Inte igen.

Så är vi hemma från Spanien igen. En underbar månad på många sätt.

Det bästa som finns, familjen. Så roligt att kunna umgås fyra generationer tillsammans.

När jag tittar på den här bilden blir jag såklart väldigt glad. Väldigt glad över att jag har två killar som jag älskar så himla mycket och att jag haft turen som fått en så fin son tillsammans med Jocke. Men jag tänkte också att vi kommer vara fyra stycken innan 2017 är slut, istället för tre, när jag ser bilden.
På alla hjärtans dag fick vi veta att vi skulle få en bebis! Vi blev så fantastiskt glada. I oktober skulle Bobby bli storebror! Som vanligt när vi får veta glada nyheter vill vi berätta för precis ALLA! Det gjorde vi inte men vi tänkte, vad är det värsta som kan hända!? Att vi blir glada i onödan. Och dem vi berättar för, vill vi ändå berätta för sedan om det inte går vägen.

Missfall. Igen.
Vi fick det glädjande beskedet i mitten på februari att jag var gravid och vi skulle göra ett tidigt ultraljud i vecka 9, vi har ju fått missfall förut så det kändes skönt att kolla tidigt i graviditeten även denna gång, om det inte skulle gå vägen. Men när hjärnan tänker, för jag vill alltid försöka tänka positivt, att det är klart det går vägen! Varför skulle vi ha sån otur att vi får missfall igen!?
Det blev verkligen en exakt repris av gången innan vi fick Bobby. Men det gjorde, om möjligt ännu ondare den här gången, kanske just för att vi visste vad vi gick miste om. Jag jämförde också med hur jag mådde den här graviditeten, precis lika dåligt som med Bobby, kanske till och med ännu värre, det måste ju ändå vara ett gott tecken!
Barnmorskan startade ultraljudet och vi såg den lilla ”säcken” på skärmen där fostret ska ligga i och den var tom. Det enda vi ville se på skärmen, var det där pickande lilla hjärtat. Vi kunde inte tro att det var sant, hon kollade om och om igen för att säkerställa men vi visste redan vad hon skulle säga. Det fanns inget foster och paniken, tårarna och känslorna som kom förra gången kom nu med besked. Sedan dess har tankarna snurrat dygnet runt. Varför? Varför? Varför? Varför kan vi inte bara ha pyttelite tur, när det gäller det här med att skaffa barn. Det här kanske gör oss starkare tillslut men just nu undrar jag hur lågt vi ska behöva sjunka, för vi ska ju orka ta oss upp igen. Det är så otroligt mycket känslor när man gått igenom upprepade IVF-försök, det är svårt att förklara men det är som att alla känslor är utanpå kroppen och varje gång man ska göra någon undersökning, graviditetstest eller ultraljud väntar man på ett negativt besked.

Det är ingen tröst att det är vanligt med missfall, att vi har Bobby eller att det bara är att försöka igen. För det gör precis lika fruktansvärt ont ändå.

Varken jag eller Jocke ger upp i första taget och jag ser framför mig, för målbilder är det bästa som finns, att jag får sitta såhär någon dag igen.
Just nu försöker vi vara glada över att vi är friska, vi har en son som vi älskar över allt annat och vi har världens bästa nära och kära som finns för oss, alltid. Men vi tillåter oss att vara precis så ledsna vi är just nu i stunden tills det vänder igen, för det vet vi att det gör.

Det är tur att Bobby skiner upp vardagen, för oss är han det absolut bästa som finns.
Så länge fortsätter vi tänka på hur underbart det skulle vara med en bebis i familjen ♥

Publicerat av

Gizela Ahlgren-Bloom

Gizela Ahlgren-Bloom

Pensionerad hockeyspelare. Spelat hockey hela livet, spelade på elitnivå i många år. Började spela hockey som knatte i Norrtälje IK. Det blev senare totalt 14 säsonger i AIK och över 300 spelade matcher i AIK tröjan. Totalt över 70 landskamper med Damkronorna i landslaget. Många turneringar, några VM men framförallt många bra minnen. 4 st SM-guld och 4 st EM-guld i bagaget med AIK. Behöver inte säga att jag älskar hockey och hade jag kunnat, hade jag spelat resten av livet. Här skriver jag om allt möjligt som händer i mitt liv och även om mina nära och kära. Det blir en del från min vardag, resor och allt annat som både är kul och mindre kul som händer i livet. Blev mamma för första gången i maj 2016, kommer såklart skriva en hel del om det. Sysslar såklart med hockey fortfarande, är en del av JRM Skates and Skills och hjälper hockeyspelare att utvecklas individuellt, att optimera sin skridskoteknik och skridskoåkning. För kontakt, mejla till [email protected] Gå in på www.jrmskatesandskills.se

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *