Hawaii del 2

Aloha!
Som betyder både hej och hejdå på Hawaiiska, det sa vi en hel del under resan.
Vi började alltså resan på ön Maui och åkte sedan ett inrikesflyg som bara tog 30 minuter över till en annan ö – Ohau – eller som många känner till Honolulu.
Alltid nybäddat när man bor på hotell
Vi valde att bo på fina hotell och stora rum, ska man åka så långt och vara borta länge tycker vi att det är värt att bo bra. Skönt för Bobby att kunna röra sig när man är på rummet också.
Hawaii är verkligen ett riktigt surfing-mecka. Det var surfare överallt och det var alltid flera hundra surfare i vattnet och stränderna var fullt av surfare och surfingbrädor.
Om man åker till Hawaii måste man prova att surfa!
Honolulu var helt annorlunda mot Maui.
Maui var lugnt, tyst, ganska lite folk, färre restauranger att välja på och man kunde vara ensam på stranden. Vi hade t ex sköldpaddor en bit bort på stranden där vi bodde.
Honolulu är som att vara i en storstad men med stranden precis intill. Större utbud såklart av butiker, restauranger, massa folk, hög ljudvolym och folk överallt. Tyvärr mycket uteliggare och smutsigare än Maui, väldigt likt Los Angeles och Miami om man varit där, storstad men man får ändå strandlivet. Så om man vill se det vackra och lugna Hawaii, är Maui dit man ska åka, tycker jag.
Det var kul att prova båda öarna men två helt olika resmål.
Fina kvällar även här

Honolulu på kvällen, väldigt vackert
Utsikt från hotellet, 34e våningen från brorsan och hans familjs rum

En kväll gick vi på riktigt fin restaurang, Top of Waikiki.
Den restaurangen är utnämnd till en av de bästa och så himla fin utsikt över hela stan! Fem av fem i betyg av alla.
Så fin utsikt och restaurangen snurrar så man ser olika delar av stan under middagen
Bufféfrukost under tre veckor, bästa starten på dagen.
Som ni ser tog jag det här med att äta för två på lite för stort allvar 🙂

Snart ska tre bli fyra, kan knappt tro att det är sant ♥
Mamma med sina tre juveler, som hon brukar säga
La familia ♥
Bästa som finns – varma kvällar, stranden och havet
Jocke öppnar skumpa med mamma
Det är 12 timmars tidsskillnad men det gick över förväntan för alla. Men någon kväll blev det såhär, men vad gjorde det!? Han är väldigt enkel, han åt först, somnade i mitt eller Jockes knä, lade ner honom i vagnen, vi åt klart middagen, gick hem, lade över honom till sängen. Godnatt 🙂

Några bilder på Bobby och kusinerna.
Lyckan när han äntligen vågade springa på stranden. Han var nämligen rädd för de stora vågorna.

En häftig upplevelse men det blåste tyvärr storm den här dagen. Utan dörrar och i helikopter under de väderförhållandena, borde förstått att vi inte skulle flyga när piloten sa, att vi skulle få tillbaks pengarna och flyga en annan dag. Men nej, vi skulle minsann flyga oavsett. Det fick vi äta upp! Häftigt att se Hawaii från luften, men att flyga runt som en vante i luften och känna att man inte har någon kontroll alls, det var faktiskt inte roligt. Men vi kunde skratta åt det efteråt 🙂
Dags för surfing!
Surfing-gänget
En av de roligaste sakerna vi provade var att surfa. Första gången för allihop och alla älskade det! Så himla häftig och rolig upplevelse. Själva surfingen var lättare än jag trodde (men vi hade stora och långa brädor, bra när man surfar första gången). Perfekta vågor den här dagen och vi alla kom upp och det är värt pengarna att ta surfskola. Instruktörerna hjälper hur man ska göra, tänka och framförallt hur man ska komma rätt in i vågorna. Jag klarade att ställa mig på första försöket, kände mig som en världsmästare, haha!
Det gick även om jag var gravid i vecka 25, hade flytväst för att skydda magen. Det jobbigaste var att paddla, bra träningsvärk i armar och rygg dagen efteråt.

