Många lagmöten kan tynga mer än hjälpa

Det vill sig inte riktigt för årets VIK som fortfarande väntar på säsongens första seger. Laget har nu fem förluster i serien och sex förluster på försäsongen. Egentligen borde inte resultaten från försäsongen spela någon roll, men eftersom VIK ännu inte har vunnit så har träningsmatcherna bakats in i den negativa trenden. Förlustraden har blivit en snackis som just nu tynger laget.

Jag pratade med lagkaptenen Fredrik Johansson häromdagen som berättade att laget har haft flera möten för att hitta förbättringsåtgärder. Det här med många lagmöten är en klassiker för lag som inte presterar. När jag spelade i lag som hamnade i formsvackor eller andra problem, kallades alla till ett möte – om och om igen. Helst några timmar före träning. Väl på mötena fanns tillfälle att lufta både positiva och negativa saker, vilket oftast slutade med att man till största del pratade om vad som behövdes bli bättre. Det slängdes med fina ord och klyschor i omklädningsrummet och det var alltid en 4-5 officiella och inofficiella ledare tog ton. Till slut kom ”gruppen” fram till typ tre konkreta saker som alla från och med nu skulle anamma. För är det en effekt tränarna vill ha ifrån mötet så är det förändring. Men det blev sällan någon förändring efter den här typen av möten, eftersom laget redan befann sig i en tuff mental sits. Det var liksom för svårt att hantera ännu mer information och krav när man redan hade fullt upp med att reda ut sig själv.

Istället kunde en irritation växa fram på grund av att det blev ett nytt möte igen. Och igen. Och igen. Till slut hade alla klyschor ältats så mycket att det inte fanns något värde kvar i orden längre. Dessutom tror jag det finns en risk i att komma överens om saker, för att dagen efter gå ut och spela match och misslyckas med allt man sagt. Risken att misslyckas med det man kommit överens om är också ganska stor, när man befinner sig i en rejäl formsvacka. Känslan av att alla möten inte hjälpte tror jag kan göra situationen ännu värre.

Min upplevelse var att olika sätt att förmedla harmoni och enkelhet var rätt sätt att få igång en grupp. Här krävs en individuell analys av varje spelare för att hitta rätt ”triggerpunkter”. Jag tror helt enkelt det skiljer sig så mycket från person till person, och att det som sägs på lagmötena blir för flytande. Man skjuter för brett. Håll gärna lagmöten men inte för många, och lägg det stora krutet på att hitta rätt hos individen.

Som en liten parantes kan jag berätta om en minnesvärd händelse. När jag spelade i Västerås J20-lag så hade vi en tuff period med mycket förluster och möten. Kvällen innan den här träningen med hockeygymnasiet hade vi förlorat, och förväntade oss någon typ av djupanalys, pekpinne eller lagmöte med dåvarande tränaren Johan Tornberg. Det var en svinkall decembermorgon och vi spelare kom in i omklädningsrummet huttrandes och rätt slitna från ett tufft spel- och träningsschema. Istället för att mötas av det vi förväntade oss, hade Tornberg satt på bastun och slängt på korv i folie på aggregatet. Det blev ingen träning, inget lagmöte eller pekpinnar. Men likt väl en förbaskat harmonisk stund där vi som grupp kunde koppla bort ishockeyn och umgås. Vi knöt band, fick andrum och kunde ladda om batterierna. Om vi vann matchen efter? Ja!

Bäst att förtydliga: VIK ska inte grilla korv i bastun för att börja vinna matcher. Jag ville bara ta upp ett annorlunda exempel på hur man kan göra det oväntade och ändå få ut rätt effekt. Harmoni.

Publicerat av

Johan Thalberg

Johan Thalberg

Världsunik hockeykarriär som målvakt och forward. Numera skribent och krönikör med störst fokus på VIK Hockey.

En kommentar till “Många lagmöten kan tynga mer än hjälpa”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *