Tabelltipset inför säsongen 16/17

Dags för mitt tabelltips inför säsongen 2016/2017! Vill ni ha ett maffigare inslag rekommenderar jag er att titta på vår studiosändning från i fredags, där vi går igenom varje lag.

1. AIK
2. Timrå
3. Oskarshamn
4. Almtuna
5. Modo
6. Mora
7. Björklöven
8. Tingsryd
9. VIK Västerås
10. Västervik
11. Södertälje
12. Karlskoga
13. Vita Hästen
14. Pantern

VIK Västerås placerar jag på en nionde plats. På den hockeyallsvenska upptaktsträffen hamnade laget förvånansvärt högt upp i tabelltipset (plats 6). Många experter anser att VIK är underskattade och fortfarande besitter en hel del kvalité, framförallt på centersidan. Jag tycker ändå, med dagens trupp, att det vore en godkänd insats att sluta nia. Tar sig laget till playoff så är det en positiv överraskning, men det är verkligen ingen omöjlighet att fixa det. Avslutar med en klyscha: Serien blir jämnare än någonsin. Enda undantaget är att AIK befäster sin position i topp efter halva säsongen.

En av VIKs största utmaningar

Onsdag 14 september närmar sig. Ni som följer hockeyn vet att det är datumet för VIKs seriepremiär mot Modo. Till er som är oroliga för VIKs form, så kan jag meddela att Modo har presterat snudd på lika dåligt på försäsongen. Jag såg en tabell från träningsmatcherna där båda lagen placerade sig i botten. Den tabellen är för övrigt från och med nu totalt ointressant och jag kan utlova att serien inte slutar likt den.

Det pratas redan förstärkningar i Västerås och det förvånar mig inte. Dels för att laget inte har rosat marknaden, men också för att det tidigare säsonger har varit ett stående inslag. Vi är vana med mer aktivitet så här års. Det gör att det nästan bildas två läger – ett för de som vill värva febrilt och ett för de med tålamod som vill fortsätta ge laget chansen. Situationen blir nästan svart eller vit. Men jag förespråkar ett mellanläge som både gynnar laget och utvecklingen på yngre spelare.

Först och främst, det var rätt av organisationen att ge det här unga laget chansen på försäsongen, istället för att värva exempelvis en Jakub Cutta. Den möjligheten har inte funnits tidigare och har förmodligen gynnat juniorerna på sikt. Det som jag däremot tycker ha visat sig är att många av spelarna har fått ett ansvar som de inte riktigt är redo för den här säsongen. Det känns både orättvist mot laget och spelaren själv. Och risken är att det stjälper mer än det hjälper.

Alexander Lindelöf är ett bra exempel. Han spelade senast i andra backpar med Johan Jonsson och känns av tränarna rankad som nummer fyra eller fem bland backarna. Lindelöf är en talangfull back med bra blick för spelet, men som skulle behöva utveckla skridskoåkningen och spelet i egen zon, för att axla en roll så högt upp i hierarkin. Därför tror jag både han och laget skulle må bättre av att vara rankad som nummer sex eller sju bland backarna. Lindelöf behöver dessutom speltid i powerplay för att utvecklas maximalt med sin spelstil. Skulle VIK ge honom det tror jag det snarare skulle skapa en pressad situation, där han i detta nu inte räcker till. Risken är då att en så ung spelare tappar självförtroende. Istället hade jag hellre sett honom blivit utlånad vid tillfälle, för att få spela powerplay i division ett. Så småningom är han redo för större uppgifter och då är det också rätt att ge han det ansvaret i VIK.

Nu hamnar Lindelöf i fokus, men jag vill understryka att det bara är ett exempel. Ni som följt bloggen vet att jag gillar många av hans egenskaper. Det jag vill trycka på är att satsningen på unga spelare inte får innebära att organisationen blir passiva och i blindo hoppas på att samtliga unga spelare lyckas.

I det här läget tycker jag faktiskt det vore okej att förstärka truppen med två spelare till att börja med. Inte med två tjeckoslovaker som vill ha en halv miljon till pensionen nästa år. Utan med två unga spelare som vill framåt i karriären. Saknas pengarna så tycker jag att VIK ska se över möjligheten till SHL-lån, som så klart ska spelarna vara bättre än lagets egna. Min tanke är inte att det till exempel ska vara på bekostnad av Lindelöfs plats i a-lags truppen, utan snarare ett understöd så att han får ett ansvar som speglar den fas i utvecklingen som han befinner sig i.

Min känsla är nämligen att laget själva känner att de inte riktigt räcker till. Och jag gör hellre riskanalysen nu än efter 20 omgångar. För just nu känns det som att VIK kommer tillhöra det nedre skicket i tabellen och där kommer det bli tajt om placeringarna. Jag vill på inga som helst sätt hamna i en situation där laget riskerar att åka ur. Det om något skulle vara förödande för den juniorsatsning klubben har påbörjat. Samtidigt vill jag inte ”måla fan på väggen”.  Den här diskussionen är inte lätt. Men vem har påstått att den här säsongen skulle bli det efter allt som har hänt? Balansgången mellan att satsa på egna produkter och hur mycket det får kosta sportsligt, är en av föreningens största utmaningar säsongen 16/17.

Viktigt att Frycklund lyckas

Det blev ingen vinst på försäsongen och genrepet visade inte upp det spel man hade önskat. Men viktigare är nu att ladda om inför en bra träningsvecka och seriepremiären mot Modo.

– Att Mikael Frycklund fick göra två mål var nog viktigt för hans självförtroende. Tittar man på målen så dimper pucken ner på klubbladet båda gångerna, men det handlar inte bara tillfälligheter. Han drev föredömligt mot mål och gjorde sig redo att snappa upp lösa puckar, vilket gav resultat. Något som  jag gärna ser oftare från fler spelare.

”Fryck” såg för övrigt pigg ut och matchades i slutet i en potentiell förstakedja med Fredrik Johansson och Markus PerssonFrycklund är en av spelarna i dagens VIK som är tvungen att axla ett större ansvar än han egentligen är redo för. Kan han göra det oväntat bra så tror jag det är en nyckel. Därför är det viktigt att han lyckas.

– Västerviks mål visar att VIK är för svaga i boxen framför egen målvakt. Ishockey handlar till stor del om att vara stark framför bägge målen och tillåta så få målchanser som möjligt från nära håll. Vid målen såg VIKs försvar förvirrade eller för svaga ut. Det var inga tillfälligheter. Om jag var huvudtränare skulle det här vara en av punkterna som jag skulle trycka extra hårt på inför seriepremiären. Om det inte blir bättre kommer det bli svårt att vinna hockeymatcher.

– En ljusglimt i genrepet var powerplay som stundtals såg bra ut. Plötsligt blev pucktempot högre och spelarna rörligare. Lukas Zetterberg träffade målramen och ”Fredda” fick panga in ett direktskott i numerärt överläge. Här finns det något att bygga vidare på och alla som var med på Arlbrandt och Olaussons tid vet vad ett bra powerplay kan innebära. Även fast årets trupp saknar den typen av kvalité, kanske powerplay ändå kan bli ett starkt offensivt vapen.

– Målvakten Marcus Dahlbom ska inte lastas för förlusten i genrepet, men stod inte heller på huvudet för att vinna matchen åt sitt lag. Min känsla är därför att Henrik Lundberg startar mot Modo. Självklart kommer kommande träningar innebära en del, men jag satsar ändå mina pengar på att Lundberg får chansen från start. Vilket skulle vara rätt beslut enligt mig, om det nu blir så.

– Provspelande backen Albin Lindgren och forwarden Marcus Bergman är enligt min första bedömning inte redo för spel i hockeyallsvenskan den här säsongen. Men eftersom truppen är tunn och pengarna saknas, kanske de ändå får vara kvar som utfyllnad. Här har ni en jobbig problematik som VIKs sportchefer lever med den här säsongen, tack vare pengastrulet från i fjol. Frustrerande.

VIK måste höja tempot

”Ett dåligt genrep ger en bra premiär” – nja, trots att jag tidigare har uttryckt att resultaten på försäsongen inte spelar någon roll, så tror jag genrepet är viktigt den här gången. För spelarnas självförtroende. För känslan att kliva in i ABB Arena. För publiken. Huvudtränaren Christer Olsson rapporterar till vik.se att de har lättat på träningen och vill nu se mer intensitet. Det är bara en av flera delar som behöver förbättras.

Jag besökte lagets träning under tisdagen och fick då bita mig i läppen, igen. Det börjar bli för många ispass där spelarna inte klarar av att hantera passningar i hög fart. Det missas i både leveranser och mottagningar och idag blåste till och med Olsson av träningen och begärde ett större ansvar från spelarna. Det blev aningen bättre men jag tycker inte det ska krävas en vecka innan seriepremiär. Nu ska de självklara bitarna sitta och detaljerna börja justeras.

När inte spelarna klarar av att hantera passningarna så sjunker tempot drastiskt. Det skapar också en irritation när spelare åker i olika bågar men inte kan avsluta övningen. Och tro mig, jag om någon vet att alla kan ha en dålig träning eller passning. Ingen spelare gör fel med flit och alla vill väl. Men när det blir återkommande är det bra att åtgärda problemet i tid. I alla fall när det gäller en sån viktig del i spelet som denna. Det känns inte heller som att kraven för spelarna är för höga. Jag har sänkt ribban inför säsongen men det innebär fortfarande vissa grundläggande bitar ska sitta. Det här är en punkt som ska fungera den här tiden på året.

Förhoppningsvis så blir det piggare huvuden nu när träningen har lättat. Då borde passningarna per automatik bli bättre. Det i sin tur kommer generera i ett högre tempo på träningarna, som spelarna kan ta med sig till match. Snart premiär mot Modo, men först vill jag se laget göra en bra insats mot Västervik. Sen en träningsvecka med bra passningar och högt tempo.

Hockeyallsvenskans toppmålvakter 16/17

Som före detta målvakt är det svårt att låta bli en målvaktsrakning innan säsongsstart. I det här inlägget tänkte jag därför delge mina tankar kring seriens burväktare. Det ska sägas att jag säsong efter säsong imponeras av alla unga målvakter som kommer fram, vilket gör det otroligt svårt att ta ut de fem bästa. Så här såg min ranking ut förra säsongen. Inför årets hockeyallsvenska känns det ännu mer ovisst, men jag väljer att formera topp-5 enligt följande:

3764385458
Marcus Dahlbom intar listan över hockeyallsvenskans bästa målvakter, om än halvt. 

1. Jonas Johansson, Almtuna
Det här valet av etta känns både djärvt och rätt. Jag är säker på att flera av er inte håller med och jag kanske får äta upp det här. Men när jag såg Johansson förra säsongen så såg jag direkt att han var något utöver det vanliga. Med rätt förutsättningar kommer han bli riktigt bra. Brynäs, som lånat ut målvakten, kommer snart ha en färdig SHL-spelare. Siffrorna från i fjol kanske inte får folk att tappa hakan, men för mig spelar det ingen roll. Dels för att han spelade i ett ”sämre” lag och gjorde sin första ”riktiga” hockeyallsvenska säsong. Men på sättet han rör sig i målet så tror jag det finns stor potential att ta ytterligare kliv inom kort. 

2. Wictor Ragnewall, Oskarshamn 
När Johannes Jönsson skulle vara den givna ettan i Tingsryd förra säsongen fanns det en person som tänkte annat. Ragnewall visade prov på storlek, rörlighet och dynamik vilket gjorde att hans siffror visade på imponerande 93.4% och 1.78 GAA. Var en stor anledning till att Tingsryd blev säsongens positiva överraskning. Den här säsongen har målvakten gjort ett spännande byte till Oskarshamn, ett lag som hade något på gång i fjol. 

3. Robin Rahm, AIK
Jag placerade Rahm trea på den här listan förra gången och gör det nu igen. Han levde upp till förväntningarna även fast målvaktskollegan Gustaf Lindvall överraskande nog gjorde det ännu bättre. Eftersom Lindvall har lämnat AIK för Skellefteå har nu Rahm på förhand en stor chans att stå betydligt fler matcher. Avslutar texten på samma sätt som i fjol: Rahm är en statisk målvakt som positionerar sig rätt och är duktig på att täcka av vinklar. För att ta ett kliv till skulle han kunna blanda sitt statiska målvaktsspel med att bli mer aktiv när situationen kräver det. Jag har ändå en känsla av att han den här säsongen kan bli en av ligans bästa.

4. Johan Mattson, Timrå
När jag pratar med ”hockeyfolk” så är de ganska så kritiska till Johan Mattsson. De tror inte riktigt att han kan nå hela vägen till SHL. Jag vet inte om det har något att göra med hans förflutna, men det jag ser är en målvakt som verkligen börjar hitta rätt – framförallt i tajming och positionering. Med rätt inställning och förutsättningar, tror jag Mattsson kan knäppa alla tvivlare på näsan och visst spela i Sveriges högsta serie. Om mitt minne stämmer så önskar jag att han vore lite aggressivare i sitt spel, för att kunna ta det till nästa nivå. 

5. Marcus Dahlbom / Henrik Lundberg, VIK
Jag sätter VIKs duo som nummer fem eftersom det kommer att handla om vem av målvakterna som kliver fram. Ni som inte följer Västerås dagligen kanske tror att Lundberg är det självklara valet, men så verkar det inte bli med tanke på försäsongen. Båda två har en lika stor chans att bli förstamålvakt och den som lyckas kommer också tillhöra topp fem på den här listan. Bägge målvakterna är bra tekniskt skolade där en av detaljerna som skiljer är att Dahlbom har storleken och Lundberg snabbheten. I övrigt känns de ganska likvärdiga. 

Bubblare: Emil Jidskog, Vita Hästen. Jonatan Bjurö, Modo. Tim Sandberg, Tingsryd. Niklas Lundström, Björklöven.

Måla inte fan på väggen

Tålamod. Jag vet att jag har skrivit det förut men poängterar det igen. Men för den skullen inte kravlöst. Den här säsongen kommer bli tuff på alla sätt och vis, kanske främst ekonomiskt och sportsligt. Därför är det ännu viktigare att spelarna inser vilket ansvar som vilar på deras axlar. Att vilja utvecklas varje dag. Det är ingen utopi. Det handlar om fokus på att träna, äta och sova rätt. När truppen inte är kvalitetsmässigt den bästa, så måste allt annat vara i perfektion för att vinna. Det är så ”underdogs” lyckas.

När jag har pratat med sportchefen Andreas Appelgren så har han sagt att det är viktigt att offra något för att lyckas. Det kan handla om mindre tid med vänner eller att bryta upp familjen från sin hemort för att flytta till Västerås. Det finns fler exempel. Men det handlar om att offra något för att lyckas. Jag håller med VIKs sportchef. Och det kommer krävas av samtliga spelare den här säsongen.

Jag hör personer inom VIK, fans och media redan nu prata om att den här säsongen handlar om att hålla sig kvar. Den inställningen är bra sett till att nästkommande säsonger förmodligen bara blir bättre och bättre, först ekonomiskt och sedan sportsligt. Därför är prio ett att säkra kontraktet. Å andra sidan känner jag – varför kan inte VIK bli ”underdogen” som lyckas. Tanken skrämmer förmodligen hela klubben som helst vill trycka ner förväntningarna, men risken är att den mentala bilden hos spelarna blir skev. Att drömmen slocknar innan ens serien har börjat. Låt istället laget spela på energin och passionen som finns från fjolårets misslyckande. Det är långt ifrån omöjligt att sluta bättre än fjolårets placering där laget kostade fem miljoner mer. Tänk er vilken skön revansch för spelarna som då hamnade i frysboxen. Men nu får kliva fram. Till exempel för Lukas Zetterberg som bombade in ett mål i powerplay igår.

Försäsong är försäsong och den har jag aldrig lagt någon större vikt vid. Jag har för mig att Modo vann SM-guld 2006-2007 utan att vinna en enda match på försäsongen. Eller fråga bara legenden Stefan ”Loppan” Hellkvist. Han var osynlig på försäsongen men en färgklick när det spelades om poäng. Han uttryckte till och med själv hur intetsägande och tråkig försäsongen var. Tappa därför inte tron. Måla inte fan på väggen än. Inte så att spelarna hör eller läser det. Jag vill se ett VIK med tuppkam som kliver ut mot Modo. Det är de som borde vara livrädda. I ABB Arena möter de en flock ungvargar som vill pinka revir och peta ner trötta alfahanar från tronen.