Bjuder på den här, haha! När man trodde man såg lite cool ut så får man se verkligheten 🙂
17 timmar i luften och det gick hur bra som helst för alla!
Eftersom vi kör ingen skärmtid alls för Bobby blev det att läsa böcker sjuttioelva gånger. Det krävs lite mer engangemang från oss men det är det värt.
Och det blev en del sova också.
Tack familjen för en underbar resa som vi kommer minnas för resten av livet! Speciellt tack till mamma ♥

Hawaii

Så var det ÄNTLIGEN dags för oss att åka till Hawaii. En resa som min mamma velat göra länge med sina barn och barnbarn, och nu blev det av.
Eftersom det är totalt 17 timmars flyg Sverige-Hawaii tog vi beslutet för allas skull att stanna ett dygn i Los Angeles. Alla var trötta efter första flyget som tog 11 timmar, Arlanda-LA.
Touchdown LA

Laddade kusiner för ännu ett flyg, 6 timmar från LA till ön Maui på Hawaii

Efter 17 timmars flyg var det skönt att komma fram till det här vackra!
Inga bilder är retuscherade eller filtrerade, det behövs verkligen inte. Däremot är det aldrig lika vackert på bild som i verkligheten. Jag älskade verkligen de höga bergen som man såg från stranden.
Nöjd kille i värmen!

Äntligen dags att bada.
Jag gillar inte att åka till andra sidan jorden och bada i en pool eftersom havet och stranden är så mycket vackrare och skönare. Men Bobby var rädd för vågorna, vilket är helt förståeligt för dem var stora vissa dagar, så vi fick göra både och.Bobbys pingvinvänner på hotellet 🙂
Aloha! Utsikten från vårt hotellrum, magiskt fint!

Så var det dags för Bobby att fylla 2 år! Firade honom allihop tillsammans på morgonen. Nya simfötterna blev en succé!

Bobbys födelsedagsmiddag med familjen

Det blev en så himla fin kväll när Bobby fyllde år Kusinerna.
Här kommer några vackra naturbilder
Så var det dags att välkomna vecka 24 ♥
Vi åkte till en regnskog och tittade på ett vattenfall en dag. Det blev ingen megasuccé men vi var glada i alla fall 🙂

Det här gänget åkte på snorkeltur en dag
På vägen till den fina snorklingen kom hundratals delfiner och simmade framför båten, så himla fina och häftiga djur!
Fin snorkling och mycket skratt blev det 🙂
Det kom inga hajar men instruktörerna nämnde det innan att OM det skulle komma en haj skulle man bara ta det lugnt, visa respekt och inte få panik! Haha, bra tips men vet inte om det skulle fungera så bra just då.
När vi kom till hotellet fick vi fina blomkransar
Hela familjen samlad på middag.
Kan inte tacka mamma nog för att hon velat åka till Hawaii och gjorde så den här resan blev av. Kommer alltid vara tacksam och är så glad att vi alla är friska och har fått barn som är helt underbara allihop! ♥
Bobby orkade, som ni ser inte hålla sig vaken just den här kvällen.

Den här delen var bara bilder från ön Maui. Nästa inlägg blir del två av resan, på ön Ohau – Honolulu.
Kommer skriva om för- och nackdelar med de olika öarna och vad vi gillade mest och minst med de olika öarna.

Men en sak är vi alla överens om – Hawaii är helt FANASTISKT! Alla som har chansen borde ta chansen att åka dit någon gång i livet. Jag och Jocke har redan bestämt oss för att åka tillbaks när barnen blivit äldre.

Gameday

Nu har jag jobbat två veckor och det är ovant men jag märker verkligen vilket bra företag jag jobbar på.
Det är ett företag som verkligen bryr sig om sin personal och eftersom jag precis varit mammaledig gör dem allt för att jag ska få ihop livet numera med barn men samtidigt ha det bra på jobbet.
Tacksam för det!
När man ska sova men man vill spela hockey istället 🙂
Vi har varit och åkt skridskor. Bobby åker inte själv än såklart men tycker det är så himla kul
Men han började gråta varje gång vi skulle gå av isen så det blev lång tid på isen

Vi har, som många andra, förra helgen firat världens bästa pappa på Fars dag

Bobby har fått träffa sina kusiner Eric och Elias
På Hagatoppen med EliasDet känns bra i hjärtat när jag vet att Bobby och Jocke har det bra på dagarna när jag jobbar
Finns det något bättre än idrott och alla känslor som det ger!?

