dahlbom (Fransson)

Urbas-Johansson-Lantosi
Myttynen-Lihagen-Zetterberg
Svedlund-Strandberg-Adam Lidström(J20, son till Nicklas Lidström)
Murphy-Leitner-Davidsson

Cook-Larsson
Jonsson-Borgman
Mylläri-Nilsson Lindelöf
Alenbering (J20)

Saknas, på grund av småskavanker, i laguppställningen gör: Fish, Williams, Gråhns, Berg. Det är med andra ord ett ganska sargat lag med många debutanter som kommer till spel i kvällens match, som ni kan följa på VLTs liveuppdatering med start 18:45.

Spelare som valde bort VIK

Den absolut hetaste perioden med Silly Season har passerat för många lag men VIK letar fortfarande värvningar som kan göra skillnad i någon av toppkedjorna. Framförallt en spelskicklig back. Självklart har inte sportchefen Niklas Johansson medvetet valt att spara in på tunga värvningar utan har under våren och sommaren fått flera nej tack. Här är sex spelare som VIK hoppades på men som valde andra klubbar:

Pär Edbom, forward som valde Björklöven.
Med något undantag så har Edbom varit en stabil poängmakare under sin karriär och när VIK ville kontraktera en powerplay-spelare med bra storlek var man med och högg på forwarden. Enligt rykten så erbjöd Björklöven en större lön men valet ska till sist ha handlat om sociala omständigheter.

Andreas Hjelm, back som valde AIK.
En offensiv back som kunde ingått i VIKs powerplay om han inte istället valde AIK. Har under två säsonger spelat med Luleå i SHL utan att riktigt få till det. Behöver förmodligen en nystart i hockeyallsvenskan och då lockade troligtvis AIKs nybygge med erfarne Roger Melin i spetsen. Stockholmskille som flyttar hem.

Oliver Kylington, back som valde AIK.
Den här värvningen var närmare än vad många tror och jag har till och med hört att Kylington syntes i Västerås tidigare under året. Den stora talangen hade en svajig säsong bakom sig och det gjorde att hockeyallsvenska klubbar plötsligt hade en chans att få honom under kontrakt. Blev i somras draftad av Calgary i den andra rundan (60:e spelare totalt) och gjorde nyligen ett starkt intryck på Flames sommarcamp. Så starkt att han lämnar AIK för spel i AHL/NHL.

Johannes Jönsson, målvakt som valde Tingsryd.
Jag vet inte hur mycket kontakt VIK har haft med målvakten men jag har hört att han har fanns med i diskussionerna kring vem som skulle komplettera Jonas Fransson säsongen 15/16. Redan för ett par år sedan såg jag under en träningsmatch mellan VIK-Almtuna att målvakten kunde bli något. Sedan dess har han inte riktigt blommat ut och behöver nu hamna i rätt omgivning för att ta steget att bli en toppmålvakt i hockeyallsvenskan. Jag tror han kan bli en positiv överraskning i nykomlingen Tingsryd.

Jonas Westerling, forward som valde Södertälje.
Kunde ha blivit en ”bonusvärvning” för VIK eftersom forwarden ville komma närmare dottern vars mor är bosatt i Västerås (Obs! Med reservation att jag kan ha uppfattat det här fel, rätta mig gärna). Allt var upplagt för att VIK skulle bli det naturliga valet och knyta till sig en teknisk specialist med gott poängfacit. Men lite oväntat valde istället Westerling att skriva på för Södertälje i division ett.

Viktor Mårtensson, forward som valde att stanna i Leksand.
Efter misslyckandet på målsnöret förra säsongen konstaterade VIK att laget behövde fler spelare med bra karaktär och tyngd. Dessutom saknades elakheten mot ett Rögle som stundtals fick VIK att se små ut. Därför siktade Niklas Johansson in sig på ex-publikfavoriten Viktor Mårtensson som hade svårt att få istid i Leksand föregående säsong. Men eftersom Leksand ramlade ur SHL och Mårtensson ser chans till mer istid i hockeyallsvenskan, valde forwarden att stanna i Dalarna.

Alarmerande att spelare i den här kalibern väljer andra klubbar på samma nivå? Litegrann. Sportchefen Niklas Johansson får många negativa besked men eftersom det är svårt att hitta skickliga svenska spelare med rätt karaktär, gäller det att landa den här typen av värvningar tidigt på året. Det är många faktorer som spelar in när en spelare tackar nej, men den anledning som jag oftast får höra är att VIK inte har tillräckligt med ekonomiska muskler att konkurrera med. Jag kan också se till exempel hypen kring AIKs nysatsning med Roger Melin och Anders Gozzi vid rodret som en anledning till varför VIK inte står sig bättre i konkurrensen.

Samtidigt ska vi komma ihåg att VIK det här året har lyckats värva spelare som andra klubbar har varit ute efter. Jag tänker främst på Niklas Lihagen och Andreas Borgman som borde varit hett villebråd bland andra hockeyallsvenska lag. Det kan också i slutändan visa sig att det var bra att tappa några värvningar då det kan dyka upp mer intressanta namn närmare säsongsstart. Och då har Niklas Johansson pengar kvar.

… och förresten, välkommen till VLTs hockeyblogg säsongen 2015/16. Dela gärna med dig av dina åsikter kring VIK i kommentatorsfältet (som nu funkar!) nedanför. För att hänga med på twitter följer du @VLThockey.

Intryck efter ispremiären

Officiell ispremiär och hyllningsmatch till Marcus Söderkvist. Här är mina intryck…

… hyllningen till ”Slangen” på storbildsskärmen var bland de mest känslomässiga jag har upplevt på en ishockeyrink. Materialaren Mios tal direkt från hjärtat var inte långt efter.

… vid spelarpresentationen fick jag en övertygande känsla om att VIK blir elakare den här säsongen.

… brutal svårighetsgrad i gissningar så här tidigt på säsongen, men här kommer mina första – årets flipp blir Hampus Larsson och årets flopp blir Matias Myttynen.

… den nya målvakten Marcus Dahlbom ser intressant ut, han är stor och rör sig bra. Med dagens målvaktsspel kommer du långt med dessa egenskaper.

… jag börjar bli trött på allt tjat om Anton Mylläris vikt och avslutar härmed diskussionen med att det syntes att han har skött fys- och kostvanor. Nu låter vi Mylläris spel stå i fokus, jag tror nämligen att han har en god chans att nypa en av backplatserna.

Eddie Davidsson och Fredrik Johansson hittade varandra under hyllningsmatchen och det vore inte helt fel att från start låta dem spela ihop. Båda har en smartness i sitt spel som jag tror kan passa ihop.

Cody Murphy missade planet till Sverige och deltog inte på det första ispasset. Gör mig ingenting så länge han dyker upp och levererar.

Leitner, Borgman, Cook? Jag väntar med att uttala mig om några av spelarna. Jag fick inte tillräckligt med intryck efter den här typen av plojmatch.

Följ hockeybloggen på twitter, @VLThockey.

Kvällens hyllning blir känslosam

3769552030

På bilden syns Marcus Söderkvist. VIKs hjärta under femton säsonger. Visste ni till exempel att ”Slangen” aldrig representerat en annan klubb i seniorsammanhang? Det är mycket sällsynt inom dagens ishockey. Tack för att jag fick vara din lagkamrat och att du efteråt alltid har varit samma ödmjuke Söderkvist som jag lärde känna i omklädningsrummet. I kväll ska du hyllas och i dessa sammanhang blir det svårt att sätta ord på din makalösa karriär.

Många lyfter fram antal matcher, mål, boxplay-kungen, slitvargen… och jag kan bara hålla med! Men jag vill lyfta fram ditt dagliga arbete under alla dessa år. Det som du tillsammans med din familj fått ”utstå”. Barn, hus, heltidsjobb och säkert massor med andra händelser som jag inte har en aning om. Jag är därför övertygad om att kvällens hyllning blir känslosam för de som har följt din resa från nära håll. Uppoffringen för hockeyn har förhoppningsvis skänkt mycket glädje men samtidigt varit energikrävande. Men det är ingenting som jag har upplevt påverkat din insats på isen. På varje träning som jag har deltagit/sett, varje match som jag har åskådat så har du alltid underkastat dig alla roller som du tilldelats och gett hela Marcus Söderkvist i arbetsinsatsen. Idag kan jag gladeligen meddela att det har räckt långt – du har blivit en levande legend i Västerås och jag undrar om du inte bland de mest inbitna supportrarna är den största.

Jag tänkte avsluta med att citera ett blogginlägg som jag skrev när Söderkvist hade spelat 700 matcher i VIK:

”Kvällens match mellan VIK-Malmö är ingen vanlig match, inte för mig i alla fall. Ikväll spelar #82 Marcus Söderkvist sin 700:e match för klubben och ska hyllas innan nedsläpp. En mäktig bedrift av en spelare som inte gör så mycket väsen av sig, men som ändå är en av lagets viktigaste spelare. Låt mig förklara varför:

När jag kom upp till a-laget 2005-2006 kändes det som att det fanns ett par spelare som stod för riktlinjerna. Som ung spelare visste jag inte vilka krav som ställdes i a-laget men Söderkvist var en utav dem som visade det för mig. Genom sitt gedigna arbete varje träning och match förstod jag snabbt att det var en spelare att se upp till när det gällde arbetsinsatsen. Söderkvist kunde dessutom alla förhållningsregler i omklädningsrummet, hur man behandlade alltifrån lagkamrater, materialare till funktionärer och media. Alltid ödmjuk, lojal och med klubbmärket i största fokus. Han var en spelare som jag kunde ta rygg på. 

I omklädningsrummet är Söderkvist en skojfrisk typ som gärna käftar med lagkamraterna. Under ett par säsonger låg han och Rikard Ekström i en bitter fejd. ”Ekan” älskade att jävlas med ”Slangen” och kallade honom för ”taxen” på grund av hans längd och någon gång då och då placerades ett hundben på Söderkvists plats. Söderkvist var inte sen med att haka på och under ett par säsonger flög gliringarna över omklädningsrummet när olika spelare tog varandras partier. Det låter kanske inte sunt men det skapade precis den stämning som gjorde att alla kunde slappna av emellan matcherna. 

En annan intressant fakta som knappt folk tror på är den den att Söderkvist är lagets tredjemålvakt. Om Fransson och Bjurö skulle bli skadade under pågående match kan ni räkna med att ”Slangen” drar på sig målvaktsutrustningen. Faktum är att Söderkvist är bra som målvakt vilket inte bör förvåna eftersom han som bekant har spelat på alla positioner med stor framgång. 

Till sist vill jag återigen ställa samma fråga som jag gjorde i StudioVLT – Vad gör klubben med hans 700 matcher efter karriären? Har man en plan hur man förvaltar erfarenheten och klubbhjärtat? Och jag nöjer mig inte med svaret att han har många år kvar som spelare. Jag vill höra klubben säga att man självklart ska förvalta den anda som Söderkvist har spridit under många år och att han alltid kommer ha en plats i VIK. Gör honom odödlig som ett bevis på att hans uppoffrande i VIK är lika mycket värt som Nicklas Lidströms magiska karriär, då kanske vi en dag får se en spelare gör samma ovärdeliga resa som Söderkvist.”

Delaktighet ökar intresset

_IML7165_svv

Inför säsongens start på hockeybloggen har jag insett att åren går och om min räknekunskap inte är alltför bristfällig är det fjärde året som bloggare och krönikör. Det här arbetet har varit utvecklande och för mig har det varit en viktig del i att fortsätta resan. En av de tuffaste utmaningarna med arbetet är att ge kritik och det är mestadels eftersom jag själv har varit aktiv inom VIK Hockey, som tar upp det största fokuset i mina textrader.

Mitt primära mål med skrivandet har alltid varit att öka hockeyintresset i Västerås. Det är en grundpelare i mitt arbete. Men det innebär inte alltid att jag tycker det som händer inom VIK Hockey är bra. Om jag påstår det skulle jag snabbt tappa trovärdighet och ni läsare tröttna. VIK Hockey, jag, han eller hon kan inte alltid vara bra och jag har säkerligen massor med brister som ni upplever genom den här bloggen. Även jag kan motvilligt ha fel. Men oavsett kvalité på inläggen har det alltid varit viktigt att engagera er läsare och det har ofta lett till intressanta diskussioner där vi har blivit känslomässigt involverade. Det tror jag är främsta anledningen till att intresset för hockeybloggen har ökat för varje år.

De senaste åren har VIK Hockey misslyckats med att nå målet att ta sig till SHL och som en följd har jag upplevt att klubben blivit känsligare för kritik, när den egentligen har varit som mest befogad. För mig handlar inte kritik om att sänka klubben, tvärtom tror jag verksamheten mår bra av att granskas av någon som brinner för den. Och det gör jag. Men istället för att mötas av intressanta diskussioner om hur saker i VIK kan förbättras blir konsekvensen att klubben sakta vänder ryggen till. Ledande personer inom klubben har bemött mig med syrliga och arroganta kommentarer och ibland ignorerat min närvaro, som ett sätt att tysta ner mig. Känslan är att klubben är livrädd för att visa sig sårbar och på så sätt tappa publik, sponsorer och intäkter. Men jag tror precis tvärtom – klubben kan inte leva på en för hög image, där misslyckanden radas upp och sedan slätas över.

Att avsluta säsongen med ”Nästa säsong spelar vi i SHL” är lika förbrukat som Idas sommarvisa efter nio år i grundskolan. Risken är att det tillslut blir färre som vill sjunga med. Jag tror helt enkelt att VIK Hockey behöver bli mer inbjudande, ödmjukare och inse vart klubben faktiskt befinner sig. Det handlar inte om att ge upp SHL-drömmen. Det handlar om att vi (läs: publik, sponsorer, media) som är engagerade i VIK är mer intresserade att få vara en del av klubben än att från sidan se organisationen slå sig själva för bröstet. Oavsett om laget misslyckas, lyckas, kritiseras eller hyllas. Den typen av agerande kommer skörda frukt i publiksiffror och sponsorintäkter.

Som inflyttad Västeråsare har jag inte följt hela härvan med VSK Fotboll men jag har förstått att det har varit ett känsligt ämne i staden. Som utomstående har jag i stora drag utläst att VSK Fotboll under en lång tid slog sig själva på bröstet och agerade som att klubben var störst, bäst och vackrast – utan att leverera resultat och en hållbar organisation. VSK Fotboll spelade med en för hög image och utgången av agerandet visar sig i dagens publiksiffra och seriesystem. Det är först sedan VSK Bandy gått in och hjälpt fotbollen som jag upplever att klubben har hittat rätt i sitt sätt att arbeta. Bandyns klubbchef Michael Campese är en central figur i det nya samarbetet och han har svart bälte i att få människor att känna sig delaktiga. Nu är jag därför säker på att laget på sikt kommer bli mer intressant för privatpersoner och företag. VSK Fotboll och VSK Bandy kan därför tillsammans bli en allvarlig utmanare till VIK Hockey om att ta en stor del av sponsorintäkterna i Västerås. Det borde ishockeyn ta på allvar.

Det känns orealistiskt att ställa dagens VIK Hockey med dåvarande VSK Fotboll i en jämförelse, eftersom klubbarna idag inte ens är i närheten av varandra. Men jag kan ändå inte undvika att se enstaka liknelser i den förmedlade imagen och attityden – det oroar mig.