Idag har jag mest tagit det lugnt och förberett mig inför att börja jobba igen imorgon. Ska såklart bli jätte kul men efter att varit hemma och mått kasst i två månader känner jag inte att jag har samma energi som jag brukar ha. Men det får komma med tiden, nu ska det mest bli skönt att komma tillbaks till vanliga livet, träffa folk och få använda hjärnan lite igen.
Vi sökte personal för ett tag sen. Härligt gäng är vi, som ni ser på bilden 🙂
Ikväll har jag tittat på tv-programmet Tillsammans mot Cancer. Så otroligt viktigt att alla gör det man kan och skänker pengar oavsett summa, för att tillsammans besegra cancern. Jag tänker på alla som går igenom eller gått igenom en cancersjukdom, ni är otroliga!
Jag kan inte se sådana här program utan att sitta och gråta som ett barn. Det är så gripande historier och om man inte varit med om det själv kan man inte ens föreställa sig hur det är. Men det gör lika ont i mig ändå, att se familjemedlemmar som mister t ex sin mamma, men som tur är slutar de flesta historier lyckligt.
Det får mig att tänka på alla dem jag älskar allra mest, att ta vara på tiden och vara tacksam över att man är frisk och får leva livet. Varje dag.
Bra inlägg och klara, rena, sanna tanker, tycker jag, Gizela Ahlgren-Bloom.
Jag lyssnade 1983 under en hel veckas tid till Dr. Erik Ewalds undervisning, då i Rodenkyrkan. Han sa bl.a. att människa behöver göra upp med sin egen död.
Många tänker inte, kanske aldrig på att vårt och andras liv kan sluta just efter det jag "slog igen dörren" och gick förargad bort.
Livet är alldelses för kort! – Läs gärna "Kärlekens lov, 1. Kor 13"
Pax et Bonum // Pär-Ola Malm
Tack och vad kul att du reflekterade över min text. Ta hand om dig och dina nära! /Gizela