Så hade jag matchat laget

Det blev en fjärde raka förlust när Almtuna slog VIK med 2-0 under lördagen. En tillställning som lämnade mer att önska från Gulsvart, som inledningsvis stod på hälarna och fick se sig själv slagna i nästan alla moment.

– I den första periodpausen twittrade jag ut:
”M.Persson spelar två boxplay, blir utvisad, in och gör ett byte fem mot fem, får powerplay och spelar igen. Hur ska han orka slå sin gubbe?”

”Jag förstår att han har mest kvalité i laget, men är det inte lämpligare att offra någon annans krafter i boxplay? Speciellt i 1:a perioden.”

För att utveckla resonemanget så tycker jag att det finns andra spelare som kan avlasta, exempelvis Linus Svedlund som fått skralt med speltid i boxplay. Han spelar heller inte powerplay. Det skulle frigöra ”Pajen” som kan lägga större vikt på offensiven. Persson är den i laget som har mest offensiva kvalitéer och jag tycker det vore synd om han inte kom till för att energin tagit slut i försvarszon. Han behöver en pigg hjärna och pigga ben för att spela kreativt eller ”rycka förbi” sin gubbe.

Samtidigt ska sägas att toppspelare absolut kan spela både box- och powerplay, samt mycket fem mot fem. Det jag ställer mig lite frågande till är att Persson verkar vara förstavalet i samtliga spelformer just nu, och det tror jag blir aningen mycket. Persson kan vara det givna valet i boxplay när laget spelar med kniven mot strupen i slutet på matchen, eller avlasta de första boxplay-enheterna när det behövs.

Jag tolkar den hårda matchningen som om att tränarna är lite osäkra på sitt spelarmaterial. Förmodligen har inte tillräckligt många spelare klivit fram för att lägga beslag på mer istid. Och där finns det en problematik. Men jag tror fortfarande att istiden måste fördelas på fler spelare om laget ska ha en bra chans att vinna matcher över tid. De får helt enkelt växa in i sina roller, om de inte är redo just nu.

De här uppställningarna i boxplay skulle jag vilja se framöver (med nuvarande tillgängliga spelare):

1:a boxplay som alltid ska matchas om energin tillåter.
Berg-Svedlund
Jonsson-Larsson

Kommentar: Laglojala spelare med bra arbetskapacitet. Borde utan problem minst klara av att inte släppa in mål i 85% av alla numerära underlägen.

2:a boxplay som matchas in som nummer två.
Gråhns-Bergman
Edström-Mylläri

Kommentar: Visserligen får dessa spelare speltid i powerplay också, men kravet om att de ska prestera offensivt är inte lika stort som på till exempel Johansson eller Persson. Gråhns och Bergmans mer riviga spelstil kräver inte heller lika pigga hjärnor som de mer kreativa spelarna. De tillhör inte heller förstauppställningen som sätts in ifall laget jagar en ledning.

3:e boxplay som avlastar till exempel när tiden på ett numerärt underläge håller på att gå ut, eller om de andra formationerna är tröttkörda.
Johansson/Lihagen-Persson
Jansson-Jonsson/Larsson

Kommentar: Självklart ska de bästa matchas (utgå ifrån kvalité och form) i boxplay när laget försvarar en ledning eller jagar i underläge i slutet på matchen. Vid mer tillspetsade situationer välkomnar jag alltså att tränarna offrar mer energi på de bästa offensiva spelarna, som delar av den här formationen.

Publicerat av

Johan Thalberg

Johan Thalberg

Världsunik hockeykarriär som målvakt och forward. Numera skribent och krönikör med störst fokus på VIK Hockey.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *