JRM Skates and Skills on tour

Jocke och Mickes Podcast JRM Skates and Skills on tour, har ni lyssnat på den?
Såhär såg det ut då förra fredagens avsnitt spelades in, då gästade jag (och Bobby) podden 🙂
Det är alltid konstigt att lyssna på sig själv men eftersom jag klipper podden och lägger till musik och lite sånt var jag tvungen att lyssna. Det blev ett helt okej avsnitt, men helt nöjd är jag aldrig.
Däremot ville jag komma in på topp 10 mest lyssnade avsnitten. Och det gjorde jag! Jag ligger topp tre av samtliga avsnitt, roligt! Tack för det – alla ni som lyssnat.

För er som undrar så handlade avsnittet om min karriär, hockey i allmänhet, mitt nuvarande liv som mamma, om JRM och vad som ska hända i mitt liv närmsta framtiden och mycket mer.

Här är en direktlänk till avsnittet, se nu till att jag går om dem två första killarna (Robin Blidstrand och Micke Rosell) som toppar podcastens lyssningar och hamnar på nummer ETT 🙂

https://jrmskatesandskills.podbean.com/e/41-gizela-ahlgren-bloom/?token=7503c797da8250867e8cefcb85c3f7b6

Annars om ni inte vill lyssna via länken går ni in i Podcaster appen och söker på JRM Skates and Skills on tour, avsnitt nummer 41 är med mig. Men jag vill såklart tipsa er om att lyssna på alla avsnitt från början om ni inte gjort det, riktigt roliga och intressanta möten i varje avsnitt och massa hockeysnack såklart.

På lördag

Nu ska jag få avsluta min hockeykarriär, på riktigt. På lördag, 28e januari, på Ritorp när AIK möter Modo, innan matchen (den börjar kl 18) ska jag avtackas för mina år i AIK.

Ett av mina favoritminnen, (fjärde) SM-guldet säsongen 2012/2013.


Många fantastiska och härliga minnen


Uppmärksammades när jag spelade min 300e match i AIK tröjan


Att få vara en del av ett lag är något alldeles speciellt

Jag fick äran att representera Sverige med Damkronorna, över 70 landskamper blev det totalt


Hade kanske någon liten dröm om att få spela hockey när jag hade fått barn. Att få krama Bobby efter en match, att få se honom på läktaren. Det närmsta jag kom det, var en match med gamla spelare från Damkronorna, och även om det bara var på skoj var det så roligt att få uppleva att spela hockey igen nu när Bobby finns också.

Bobby med sin mini-matchtröja på sig. Med mitt nummer, 27.


Jag ska som sagt få någon slags avtackning på lördag och jag är såklart både glad och stolt över det. Men det är verkligen så att, även om jag alltid älskat hockeyn och hur livet var då, kunde jag aldrig tro att det skulle bli såhär bra som jag, Bobby och Jocke har det nu. Jag vet vad som krävs för att spela på elitnivå igen och den tiden vill jag inte missa med Bobby, så valet blir enkelt. Kärleken till sitt/sina barn är helt oslagbart och går aldrig att förstå förens man får barn.

Livet med dem här två är det som gäller nu och jag älskar det även om jag saknar hockeyn vissa dagar.
Ni är livet för mig! ♥

 

Världens bästa Roggan

Ja, vad säger man när någon dör? Det spelar liksom ingen roll hur mycket man förberett sig. Det är lika sorgligt och overkligt ändå. Jag och alla andra visste att tiden var räknad, att det inte var lång tid kvar efter en tids sjukdom. Tankarna snurrar. Roggan. Finns. inte. mer. Kan inte få in det i huvudet. När jag läste om det imorse på väg till jobbet på tunnelbanan, då rann tårarna nerför kinderna, det var inte ens någon idé att försöka hindra det.
För er som inte vet vem det är, var Roger ”Roggan” Andersson AIK:s materialförvaltare under 37 (!) år. När han fyllde 65 år för bara några år sedan påbörjade han samtidigt sitt 50:e år som materialförvaltare. Helt otroligt!
Segeltorp - AIKFör mig och för många andra spelare och ledare var han mer än bara en materialare. Han bodde i princip, först på Hovet, och på senare år nere på Ritorp. Jämt, jämt, jämt var han där.
Jag spelade i AIK under 14 säsonger och under senare år när han började som materialare för AIKs J20-lag så var han alltid på Ritorp. Han var där när man kom till träningen, och han var där när man gick hem. Han gick där med sin kundvagn med tvätt, skridskor, match- och träningströjor i korridorerna, han fanns alltid där.
aik-v__xj__-11Jag är glad att jag fick vara på plats när han hyllades på Hovet, så han kommer bli ihågkommen för alltid på AIK:s Wall of Honour.

Segeltorp - AIKPå senare år var han även med och hjälpte oss i damlaget så mycket han kunde. Är så glad att han fick vara med oss och vinna några SM-guld.

IMG_7703För bara fyra veckor sedan fick han komma ut på isen på Hovet, i rullstol, en sista gång i livet och hyllas ännu en gång. Då med gänget som vann SM-guld med AIK 1983/1984 och dem fick stående ovationer.

IMG_1446Även om han inte ville visa det alltför mycket var han väldigt glad över att vara en del av vårt lag! Och vi var glada över att han var en av oss.

Vila i frid världens bästa Roggan! ♥