En potentiell framtida publikfavorit

Missade du söndagens Skills Competition? Då kan du se reprisen här. Nedan följer också några av mina kommentarer från dagens tillställning.

Jimmie Jansson ser fortsatt bra ut, det är framförallt blicken och kylan med pucken som jag imponeras av. I VLTs livesändning stack jag ut hakan och sa att VIK borde signa honom, och det kommer säkert ske om han skulle visa upp samma kvalitéer under träningsmatcherna.

– På tal om bra backar. VIK behöver värva ytterligare en (minst) sådan, för att jag ska känna mig trygg. Missförstå mig inte, jag hoppas att lagets nuvarande backar tar rejäla kliv och att laget går skadefritt – men det vore osannolikt att allt slår in. Därför vore det bäst att stärka upp backsidan. Jag har hört att man har varit med och budat på några försvarare, men att pengarna inte har räckt till.

– Junioren Eric Berkerud höll på att bryta sig loss flertalet gånger under intermatchen i slutet av Skills Competition. Jag tror han befinner sig ungefär där i sin karriär också. Han är på väg, men inte riktigt där ännu. På sikt tror jag hans hårda arbete kan charma publiken i ABB Arena. En potentiell framtida publikfavorit.

– NHL-spelarna Mikael Backlund och Patrik Berglund krossade Eddie Davidsson och Niklas Lihagen i teknings-tävlingen. En liten dos tillfällighet men till största delen skicklighet. Det är precis i sådana här ”mindre” moment som de största är riktigt bra på. Den sammanlagda skickligheten i alla mindre moment är en av orsakerna till att de spelar i NHL.

– Och Jonte Berg fick göra mål direkt, jag ser det som ett tecken och det får mig att tro på den här säsongen lite till.

– Det är lätt att fokusera på att nyförvärven och juniorerna får en bra chans till en större roll, nu när det inte kan värvas lika mycket utifrån. Men detsamma gäller spelare i kategorin Hampus Larsson, Linus Svedlund och Jonte Berg. Det finns säkert fler. Ta Svedlund som exempel, han kan verkligen visa sig från en mer offensiv sida den här säsongen, tror jag.

– Alla tre målvakterna – Dahlbom, Lundberg, Wahlberg – ser bra ut. Här är jag inte orolig, men de kommer få bekänna färg den här säsongen. VIK har inte samma försvarsjättar som vi har varit bortskämda med under några av de tidigare säsongerna.

– Kul att se Marcus ”Slangen” Söderkvist på is igen. Om ni inte noterade det var han en av domarna. Tänker ni efter så är det rätt häftigt att en spelare med det CV:et, underkastar sig och blåser i visselpipan under en jippomatch. Det är i och för sig samma ödmjukhet vi såg under hela hans karriär.

– Till sist, kul att VLT kan bjuda på en videoproduktion värd namnet. För så kändes det idag. Bara så ni vet har jag tjatat mig blå om att göra ordentliga videoproduktioner och den här säsongen ser det ut att bli verklighet. Inte tack vare mig, men ändå!

Det är dags nu!

Sedan träningen i måndags har jag fått flera frågor om hur VIK ser ut. Nästan omöjligt att säga blir svaret, men min spontana känsla är att det finns få spelare som sticker ut. Kanske är det också hjärnan som luras av att det inte finns namn som AngellMcArdle eller Williams som tidigare år har varit extra kittlande inför första ispasset. Nej, det här laget består inte av spelare som får publiken att trilla av stolen vid första anblick. Däremot kan de göra en häftig resa som på sikt väcka ännu större känslor.

Det här med känslor återkommer jag ofta till och det är precis vad publiken behöver. De vill känna en relation till laget och det tror jag man lättare kommer kunna göra den här säsongen. Ni som har upplevt riktigt starka band till något vet vad dubbel glädje och fruktansvärd besvikelse är. Här hittar jag en stor del av svaret på frågan om vad som egentligen är skillnaden mellan en ”Västeråsare” (läs: någon som befunnit sig i staden under en längre tid) och en lyckosökande amerikan. Folk gillar att han som gör mål också har gått på Rudbeckianska gymnasiet – precis som en själv. Eller att ens egen dotter alltid gått på samma dagis som sonen till spelaren som täcker skott i boxplay. Dessa spelare går att relatera till på ett annat sätt. Jag vill kunna berätta om han som jag har sett i VIKs juniorer och ingen riktigt trodde på, men som med rätt inställning och förutsättningar tog sig långt ändå. Det är för mig roligare att lyfta fram Niclas Lundgren, som är ett exempel på det sista jag tog upp, än att skriva om en tjeckisk back som söker lyckan i Västerås. Även om han lyckas.

Med det skrivet vill jag påpeka att jag inte har något emot att se utländska/svenska spelare utifrån som lyfter laget. Det jag menar är att jag tror att de har svårare att skapa samma relation, eller ett lika starkt band till publiken i Västerås. En liknande relation kan skapas om spelaren utifrån är riktigt bra, därför välkomnar jag också värvningar som tillför en ordentlig spets. Här har den sportsliga ledningen en vågskål att hantera, men jag vill helst inte se att man tynger ner den ena sidan på bekostnad av en likvärdig spelare från de egna leden. Som jag faktiskt upplevde när man ställde över eget material och tog in  Jakub Cutta och Petter Hansson förra säsongen.

Sprid inte spelarbudgeten på bredden. Våga lägg pengarna på att fostra en stomme som publiken kan relatera till, oavsett resultat. Om så behövs – värva spelare utifrån som gör skillnad, så att publiken kan glädjas åt att nyförvärven verkligen hjälper laget till framgångar. Lättare sagt än gjort och det kommer ta tid. Men jag hävdar att det är absolut nödvändigt att anta den här utmaningen. Det är dags nu!

Han var oförskämt bra – som vanligt

Kalendern har bytt sida och augusti innebär VIKs första ispass. I båset på träningen stod sportcheferna Andreas Appelgren och Patrik Zetterberg. Och på isen höll Tony Zabel och Christer Olsson taktpinnen. Lägg därtill en hel del nya ansikten bland spelarna så förstår ni att VIK har gjort en total makeover när det gäller den sportsliga biten. Därför är också starten på den här säsongen lite intressantare än vanligt, trots att budget och annat har gjort laget mindre slagkraftigt på förhand.

På den första träningen tycker jag alltid att målvakterna lyser mest (okej jag kanske är partisk). Det är både skydden och förberedelserna som sticker ut. Skydden har inte hunnit bli dassiga och nörd-ögat älskar att kolla vilka färgval som har gjorts:

Henrik Lundberg har helvita skydd.
Daniel Wahlberg har helvita skydd.
Marcus Dahlbom har mestadels vitt med gult inslag.

Mycket vitt alltså. Det sägs att vitt av ögat upplevs som större och därför också det många målvakter som väljer vita inslag i skydden.

Trots tre målvakter så står kampen mellan två av dem, i alla fall om inget oförutsett inträffar. Lundberg och Dahlbom är duon som ska tävla om att stå så många matcher som möjligt. På första träningen såg man att bägge har varit på is under sommaren, och att de slipat på tekniken ordentligt. Båda är mycket bra skolade och förhoppningsvis kan laget ha en trygg sista utpost den här säsongen.

Många tänker säkert att Lundberg är den naturlige ettan, men för mig är det inte lika glasklart. Dahlboms kombination – storlek, rörlighet och teknik – kan ta honom långt. Därför tror jag den här duellen blir jämn. Målvaktsbiten ser överlag bra ut och trots en sämre spelarbudget tycker jag att sportcheferna har fått till en riktigt bra lösning.

Träningen i övrigt då? Jodå, mycket vilja, hyfsat tempo och sämre passningar. Eller som Christer Olsson uttryckte det efteråt: ”Kalvar på grönbete”. Som vanligt vid första ispasset med andra ord.

Det är svårt att urskilja prestationer när spelarna kliver på is för första gången. Men visst fick jag några intryck.

Mikael Frycklund såg större ut och kändes mer rejäl i sitt rörelsemönster. Jag var tvungen att fråga honom om detta efteråt och fick till svar om att kroppen kändes riktigt bra. ”Jag har gjort en jäkla resa men har mycket kvar”, avslutade han. Den kommentaren bådar gott.

Fredrik Johansson ser alltid oförskämt bra ut så här tidigt. Det var som att han aldrig hade varit ifrån isen. Han blir lagets motor den här säsongen.

Jimmie Jansson såg ut att vara riktig lirar-typ och känns som en spelare som tar stora risker. Men som också skapar något ur ingenting. Omöjligt att säga hur långt det räcker, men det blir mer underhållning än sarg ut i alla fall.

Thomas Ebbing stack inte ut nämnvärt. Ganska liten, kvick i vändningarna och helt okej händer. Såg förvirrad ut under spelövningar och matchspel, men det var han samtidigt inte ensam om. Kan inte bedöma hans kapacitet mer än att jag inte fick någon wow-känsla.

Vill ni höra mina intryck i videoform? Klicka här. När jag har bildat mig en bättre uppfattning om fler av spelarna lovar jag att bidra med fler kommentarer.

Till sist, kul att vara igång – välkommen till Hockeybloggen 16/17!