Spelare som valde bort VIK

Den absolut hetaste perioden med Silly Season har passerat för många lag men VIK letar fortfarande värvningar som kan göra skillnad i någon av toppkedjorna. Framförallt en spelskicklig back. Självklart har inte sportchefen Niklas Johansson medvetet valt att spara in på tunga värvningar utan har under våren och sommaren fått flera nej tack. Här är sex spelare som VIK hoppades på men som valde andra klubbar:

Pär Edbom, forward som valde Björklöven.
Med något undantag så har Edbom varit en stabil poängmakare under sin karriär och när VIK ville kontraktera en powerplay-spelare med bra storlek var man med och högg på forwarden. Enligt rykten så erbjöd Björklöven en större lön men valet ska till sist ha handlat om sociala omständigheter.

Andreas Hjelm, back som valde AIK.
En offensiv back som kunde ingått i VIKs powerplay om han inte istället valde AIK. Har under två säsonger spelat med Luleå i SHL utan att riktigt få till det. Behöver förmodligen en nystart i hockeyallsvenskan och då lockade troligtvis AIKs nybygge med erfarne Roger Melin i spetsen. Stockholmskille som flyttar hem.

Oliver Kylington, back som valde AIK.
Den här värvningen var närmare än vad många tror och jag har till och med hört att Kylington syntes i Västerås tidigare under året. Den stora talangen hade en svajig säsong bakom sig och det gjorde att hockeyallsvenska klubbar plötsligt hade en chans att få honom under kontrakt. Blev i somras draftad av Calgary i den andra rundan (60:e spelare totalt) och gjorde nyligen ett starkt intryck på Flames sommarcamp. Så starkt att han lämnar AIK för spel i AHL/NHL.

Johannes Jönsson, målvakt som valde Tingsryd.
Jag vet inte hur mycket kontakt VIK har haft med målvakten men jag har hört att han har fanns med i diskussionerna kring vem som skulle komplettera Jonas Fransson säsongen 15/16. Redan för ett par år sedan såg jag under en träningsmatch mellan VIK-Almtuna att målvakten kunde bli något. Sedan dess har han inte riktigt blommat ut och behöver nu hamna i rätt omgivning för att ta steget att bli en toppmålvakt i hockeyallsvenskan. Jag tror han kan bli en positiv överraskning i nykomlingen Tingsryd.

Jonas Westerling, forward som valde Södertälje.
Kunde ha blivit en ”bonusvärvning” för VIK eftersom forwarden ville komma närmare dottern vars mor är bosatt i Västerås (Obs! Med reservation att jag kan ha uppfattat det här fel, rätta mig gärna). Allt var upplagt för att VIK skulle bli det naturliga valet och knyta till sig en teknisk specialist med gott poängfacit. Men lite oväntat valde istället Westerling att skriva på för Södertälje i division ett.

Viktor Mårtensson, forward som valde att stanna i Leksand.
Efter misslyckandet på målsnöret förra säsongen konstaterade VIK att laget behövde fler spelare med bra karaktär och tyngd. Dessutom saknades elakheten mot ett Rögle som stundtals fick VIK att se små ut. Därför siktade Niklas Johansson in sig på ex-publikfavoriten Viktor Mårtensson som hade svårt att få istid i Leksand föregående säsong. Men eftersom Leksand ramlade ur SHL och Mårtensson ser chans till mer istid i hockeyallsvenskan, valde forwarden att stanna i Dalarna.

Alarmerande att spelare i den här kalibern väljer andra klubbar på samma nivå? Litegrann. Sportchefen Niklas Johansson får många negativa besked men eftersom det är svårt att hitta skickliga svenska spelare med rätt karaktär, gäller det att landa den här typen av värvningar tidigt på året. Det är många faktorer som spelar in när en spelare tackar nej, men den anledning som jag oftast får höra är att VIK inte har tillräckligt med ekonomiska muskler att konkurrera med. Jag kan också se till exempel hypen kring AIKs nysatsning med Roger Melin och Anders Gozzi vid rodret som en anledning till varför VIK inte står sig bättre i konkurrensen.

Samtidigt ska vi komma ihåg att VIK det här året har lyckats värva spelare som andra klubbar har varit ute efter. Jag tänker främst på Niklas Lihagen och Andreas Borgman som borde varit hett villebråd bland andra hockeyallsvenska lag. Det kan också i slutändan visa sig att det var bra att tappa några värvningar då det kan dyka upp mer intressanta namn närmare säsongsstart. Och då har Niklas Johansson pengar kvar.

… och förresten, välkommen till VLTs hockeyblogg säsongen 2015/16. Dela gärna med dig av dina åsikter kring VIK i kommentatorsfältet (som nu funkar!) nedanför. För att hänga med på twitter följer du @VLThockey.

Intryck efter ispremiären

Officiell ispremiär och hyllningsmatch till Marcus Söderkvist. Här är mina intryck…

… hyllningen till ”Slangen” på storbildsskärmen var bland de mest känslomässiga jag har upplevt på en ishockeyrink. Materialaren Mios tal direkt från hjärtat var inte långt efter.

… vid spelarpresentationen fick jag en övertygande känsla om att VIK blir elakare den här säsongen.

… brutal svårighetsgrad i gissningar så här tidigt på säsongen, men här kommer mina första – årets flipp blir Hampus Larsson och årets flopp blir Matias Myttynen.

… den nya målvakten Marcus Dahlbom ser intressant ut, han är stor och rör sig bra. Med dagens målvaktsspel kommer du långt med dessa egenskaper.

… jag börjar bli trött på allt tjat om Anton Mylläris vikt och avslutar härmed diskussionen med att det syntes att han har skött fys- och kostvanor. Nu låter vi Mylläris spel stå i fokus, jag tror nämligen att han har en god chans att nypa en av backplatserna.

Eddie Davidsson och Fredrik Johansson hittade varandra under hyllningsmatchen och det vore inte helt fel att från start låta dem spela ihop. Båda har en smartness i sitt spel som jag tror kan passa ihop.

Cody Murphy missade planet till Sverige och deltog inte på det första ispasset. Gör mig ingenting så länge han dyker upp och levererar.

Leitner, Borgman, Cook? Jag väntar med att uttala mig om några av spelarna. Jag fick inte tillräckligt med intryck efter den här typen av plojmatch.

Följ hockeybloggen på twitter, @VLThockey.

Kvällens hyllning blir känslosam

3769552030

På bilden syns Marcus Söderkvist. VIKs hjärta under femton säsonger. Visste ni till exempel att ”Slangen” aldrig representerat en annan klubb i seniorsammanhang? Det är mycket sällsynt inom dagens ishockey. Tack för att jag fick vara din lagkamrat och att du efteråt alltid har varit samma ödmjuke Söderkvist som jag lärde känna i omklädningsrummet. I kväll ska du hyllas och i dessa sammanhang blir det svårt att sätta ord på din makalösa karriär.

Många lyfter fram antal matcher, mål, boxplay-kungen, slitvargen… och jag kan bara hålla med! Men jag vill lyfta fram ditt dagliga arbete under alla dessa år. Det som du tillsammans med din familj fått ”utstå”. Barn, hus, heltidsjobb och säkert massor med andra händelser som jag inte har en aning om. Jag är därför övertygad om att kvällens hyllning blir känslosam för de som har följt din resa från nära håll. Uppoffringen för hockeyn har förhoppningsvis skänkt mycket glädje men samtidigt varit energikrävande. Men det är ingenting som jag har upplevt påverkat din insats på isen. På varje träning som jag har deltagit/sett, varje match som jag har åskådat så har du alltid underkastat dig alla roller som du tilldelats och gett hela Marcus Söderkvist i arbetsinsatsen. Idag kan jag gladeligen meddela att det har räckt långt – du har blivit en levande legend i Västerås och jag undrar om du inte bland de mest inbitna supportrarna är den största.

Jag tänkte avsluta med att citera ett blogginlägg som jag skrev när Söderkvist hade spelat 700 matcher i VIK:

”Kvällens match mellan VIK-Malmö är ingen vanlig match, inte för mig i alla fall. Ikväll spelar #82 Marcus Söderkvist sin 700:e match för klubben och ska hyllas innan nedsläpp. En mäktig bedrift av en spelare som inte gör så mycket väsen av sig, men som ändå är en av lagets viktigaste spelare. Låt mig förklara varför:

När jag kom upp till a-laget 2005-2006 kändes det som att det fanns ett par spelare som stod för riktlinjerna. Som ung spelare visste jag inte vilka krav som ställdes i a-laget men Söderkvist var en utav dem som visade det för mig. Genom sitt gedigna arbete varje träning och match förstod jag snabbt att det var en spelare att se upp till när det gällde arbetsinsatsen. Söderkvist kunde dessutom alla förhållningsregler i omklädningsrummet, hur man behandlade alltifrån lagkamrater, materialare till funktionärer och media. Alltid ödmjuk, lojal och med klubbmärket i största fokus. Han var en spelare som jag kunde ta rygg på. 

I omklädningsrummet är Söderkvist en skojfrisk typ som gärna käftar med lagkamraterna. Under ett par säsonger låg han och Rikard Ekström i en bitter fejd. ”Ekan” älskade att jävlas med ”Slangen” och kallade honom för ”taxen” på grund av hans längd och någon gång då och då placerades ett hundben på Söderkvists plats. Söderkvist var inte sen med att haka på och under ett par säsonger flög gliringarna över omklädningsrummet när olika spelare tog varandras partier. Det låter kanske inte sunt men det skapade precis den stämning som gjorde att alla kunde slappna av emellan matcherna. 

En annan intressant fakta som knappt folk tror på är den den att Söderkvist är lagets tredjemålvakt. Om Fransson och Bjurö skulle bli skadade under pågående match kan ni räkna med att ”Slangen” drar på sig målvaktsutrustningen. Faktum är att Söderkvist är bra som målvakt vilket inte bör förvåna eftersom han som bekant har spelat på alla positioner med stor framgång. 

Till sist vill jag återigen ställa samma fråga som jag gjorde i StudioVLT – Vad gör klubben med hans 700 matcher efter karriären? Har man en plan hur man förvaltar erfarenheten och klubbhjärtat? Och jag nöjer mig inte med svaret att han har många år kvar som spelare. Jag vill höra klubben säga att man självklart ska förvalta den anda som Söderkvist har spridit under många år och att han alltid kommer ha en plats i VIK. Gör honom odödlig som ett bevis på att hans uppoffrande i VIK är lika mycket värt som Nicklas Lidströms magiska karriär, då kanske vi en dag får se en spelare gör samma ovärdeliga resa som Söderkvist.”

Delaktighet ökar intresset

_IML7165_svv

Inför säsongens start på hockeybloggen har jag insett att åren går och om min räknekunskap inte är alltför bristfällig är det fjärde året som bloggare och krönikör. Det här arbetet har varit utvecklande och för mig har det varit en viktig del i att fortsätta resan. En av de tuffaste utmaningarna med arbetet är att ge kritik och det är mestadels eftersom jag själv har varit aktiv inom VIK Hockey, som tar upp det största fokuset i mina textrader.

Mitt primära mål med skrivandet har alltid varit att öka hockeyintresset i Västerås. Det är en grundpelare i mitt arbete. Men det innebär inte alltid att jag tycker det som händer inom VIK Hockey är bra. Om jag påstår det skulle jag snabbt tappa trovärdighet och ni läsare tröttna. VIK Hockey, jag, han eller hon kan inte alltid vara bra och jag har säkerligen massor med brister som ni upplever genom den här bloggen. Även jag kan motvilligt ha fel. Men oavsett kvalité på inläggen har det alltid varit viktigt att engagera er läsare och det har ofta lett till intressanta diskussioner där vi har blivit känslomässigt involverade. Det tror jag är främsta anledningen till att intresset för hockeybloggen har ökat för varje år.

De senaste åren har VIK Hockey misslyckats med att nå målet att ta sig till SHL och som en följd har jag upplevt att klubben blivit känsligare för kritik, när den egentligen har varit som mest befogad. För mig handlar inte kritik om att sänka klubben, tvärtom tror jag verksamheten mår bra av att granskas av någon som brinner för den. Och det gör jag. Men istället för att mötas av intressanta diskussioner om hur saker i VIK kan förbättras blir konsekvensen att klubben sakta vänder ryggen till. Ledande personer inom klubben har bemött mig med syrliga och arroganta kommentarer och ibland ignorerat min närvaro, som ett sätt att tysta ner mig. Känslan är att klubben är livrädd för att visa sig sårbar och på så sätt tappa publik, sponsorer och intäkter. Men jag tror precis tvärtom – klubben kan inte leva på en för hög image, där misslyckanden radas upp och sedan slätas över.

Att avsluta säsongen med ”Nästa säsong spelar vi i SHL” är lika förbrukat som Idas sommarvisa efter nio år i grundskolan. Risken är att det tillslut blir färre som vill sjunga med. Jag tror helt enkelt att VIK Hockey behöver bli mer inbjudande, ödmjukare och inse vart klubben faktiskt befinner sig. Det handlar inte om att ge upp SHL-drömmen. Det handlar om att vi (läs: publik, sponsorer, media) som är engagerade i VIK är mer intresserade att få vara en del av klubben än att från sidan se organisationen slå sig själva för bröstet. Oavsett om laget misslyckas, lyckas, kritiseras eller hyllas. Den typen av agerande kommer skörda frukt i publiksiffror och sponsorintäkter.

Som inflyttad Västeråsare har jag inte följt hela härvan med VSK Fotboll men jag har förstått att det har varit ett känsligt ämne i staden. Som utomstående har jag i stora drag utläst att VSK Fotboll under en lång tid slog sig själva på bröstet och agerade som att klubben var störst, bäst och vackrast – utan att leverera resultat och en hållbar organisation. VSK Fotboll spelade med en för hög image och utgången av agerandet visar sig i dagens publiksiffra och seriesystem. Det är först sedan VSK Bandy gått in och hjälpt fotbollen som jag upplever att klubben har hittat rätt i sitt sätt att arbeta. Bandyns klubbchef Michael Campese är en central figur i det nya samarbetet och han har svart bälte i att få människor att känna sig delaktiga. Nu är jag därför säker på att laget på sikt kommer bli mer intressant för privatpersoner och företag. VSK Fotboll och VSK Bandy kan därför tillsammans bli en allvarlig utmanare till VIK Hockey om att ta en stor del av sponsorintäkterna i Västerås. Det borde ishockeyn ta på allvar.

Det känns orealistiskt att ställa dagens VIK Hockey med dåvarande VSK Fotboll i en jämförelse, eftersom klubbarna idag inte ens är i närheten av varandra. Men jag kan ändå inte undvika att se enstaka liknelser i den förmedlade imagen och attityden – det oroar mig.

Backlunds livsviktiga projekt

11145117_1614028628877963_4716512104459725910_nMikael Backlund visar upp projektets nya ”rollup”.

Hallå där ”Mickis”! Hur står det till under sommaren?
 – Hallå hockeybloggen! Allt är bra med mig men önskar precis som alla andra att vädret var bättre!
Sommartider betyder fysträning, vad tar en NHL-spelare med nyskrivet miljonkontrakt i benböj, frivändning och bänkpress? Vilka träningsmoment har du ökat mest i?
– Haha, bra fråga! Jag har dock inga resultat på dina frågor eftersom jag inte kör några tunga vikter eller maxlyft. Istället blir det explosiv träning tillsammans med min nya fystränare Mats Brokvist, som för övrigt har tränat Dennis Rasmussen i fyra år. Vi kör mycket funktionell träning och bålstyrka, efter min skada tappade jag rejält med styrka i bålen så jag försöker bli starkare i det partiet. Jag tränar även vidare med min skridskotränare Mats Emanuelsson, sommarträningen blir därför en blandning av bådas idéer.
Du gjorde en bra säsong i fjol och Henrik Sedin sa att du var en av NHL’s mest underskattade spelare. Vem tycker du själv är NHL’s mest underskattade spelare?
– Jag tycker vår lagkapten Mark Giordano fortfarande är lite underskattad. Han var enligt mig NHL’s bästa back förra säsongen men blev tyvärr skadad. Jag tycker ändå han borde blivit nominerad till ligans bästa back och fått representera Kanadas i OS.
Hur länge har vi chansen att få se dig på is med VIK i år?
– Jag kommer att vara med från ispremiären tills den 5:e september, ungefär tre ispass i veckan.
Nu på söndag, den 2:a augusti, är det ispremiär i ABB arena. Berätta gärna vad som händer förutom att du kommer befinna dig på isen.
– Jag är en av grundarna i projektet ”Västerås Mot Cancern” och vi kommer sälja lotter på plats i arenan. Vinsten, som tilldelas en lottköpare, är min signerade matchtröja som jag spelar i under kvällen. ALLA pengar går oavkortat till Barncancerfonden. Vi kommer ha ett bord under stora läktaren där privatpersoner och företag kan träffa oss och prata om Västerås Mot Cancern. Vi kommer även ha volontärer som går runt och säljer lotter. Med andra ord kan alla, oavsett storlek på plånbok, vara med och bidra i den här viktiga kampen. 

VIK-talang aktuell för draften

Årets NHL-draft, för övrigt den 53:e i ordningen, går av stapeln den 26-27:e i Florida. Den här gången finns det en Västeråsare som är intressant för NHL-klubbarna, det är forwarden Lukas Zetterberg som tidigare har skrivit på för en fortsättning i VIK. Inför draften så görs det filmer och annat material som fans, scouter och övriga inblandade kan grotta ner sig i. Jag hittade den här filmen på Zetterberg, så för er som har hockeyabstinens redan i juni – njut av en talang som förhoppningsvis slår igenom i VIK nästa säsong.

http://www.mediafire.com/watch/6qkdvn5l0vyx48v/Lukas_Zetterberg_Ice_Hockey_2015.mp4

Avslöjar: Han blir ny klubbchef

VIK hockey står inför en förändring då nuvarande klubbchefen Anders Eklund har sagt upp sig från sin tjänst. Arbetet med att hitta en ny klubbchef är enligt uppgifter redan klart och så här stod det på vlt.se i förra veckan.

”Trots förvarningen var det ganska nyligen, efter säsongsavslutningen, som Anders Eklund sade upp sig från sin tjänst.

Då agerade VIK-styrelsen direkt och tog hjälp av Adecco (rekryterings- och bemanningsföretag) för att hitta en lämplig ny klubbchef.
Jakten gav resultat, parterna kom överens och nu handlar det endast om information i rätt ordning innan VIK Hockey presenterar den nya klubbchefen – med största säkerhet redan nästa vecka.
– Den information som du har grävt fram är korrekt, bekräftar VIK-ordföranden Johan Fägerblad.”

Nu kan hockeybloggen avslöja att det med största sannolikhet är styrelseordföranden själv, Johan Fägerblad, som blir ny klubbchef i VIK. Mer information på vlt.se när den nya klubbchefen har presenterats.

Klar för en säsong till

Trots att VIK:s säsong tog slut för en tid sedan pågår det fortfarande intressant ishockey, där NHL är inne i ett brinnande slutspel och VM närmar sig medaljspel. Innan jag tar paus från hockeybloggen släpper jag mina sista tips: Anaheim vinner Stanley Cup och Kanada vinner VM-guld.

I slutet på säsongen brukar jag alltid passa på att tacka er läsare för säsongen som varit, det är ni som gjort det roligt att skriva om ishockey där VIK har tagit den största delen av mitt fokus. Engagemanget kring ishockeyn i Västerås är stort och ibland brutalt, det märks framförallt när laget misslyckades att nå SHL och jag dagligen möttes av tomma människor med hjärta för VIK. Jag tror ändå inte fansen och involverade behöver sörja för all framtid. Inom 3 år spelar VIK i SHL men jag tror att nästa säsong blir ett ”mellanår”. Jag vill likna VIK:s situation vid att åka ur SHL och uppleva en baksmälla där organisationen behöver återhämta sig. Samtidigt är det svårt att ställa någon rättvis analys när lagbygget inte är färdigt.

Efter säsongen har tränare och sportchef gjort sin analys och jag köper mycket av det som sägs. Det är många spelmässiga detaljer och spelarkaraktärer som har analyserats och jag tror klubben har hittat viktiga nycklar för att ta sig vidare. Den stora förändringen som jag skulle vilja se är vinnarkulturen i föreningen. Martin Filander, Niklas Johansson, Johan Jonsson och Anders Berglund satt alla och sa att man både var nöjd och besviken med säsongen. Jonsson uttryckte till och med att VIK gjorde en fantastisk säsong och Berglund gav betyget 4/5 till laget. Jag förstår den goda tanken i att framhålla det positiva i den mörkaste av stunderna, men jag tror i det här läget att det hade varit bättre att vara superbesviken – och påvisa att det här inte ska inträffa igen. Om målet är SHL och det inte uppnås så tror jag det är en sund mentalitet att tydligare visa att det är något som klubben inte accepterar.

Det gläder mig att Stefan Gråhns blir kvar i VIK eftersom han under förra säsongen visade upp den vinnarmentalitet jag söker. Han är alltid närvarande och på flera sätt högst involverad i matcherna. Jag tror sportchefen tyckte att den här kontraktsförlängningen kändes extra viktig då klubben på senare tid tappat spelare och eventuella nyförvärv till andra klubbar. VIK kan i dagsläget inte konkurrera med de stora plånböckerna och har en relativt låg spelarbudget (sportchefen har i dagsläget runt 8-9 miljoner) om man jämför med flera andra hockeyallsvenska lag. Men det finns så klart flera olika anledningar när en spelare väljer klubb men jag skulle vilja säga att de här är dem främsta:

– Lönen
– Sociala biten (familjesituationen)
– Möjlighet till istid/förtroende
– Laget (bra relation till tränare, vinnande lag)

VIK:s Silly Season fortsätter och jag tror att laget kommer behöva vänta in flera toppspelare som sjunkit i pris efter sommaren. Jag återkommer då med fler analyser och hoppas ni är med mig även i höst – VLT låter med andra ord Hockeybloggen leva vidare. Återigen ett stort tack för den här säsongen.

/Johan

Hårt jobb blev SM-guld

Under gårdagen lyckades Växjö säkra SM-guldet och det är fantastiskt vilken resa klubben har gjort. I guldlaget har Västerås-fostrade Niclas Lundgren utgjort en viktig roll under hela säsongen och det finns nog ingen som jag unnar ett SM-guld lika mycket.

Det är lätt att bli känslosam och sprida beröm när guld är säkrat. Men jag har väntat på den här stunden. Niclas Lundgren är inte rubrikernas man men har tagit sig dit han är på grund av sin ödmjukhet och vilja att underkasta sig ett hårt jobb. Backen gör knappt ett misstag under en hel säsong och spelar enkelt i alla lägen – den typen av spelare växer inte längre på träd. Därför tror jag Lundgren har varit ovärderlig bland stjärnor och puckkåta lagkamrater i Växjö.

Som ung var Lundgren aldrig med på listor bland landets lovande talanger, scouter och förbundstränare hade svårt att se storheten i hans enkla spel. Men backen har aldrig ändrat sin spelstil eller gett upp, det tyder på en trygghet och vilja utöver det vanliga. Han har istället utvecklat det enkla och anpassat sitt spel till nästa nivå enda upp till landslaget.

De flesta barn ser idag upp till Alexander Ovechkin och Patrick Kane och dribblar därefter likt sina idoler. Idag heter min idol Niclas Lundgren, han har precis tagit SM-guld med Växjö, tjänar runt 100.000 i månaden och har fått en saftig guldbonus. På hårt jobb och enkelt spel. Det är en cool bedrift och jag hoppas fler barn får upp ögonen för den här typen av spelare och inser att det går att ta sig långt på många sätt. Och om man inte ger upp.

Stort grattis Niclas!