Vår dröm blir till verklighet

Tillslut. Äntligen. Vår dröm blir till verklighet.
Vid det här laget vet vi att det inte finns några garantier, överhuvudtaget. Vi har tidigare gått igenom tre missfall och med den historiken kan man bli galen av oro. Men den är gången försöker vi bara ha glada tankar och positivt tänkande. Händer det något tar vi det då men just nu är vi bara vara glada över att vi äntligen ska få en bebis!
Ett syskon till Bobby. Han ska bli storebror och få en lillasyster eller lillebror i slutet av sommaren ♥

Jag kan fortfarande inte förstå att vi ska få en sån är liten igen. Dem är ju så små, luktar så underbart gott och man vill bara ha dem nära sig i famnen jämt.

Dem små, små fötterna och händerna

Det här myset är helt oslagbart. Vet inte hur många gånger jag och Jocke somnade såhär med Bobby i famnen i soffan

Vi har gjort tre ultraljud dem första 12 veckorna av graviditeten, för att försäkra oss om att allt är som det ska. Den här gången blev det en spontan/naturlig graviditet. För oss spelar det såklart ingen som helst roll om det är med IVF eller vanlig väg men vi fick gå igenom så mycket med IVF-behandlingar med Bobby så det kändes skönt att slippa det den här gången.
Sedan Bobby kom har vi gjort ett IVF-försök som slutade med missfall, en spontan graviditet som också slutade med missfall. Och sedan den här gången, som också är en spontan graviditet och nu är vi i vecka 17 så vägen har inte varit spikrak. Vi börjar bli vana men vi har inte gett upp och det är jag så glad över nu när jag börjat känna att den lilla rör sig i magen.

Samtidigt som vi är superglada över det här har jag mått fruktansvärt dåligt dem här fyra månaderna och jag undrar om det snart ska vända. Barnmorskorna säger att det brukar vända efter vecka 12 men nu såhär en månad senare undrar jag om det kommer vända.
Den här gången har jag haft ett konstant och hemskt illamående, som resulterat i att jag spytt en hel del, hatar att spy. Men vem gillar det egentligen!?
Jag har också haft en trötthet, den har varit som att vara jetleggad ooh tagit sömpiller på samma gång. Så nu längtar jag till att må som vanligt igen!
I helgen tatuerade Jocke in Bobby och hans födelsedatum i sin tatuering.

Det här trodde jag aldrig! Men till och med jag tog tag i att göra en tatuering jag funderat på länge.

Så nöjd! Jag är glad att jag alltid kommer ha Bobby på min handled för resten av livet!

Family goals 🙂
Vi längtar så efter att få en till liten familjemedlem!

Publicerat av

Gizela Ahlgren-Bloom

Gizela Ahlgren-Bloom

Pensionerad hockeyspelare. Spelat hockey hela livet, spelade på elitnivå i många år. Började spela hockey som knatte i Norrtälje IK. Det blev senare totalt 14 säsonger i AIK och över 300 spelade matcher i AIK tröjan. Totalt över 70 landskamper med Damkronorna i landslaget. Många turneringar, några VM men framförallt många bra minnen. 4 st SM-guld och 4 st EM-guld i bagaget med AIK. Behöver inte säga att jag älskar hockey och hade jag kunnat, hade jag spelat resten av livet. Här skriver jag om allt möjligt som händer i mitt liv och även om mina nära och kära. Det blir en del från min vardag, resor och allt annat som både är kul och mindre kul som händer i livet. Blev mamma för första gången i maj 2016, kommer såklart skriva en hel del om det. Sysslar såklart med hockey fortfarande, är en del av JRM Skates and Skills och hjälper hockeyspelare att utvecklas individuellt, att optimera sin skridskoteknik och skridskoåkning. För kontakt, mejla till [email protected] Gå in på www.jrmskatesandskills.se

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *