Han var oförskämt bra – som vanligt

Kalendern har bytt sida och augusti innebär VIKs första ispass. I båset på träningen stod sportcheferna Andreas Appelgren och Patrik Zetterberg. Och på isen höll Tony Zabel och Christer Olsson taktpinnen. Lägg därtill en hel del nya ansikten bland spelarna så förstår ni att VIK har gjort en total makeover när det gäller den sportsliga biten. Därför är också starten på den här säsongen lite intressantare än vanligt, trots att budget och annat har gjort laget mindre slagkraftigt på förhand.

På den första träningen tycker jag alltid att målvakterna lyser mest (okej jag kanske är partisk). Det är både skydden och förberedelserna som sticker ut. Skydden har inte hunnit bli dassiga och nörd-ögat älskar att kolla vilka färgval som har gjorts:

Henrik Lundberg har helvita skydd.
Daniel Wahlberg har helvita skydd.
Marcus Dahlbom har mestadels vitt med gult inslag.

Mycket vitt alltså. Det sägs att vitt av ögat upplevs som större och därför också det många målvakter som väljer vita inslag i skydden.

Trots tre målvakter så står kampen mellan två av dem, i alla fall om inget oförutsett inträffar. Lundberg och Dahlbom är duon som ska tävla om att stå så många matcher som möjligt. På första träningen såg man att bägge har varit på is under sommaren, och att de slipat på tekniken ordentligt. Båda är mycket bra skolade och förhoppningsvis kan laget ha en trygg sista utpost den här säsongen.

Många tänker säkert att Lundberg är den naturlige ettan, men för mig är det inte lika glasklart. Dahlboms kombination – storlek, rörlighet och teknik – kan ta honom långt. Därför tror jag den här duellen blir jämn. Målvaktsbiten ser överlag bra ut och trots en sämre spelarbudget tycker jag att sportcheferna har fått till en riktigt bra lösning.

Träningen i övrigt då? Jodå, mycket vilja, hyfsat tempo och sämre passningar. Eller som Christer Olsson uttryckte det efteråt: ”Kalvar på grönbete”. Som vanligt vid första ispasset med andra ord.

Det är svårt att urskilja prestationer när spelarna kliver på is för första gången. Men visst fick jag några intryck.

Mikael Frycklund såg större ut och kändes mer rejäl i sitt rörelsemönster. Jag var tvungen att fråga honom om detta efteråt och fick till svar om att kroppen kändes riktigt bra. ”Jag har gjort en jäkla resa men har mycket kvar”, avslutade han. Den kommentaren bådar gott.

Fredrik Johansson ser alltid oförskämt bra ut så här tidigt. Det var som att han aldrig hade varit ifrån isen. Han blir lagets motor den här säsongen.

Jimmie Jansson såg ut att vara riktig lirar-typ och känns som en spelare som tar stora risker. Men som också skapar något ur ingenting. Omöjligt att säga hur långt det räcker, men det blir mer underhållning än sarg ut i alla fall.

Thomas Ebbing stack inte ut nämnvärt. Ganska liten, kvick i vändningarna och helt okej händer. Såg förvirrad ut under spelövningar och matchspel, men det var han samtidigt inte ensam om. Kan inte bedöma hans kapacitet mer än att jag inte fick någon wow-känsla.

Vill ni höra mina intryck i videoform? Klicka här. När jag har bildat mig en bättre uppfattning om fler av spelarna lovar jag att bidra med fler kommentarer.

Till sist, kul att vara igång – välkommen till Hockeybloggen 16/17!

Publicerat av

Johan Thalberg

Johan Thalberg

Världsunik hockeykarriär som målvakt och forward. Numera skribent och krönikör med störst fokus på VIK Hockey.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *