När två blir tre

För att kunna förstå på riktigt vad som egentligen hänt och för att bearbeta alla tusentals känslor som snurrar runt just nu är det skönt att skriva om vad som hänt.
image1Vecka 38 och det blev den sista graviditetsveckan, jag trodde jag skulle gå över tiden men så blev det inte.
image2 kopiaSista månaden hade vi pratat om att börja förbereda allting, men ville ändå vänta så man såg att allting skulle gå vägen. Förlossningsväskan var fortfarande inte packad när värkarna började, typiskt mig att skjuta på vissa saker fast jag vet att det borde göras.
Sängen däremot hann vi bädda och fixa två dagar innan.
IMG_7242Här var jag inte så kaxig även om det ser så ut. Sista magbilden och här hade jag värkar i över en minut och mindre än tre minuter mellan. Jag ville hålla ut så länge som möjligt hemma eftersom det ofta tar många timmar med första barnet och ville inte bli hemskickad. När vi sedan ringde till förlossningen sa dem ”då är det dags att komma in nu”.
IMG_7243På väg hemifrån till förlossningen.

IMG_2263Jag var så fokuserad från första stund, hade målbilden klar framför mig och hur jag skulle kunna ta värkarna och smärtan. Även fast jag inte hade någon aning om någonting egentligen, hade inte gått någon kurs eller lärt mig andas. Men man kommer långt med lite jävlaranamma och fokus.
En parantes är att vi fick samma förlossningsrum som prinsen föddes i veckan innan, så det kanske var lite magi i väggarna trots allt 🙂

IMG_2266Jocke var helt outstanding och utan honom hade jag varken skrattat mellan värkarna eller orkat mig igenom allting.

IMG_7246Vi försökte ha roligt mitt i alltihop och det funkade 🙂

IMG_7248Det var SM-final i ishockey mellan Frölunda-Skellefteå den dagen. Jag hade skrattattacker mellan värkarna av lustgasen, när jag råkade suga i mig för mycket. Sedan efter slutsignalen när Frölunda vann grät jag som aldrig förr! Jag vet inte varför, men vi skrattade gott åt det efter jag gråtit klart alla krokodiltårar. Det var så otroligt mycket känslor och så tänkte jag tillbaks på våra SM-guld med AIK. Barnmorskorna roade jag också när jag pendlade mellan skratt och gråt.

IMG_2272Jag skulle byta ställningar och inte ligga ner under förlossningen, då skulle det ta kortare tid sa barnmorskorna. Så det blev min plan, var tjugonde minut oavsett smärta bytte jag position, provade till och med djupa utfall – tydligen väldigt effektivt för att få barnet att komma neråt. Men tydligen blev jag väldigt trött emellanåt, haha!
Förstagångsföderskor brukar få gå genom tre skift med olika personal, är glad att jag hann med att ha samma barnmorskor under hela förlossningen och dem var så glada att få vara med ända till slutet.

IMG_2280Belöningen efteråt. Aldrig har en smörgås smakat så gott!
Första känningen av att något var på gång var hemma på natten, 24 april kl 02. Vågade inte tro att det var dags (eftersom det var två veckor tidigare än beräknat) så väntade till 05.30 med att väcka Jocke, då var värkarna i full gång men inte regelbundna än. Vi jobbade på med värkarna hemma till kl 14 och Bobby kom ut kl 20.09. Så jag hade gjort mycket av jobbet hemma vilket jag tyckte var skönt.

IMG_7261Enligt barnmorskorna var jag som gjord för att föda barn, så kändes det INTE! Krystvärkarna höll på i ca 20 minuter sedan var han ute. Men Bobby hade navelsträngen runt halsen (det här uppfattade aldrig jag som var helt borta av smärta, adrenalin och så spydde jag för fullt). Det enda jag hörde, som i ett töcken var att barnmorskorna upprepade ”han måste ut NU!!!” Så dem puschade mig till något som egentligen kändes helt omöjligt att göra på så kort tid. Tyvärr blev det sugklocka i slutet eftersom hans puls var så låg och han var tvungen att komma ut snabbt. Men jag är supernöjd med barnmorskornas otroliga jobb.
Han skrek inte när han kom ut, vilket man vet att dem ska göra. Jocke fick inte klippa navelsträngen utan dem tog Bobby, Jocke följde efter med en läkare och barnmorskorna. Sedan försökte dem få liv i honom.
Jag låg kvar med en hemsk känsla och inte visste om han levde eller inte. Långa, fruktansvärda minuter följde tills dem kom in med honom. Och den lyckan och lättnaden var såklart otrolig!

IMG_7262Stolt och lycklig pappa

IMG_7292När två blir tre – och vi blev en familj ♥

IMG_7294Sedan var det besök hela dagen därpå. Här med stolta kusinerna Frances och Michelle.
Sedan kom mormor, morfar, farmor, farfar, syskon, barn och några vänner. Så roligt!

IMG_7313Hemfärd utan ett ljud i bilen

IMG_7347Och nu har han såklart tagit oss med storm. Det är så otroligt mycket känslor och nu undrar man hur man kunnat leva utan den här lilla skatten.
De tre första dagarna har han knappt gjort ett ljud ifrån sig, han sover, äter och ligger och tittar. Vi väntar på att skriken och de sömnlösa nätterna ska komma. Men det gör inget om han fortsätter såhär 🙂

IMG_7315Det var inte min grej att vara gravid kanske, mådde aldrig riktigt bra under 9 månader men det var såklart värt det.

Nu börjar en ny resa i livet tillsammans med två killar som jag älskar så otroligt mycket.
Och Bobby – vi älskar dig ♥