Häromdagen tog jag upp det positiva beskedet om att Anton Mylläri stannar i VIK, och att förlängningen ligger helt i linje med klubbens nya vision. Tvärtom infann sig en negativ känsla över att se målvakten Vitali Koval förkasta allt vad respekt för klubbmärket betyder, under gårdagens match.
Låt mig börja i änden när målvakten värvades. Jag tycker först och främst det var rätt av VIK att värva en ny målvakt, de som fanns i klubben skänkte inte tillräckligt med trygghet i försvarsspelet och laget saknade en matchvinnare. Problemet ligger i att klubben har värvat Koval som är sämre än Jonas Fransson och Marcus Dahlbom. VIK saknar fortfarande en matchvinnare längst bak, vilken är en del i att laget nu halkar neråt i tabellen.
När jag fick frågan om Koval skulle göra succé när han värvades svarade jag: ”Det är upp till honom själv, men han kommer få alla förutsättningar att lyckas. Här finns det en möjlighet att bli hjälte och bidra med något som saknats”. De förutsättningarna har han också fått. Huvudtränaren Andreas Appelgren har spelat honom trots att han underpresterat, allt för att målvakten på något sätt ska komma igång. Med fyra spelade matcher kan vi konstatera att han inte är bättre än så här just nu. Siffrorna visar det, men framförallt har vi som sett honom i matchspel insett att det saknas en hel del i teknik och tajming.
Huvudtränaren har därför valt att återgå till att satsa på oprövade Dahlbom. Jag tror det har skett av två anledningar, han är för tillfället bättre än sin konkurrent och har kontrakt nästa säsong. I min bok är det rätt beslut. Koval har med andra ord blivit en uttalad andremålvakt och det var förmodligen inte vad han räknade med. Han är naturligtvis frustrerad, besviken och förbannad och något annat vore konstigt. Men konstig blir situationen när han under gårdagens match väljer att sätta sig längst ut på bänken och se ointresserad ut, istället för att öppna båsdörren. Vilka signaler sänder det till medspelarna? Publiken? Sponsorer? Jag tolkade det som att han inte bryr sig och att han nu ska sitta av tiden och håva in lönen. Ett hån mot alla som brinner för föreningen.
Nu kan det tyckas så här, vad spelar det för roll om Koval öppnar båsdörren eller inte? Men det är inte själva dörröppnandet jag kritiserar, det är hans sätt att visa sin besvikelse så att det går ut över andra. Det finns som i många andra klubbar en oskriven regel om att andremålvakten ska öppna båsdörren under matcherna. Det har Dahlbom, Fransson och tidigare Koval gjort under säsongen. Där finns det också en möjlighet att vid in- och utpassage engagera sig och lyfta sina lagkamrater. I den första perioden mot Karlskoga tog VIKs massör över jobbet som båsöppnare, i den andra perioden gjorde ingen det. Då fick spelarna själva öppna båsdörren. Längst bort på andra sidan bänken hängde Koval och såg helt ointresserad ut. Vem i laget kände att gruppkänslan blev bättre av det här agerandet? Med all säkerhet ingen. Istället ökade han avståndet mellan sig själv och övriga laget.
När jag själv var målvakt tog jag inte alltid de bästa besluten. Många gånger handlade det om att jag var ung och ofta agerade i affekt av en plötslig händelse. Exempelvis kunde jag bli förbannad och knäcka klubban när jag blev utbytt. Eller så gick jag ut i korridoren och skrek utav bara helvete. Men det var ett agerande som hände på grund av att jag ville så mycket, jag brann för laget och ville vinna till vilket pris som helst. Men efteråt stod jag alltid vid båsdörren och gjorde vad jag kunde för att laget skulle vinna utan mig på isen. Det är inte det jag ser i Kovals agerande. Han handlade inte i affekt, han har fått smälta beslutet och valt att ”straffa” laget/organisationen genom att öppet visa sig vara totalt ointresserad. Ett fegt agerande som jag fördömer, eftersom organisationen redan är i en pressad situation. Det här var inte vad man behövde.
Det här är också en ledarskapsfråga. Efter matchen fick både klubbchefen Johan Fägerblad och assisterande tränaren Tomas Mitell frågan om Kovals agerande. Fägerblad hade inte sett det och Mitell sa att han hade fullt fokus på matchen. Båda var däremot överens om att det skulle tas upp i sportrådet dagen efter. Något som jag hoppas är gjort. Själv hade jag agerat direkt och ifrågasatt varför han ointresserat hängde över sargen längst ut på kanten. Om han inte hade förändrat sitt beteende hade jag bytt om en utespelare till reservmålvakt. Jag hade helt enkelt inte accepterat något som skadar lagets mående. Speciellt inte i det här läget.
VIK är inne i en tuff situation på alla plan. Jag är medveten om att klubben inte vill röra om ännu mer, men är övertygad om att tydlighet kommer generera i framgång så småningom. Därför vill jag inte bara att man pratar attityder och visioner, det måste även krävas och efterlevas av samtliga involverade. Till sist vill jag understryka att Kovals agerande inte har med gårdagens förlust att göra, den har jag redan avverkat i mitt föregående inlägg. Det här är bara ett riktigt dåligt exempel på hur en spelare hanterar en motgång.