Sverige lyckades kvala sig till VM! Får se hur långt dem kan gå men så himla mycket roligare att kolla VM nu när Sverige är med
Älskar folk på Twitter! Här är en person som antagligen inte trodde att över 7000 personer skulle retweeta hans inlägg. Blir en stor buss till Ryssland 🙂

Länge sen jag spelade en hockeymatch, kul att packa ihop grejerna igen
Jobbar som sagt på ett grymt företag och vi spelade en match på Hovet häromdagen, derby på Hovet skojar man inte bort. Vi är över 100 anställda men vi har fått välja olika saker att göra och vi var ett litet gäng som valde hockey. Företagshockey, olika nivåer på allihop men larvigt kul!
Det blev vinst för mitt lag och då blev det segerintervjuer 🙂

Efter vår match spelade AIK mot Timrå och vann med 3-1. En kul kväll med ett skönt gäng!

Vi stöter på Jocke överallt nuförtiden
Nästa fredag på Hovet mellan AIK-Leksand ska jag och några till signera den här boken. Massvis med bra och intressanta intervjuer i boken, bra julklappstips!
Ca 6500 biljetter sålda idag så skynda köp biljett innan dem är slut.

Det gör så vansinnigt ont

’Det kan inte vara sant. Låt mig vakna och låt allt bara vara en hemsk mardröm.’
Vi gjorde ett graviditetstest som visade positivt i juli månad. Vi var såklart jätteglada men både jag och Jocke var väldigt lugna, lite chockade och samtidigt fanns den där oron där med en gång. Tror inte någon av oss riktigt kunde ta in det. Speciellt inte eftersom Bobby är gjord med hjälp av IVF, provrörsbefruktning. Och den här gången var det en spontan/naturlig graviditet. Kanske blev vi extra glada för att det fungerade på naturlig väg men när man har en längtan till barn så spelar det ingen som helst roll hur det blir till, inte för oss i alla fall.
Vi gjorde ett tidigt ultraljud i graviditetsvecka 7 och fick se det pickande lilla hjärtat på skärmen. Ja, ni förstår, HELT omöjligt att inte gråta av lycka och känna en enorm glädje.
Det är helt omöjligt att inte bli glad för ett positivt graviditetstest eller ett litet pickande hjärta på skärmen på ett ultraljud. Omöjligt att inte föreställa sig den där lilla bebisen i sina armar. Omöjligt att inte fantisera om hur livet kommer bli med en till efterlängtad liten familjemedlem. Omöjligt att inte se framför sig hur Bobby skulle bli som storebror. Jag kan fortfarande knappt tro att det är sant att vi ännu en gång fått missfall. Visst att en sak sker en gång, kanske två gånger men TRE gånger! TRE missfall!?
Vi har inte haft tur när det gäller att skaffa barn, jag har verkligen accepterat det. Men jag tappar, (jag skulle vilja säga aldrig) hoppet. Både jag och Jocke är vana att kämpa tills vi uppnår det vi vill ha. När jag fortfarande spelade hockey hade jag alltid makt att påverka hur det gick för mig. Jag kunde alltid träna mer, träna hårdare, lägga om träningen eller göra något annorlunda. Nästan allt som hände kunde jag själv påverka på ett helt annat sätt. Men nu är vi totalt maktlösa, utlämnade och kan bara hoppas på det bästa.

För oss är det så otroligt viktigt att våga och vilja bli glada över saker som vi längtat efter. När första etappen av en dröm slår in, ska vi inte ens bli glada utifall att något hemskt kan hända? Livet skulle bli väldigt tråkigt om man inte tillät sig själv att bli glad när roliga saker händer, för att man ska ha i åtanke att något tråkigt kan hända. Det värsta som kan hända är att man blir glad i onödan och det kommer jag fortsätta bli. Jag kommer ändå bli ledsen i slutändan om det inte går vägen, då kan jag likagärna vara extra glad innan jag blir ledsen. Jag vet inte varför det kändes som det skulle gå vägen just den här gången. Antagligen för att vi hoppades så mycket. Vi ville så gärna ha den här bebisen i vårt liv. Det som känns jobbigt nu den närmsta tiden är att jag vet vad jag har framför mig rent kroppsligt. Nu har vi redan genomgått ultraljudet (för att konstatera att ett missfall skett, det var i vecka 9) som är så otroligt känsloladdat, man får se på skärmen att det inte finns något foster kvar. Då kommer en mängd hemska känslor som sköljer över en på ett väldigt obehagligt sätt.
Paniken. Tomheten. Sorgen. Besvikelsen. Smärtan.
Barnmorskan förklarar, hur mycket av fostret i millimeter format som är kvar i kroppen och hur mycket som ska fortsätta komma ut. Jag fick lite olika tabletter, en slags medicinsk behandling. Dem ska hjälpa mig att få ut allt av fostret, dem har jag redan tagit. Det är väldigt skönt att fått den delen avklarad. Jag får otroligt jobbiga biverkningar av tabletterna som gör att jag mår så fruktansvärt dåligt, vilket är påfrestande att veta innan. Nu får jag bara hoppas att allt kommer ut fort, jag vill få det avklarat så fort som möjligt. Sedan är det ultraljud igen om en vecka för att se att allt kommit ut. Vi tar en sak i taget, bockar av del för del, för att sedan kunna ta oss tillbaks till vanliga livet igen. Jag måste göra såhär för att orka, steg för steg, bocka av, gå vidare. Som en maskin. För att orka.

Jag vill även ta upp det här med skuld och missfall. Det är så himla vanligt att mamman känner skuld och tycker det är ’sitt’ fel, vilket det såklart inte är. Jag har läst så mycket om missfall vid det här laget och det finns INGET (förutom alkohol, droger eller tobak) som kan påverka kroppen och påbörja ett missfall. Jag vet alltså att det inte är mitt fel, jag kan inte göra någonting åt det och kan inte göra någonting annorlunda. Ändå tänker jag ’det måste vara något fel på mig’. Som om jag är skyldig till allt de här och känner mig misslyckad. Jag vet att det inte är mitt fel, att jag är totalt maktlös men ändå kommer dem här känslorna och tankarna.
För mig är det också viktigt att våga säga att det här hänt oss, för det finns så otroligt stort mörkertal av missfall. Människor vet oftast inte hur vanligt det är när ett missfall drabbar en, just för att ingen vill eller vågar prata om det. Jag blir glad om en enda människa kan läsa det här och kanske vågar prata med någon nära om sin upplevelse, för att slippa vara själv med skammen och skulden som man ofta känner.
Det är samma sak med IVF, det anses nästan vara tabu att prata om att man fått barn med hjälp av IVF. Varför är det så!? Om man kan få hjälp, är inte det helt fantastiskt? Det är så otroligt många som tar hjälp den vägen och faktiskt tillslut får sitt/sina efterlängtade barn. Men då ska man behöva skämmas för det! Hålla det hemligt och något man inte ska säga högt. Vad spelar det för roll hur det gick till? Så efterlängtad som Bobby var, eftersom det låg år av kämpande bakom, då spelar det i alla fall ingen som helst roll för oss att det var med hjälp av IVF. Jag är till och med (nu i efterhand) stolt över allt vi gått igenom med allt vad det innebär. Jag har under dem här åren fört anteckningar och det har blivit en hel del besök på olika kliniker, hos olika läkare, barnmorskor osv… Nu när jag läser allt förstår jag inte ens hur vi orkat. Efter allt slit har vi ju tillslut fått vår son och det betyder såklart allt i slutändan.En liten, liten del av alla anteckningar som finns sparade
Efter vi fick Bobby har tanken hela tiden varit att vi velat ha ett eller flera syskon. Men så smyger sig massa tankar på som ”det kanske inte är meningen att vi ska ha fler barn”. Och vi vill ju såklart aldrig tappa hoppet, men känner samtidigt att det här tär väldigt mycket på oss och man ställer sig frågan; hur många gånger ska vi orka ta oss igenom det här? Både fysiskt och psykiskt. Blir vi starkare av allt i slutändan eller håller det på att knäcka oss? Vi som par har blivit starkare, efter allt det här tror jag att vi kommer kunna gå igenom vad som helst tillsammans. Jag däremot, är extremt känslig i perioder och jag kan fortfarande inte hantera det på ett bra sätt. Viktigt att säga är att jag inte vill att någon ska tycka synd om mig eller oss, det är inte mer synd om oss än någon annan. Men vi tycker det är viktigt att våga prata om det.
Vi håller alltid ihop och vi bråkar aldrig om frågan gällande barn. Det har vi aldrig gjort. Däremot tröstar vi varandra och finns där för varann lite extra.
Det viktigaste i allt det här är att både jag och Jocke tillåter oss själva att vara ledsna, det är så vi orkar ta oss vidare. Efter vårt första missfall åkte jag tillbaks till jobbet som om ingenting hade hänt, vi gjorde ultraljudet på lunchen som visade att ett missfall hade skett. Så vill jag aldrig göra igen. Jag tror att sorgen och tårarna måste få ta plats och ge så mycket tid som behövs.
Vi fortsätter i alla fall just nu att ha en målbild klar framför oss. En liten bebis till familjen. Om, när eller hur det blir, det vet vi inte. Men så länge drömmen lever, så ska vi ta vara på tiden och varandra. Vi har vår Bobby som vi älskar så galet mycket och han påminner oss varje dag om att livet är rätt bra ändå. Men som vi längtar efter en till! ♥

Bröllopsdag

Idag är det fem (!) år sedan jag och Jocke gifte oss. Den 16e juni 2012 gifte vi oss i Vaxholms kyrka
Det var verkligen en sån underbar dag! Om det inte var så dyrt att gifta sig skulle jag vilja göra det igen, helst varje år, haha! Det får bli giftermål igen på 10-års jubileet i så fall.

Så mycket känslor och allt var helt överväldigande hela dagen och kvällen

Bröllopsvalsen till låten ”Ta mig till havet”

Just nu är vi fortfarande i Spanien och Jocke åkte hem imorse för att jobba några dagar. Jag, Bobby, min mamma, min syster och hennes två barn stannar ytterligare fem dagar, sen ska även vi åka hem

Skulle kunna stanna kvar här, sol varje dag, härliga varma kvällar och allt blommar överallt och är så himla fint!

Hamnen i Puerto Banus


Vi tar det väldigt lugnt på dagarna. Det är väldigt varmt så vi gör det som känns bäst för dagen och ser till att Bobby har det bra

Så det blir mycket bad och lek

Nya matchande shorts – snygga killar!

Bobby badar hela tiden i en UV-dräkt och mössa, jag är så rädd att han ska bränna sig, vi smörjer honom hela tiden och sen är det skugga som gäller. Blev ett snabbdopp i nya badbrallorna i alla fall 🙂

Gudfar Oscar var här första veckan med oss, kul att han följde med. Här var vi på båttur mellan Puerto Banus och Marbella, en mysig ganska kort, men väldigt fin båttur

Sover gott på båten

Bobby sover fortfarande mycket, nästan alltid 12 timmar per natt och vaknar ibland och antingen bara tar nappen eller dricker välling och sen sover han oftast fortfarande två gånger per dag. Här somnar han gott i min famn efter allt badande. Men det här med mat, vet inte vad som är normalt för en ettåring, men han äter så himla mycket mat, han kanske fått att han älskar all mat efter mig och Jocke 🙂

Ute på båttur

Jag och lillasyster Becca

Härliga tjejer. Bästa vänner och dem har så himla kul ihop. Häftigt med tvillingar, dem bråkar inte alls som vanliga syskon verkar göra

Man kan aldrig klaga när man vaknar till det här

En utmaning är att ta foto med en ettåring

Men tillslut fick vi ett foto när en av oss kollade i kameran i alla fall.

Nu har det gått över tre månader sen vi fick veta att vi fick missfall, igen. Och jag har tänkt att det går rätt fort tills kroppen kommer tillbaks till allt igen och man kan försöka på nytt. Men nu har det alltså gått över tre månader och först nu är jag återställd, färdigbehandlad och äntligen är det slut på gynbesök och negativa besked att jag har inga rester kvar eller inte slutar blöda. Men nu är det inga rester kvar, så skönt! Det var mycket värre den här gången, men nu, äntligen, är jag på banan igen. Nu blickar vi framåt ♥

Äntligen sol och värme

Äntligen har vi fått lite sol och värme, verkligen välbehövligt efter en vår som varit lite upp och ner. I söndags packade vi väskorna för att åka till Spanien och hälsa på min lillasyster Rebecca. Jag packade i väskan och Bobby packade ur, det tog sin lilla tid innan väskorna var packade och klara

Finns det några finare blommor än pioner? Så himla fina, som finast när vi skulle åka

Så himla skönt att komma till sol och värme. Vi har det superbra här, kan vara här hur länge som helst. Mest älskar jag de varma kvällarna

Bobby är så nöjd, badar massor och verkar nöjd med livet. Det gör mig så glad att se honom skratta och verka må så bra.

Michelle, Frances och Bobby träffades igen efter att inte setts under en lång tid ♥

Fina parasoll nere på stranden

Nu kan gärna tiden få gå lite långsamt. Att sol och värme kan göra en så glad

Glad påsk!

Hoppas alla har en riktigt skön påsk, i vintervädret 🙂
Bobby fick sitt första påskägg av farmor

Med en liten kyckling i, nöjd kille!

Igår var vi bara hemma vilket var skönt, nu ska vi bort till familj, nära och kära lördag, söndag och måndag. Det blir antagligen massa god mat att se fram emot.
Om en vecka fyller Bobby 1 år!
Ett år sedan jag vaknade av att jag hade värkar, visste direkt att det var på riktigt för det stegrades fort och dem kom tätare och tätare. Jag väckte Jocke fyra timmar senare och ytterligare sex timmar efter det åkte vi in till Danderyd efter att dem sagt ”kom in med en gång”. Det enda jag tänkte på medan jag kämpade på med värkarna hemma var att jag INTE ville bli hemskickad. Och det blev jag ju inte, jag hade gjort ett bra jobb hemma sa dem, skönt!
Bobby föddes sex timmar senare och jag var tydligen som gjord för att föda barn sa barnmorskorna (Kändes inte så direkt efter förlossningen kan jag säga) Och inte hade vi kunnat tro att livet skulle bli såhär – det absolut bästa som hänt oss!

Såhär ser det ut hemma, hela tiden. Bobby gillar sina hockeyklubbor, bollar, puckar och böcker. Allt annat är ganska ointressant.

Allt kommer och går i perioder så det är såklart okej. Men nu har han tagit det här med hockeyklubborna till en helt ny nivå…
Han ska ha med dem överallt! I badet, när han äter osv. Vi har aldrig visat eller lagt fram några saker mer än andra, utan det har varit några saker han helt klart gillar mer än andra, han har lite leksaker (väldigt lite i jämförelse med andra barn) men lite grann. Så, låt hoppas det bara är en sån där fas alla pratar om 🙂

Just det, en sak till. Dammsugaren är en ny favorit. Men han gillar inte när den låter, lite synd annars hade man fått städhjälp hemma

Måste tipsa om SUPERGODA bars jag gjorde igår.
Få ingredienser och tar kort tid att göra – på riktigt, goda!
Jag åt en Bar häromdagen som var den godaste jag ätit och så tog jag bara ingredienserna och hoppades det skulle bli bra. Jag gjorde allt på känn så har tyvärr inga mått att erbjuda men däremot innehållet:
Hasselnötter (jag tog även lite cashewnötter)
Dadlar
Kakao
Kokosolja
Flingsalt

Ställ kallt, skär i bitar – ät och njut!

Måste tipsa er om att börja PRENUMERERA på JRM Skates and Skills på Youtube. Kommer hända massor där som ni inte vill missa.
Länk kommer här;
https://www.youtube.com/channel/UCxS-ZE_I6wBQwhzwf77zmEw

Ta hand om varandra – Glad påsk från oss ♥

Vecka 29

Den här veckan har vi varit ute massor. Så skönt att det börjar kännas som lite vår i luften. Men man får inte glömma att mars månad kan bjuda upp med snö när som helst.
Bobby älskar att vara ute, ska se till att han fortsätter göra det även framöver och när han blir äldre. Om vi är ute mycket och vi gör roliga saker, är jag övertygad om att han kommer bli en utekille. Vi ska helt skippa tv, tv-spel och iPad. Eller, dem första åren ska han inte ens veta vad det är, det har gått bra hittills. Enda gången han får titta på en mobil är när vi har Skypat eller använt Facetime eftersom Jocke reser en del, och allt handlar om hur mycket vi håller på med mobilerna under hans vakna tid, både jag och Jocke försöker att göra allt vi måste göra när han sover. Jag vill se honom i ögonen när han tittar på mig och söker min blick. Vill påpeka att alla får göra som man vill och som alltid ska man göra det man själv tror på.

Vi var hos Jockes mamma häromdagen och gjorde våfflor. Tyvärr levererade inte vårt gamla våffeljärn frasiga våfflor utan våfflor utan fras 🙂 så måste köpa ett nytt. Gjorde lite olika matiga våfflor och avslutade med…

Dessertvåffla, och ja, vi blev mätta 🙂

Varför bada i badkaret när man kan bada i handfatet!?

När jag vaknade imorse (jag sov när killarna gick upp)  då kom jag upp till det här ♥

Vi har nog haft lite tur med Bobby för han har sovit till kl 8-9 på morgonen sedan han föddes och han somnar runt 19. Men sedan vi kom hem från Spanien har han blivit en morgonkille så vi tycker det är jätte tidigt när han vaknar kl 7 och vill gå upp. När han vaknat kl 6 har vi sagt att det är natt och det är bara somna om 🙂 Så det blir tidigare morgnar hemma hos oss nu, men det är bra att vi kommer upp på morgnarna och tar vara på dagarna.

Det bästa som finns, alla kategorier

Bus med pappa. Är så glad att Jocke inte har ett vanligt 8-17 jobb och vi kan ses mer än dem flesta och få dela mycket av det som händer den här första tiden

Bobby hittade både Jockes CCM-skridskor och hans Nocco-dryck idag. Två samarbeten han är glad över att han har med sitt företag, JRM Skates and Skills.

Om ni inte har bokat en plats under sommarens camper är det dags att göra det nu, platserna är snart slut!

www.jrmskatesandskills.seHär är några av de grymma coacher som kommer till Karlskoga i sommar. Nu är det även klart att det blir en tjejgrupp vecka 29, så roligt att det äntligen blir av. Det blir jag glad i hjärtat av. In och anmäl er NU, så ses vi där!

Viva Espana

Såhär ser våra kvällspromenader ut längs stranden, så fridfullt, lugnt och skönt

Becca och hennes familj bor i ett jättefint område. Det är skönt att bara gå omkring och titta på alla fina hus, utsikten och njuta av alla vackra palmer

Höga fina berg när vi var på väg från Malaga till Marbella

Vi var på marknad häromdagen, här är två glada killar i solen.

Det fanns massa fint, här är några snygga marockanska mattor. V köpte däremot inte så mycket men det blir nog marknad någon till innan vi åker hem, den ligger i närheten av Puerto Banus

Idag var det sämre väder så vi åkte till ett Zoo med ett Delfinarium

Det var faktiskt jättekul, barnen kanske tyckte det var mest roligt

Ni ser väl hur roligt Bobby hade, haha!

Egentligen är han såklart för liten för att förstå allting men han är superintresserad av alla djur så det är kul att se honom så glad.

Imorgon är det en ny vecka och det ska bli fint väder, vi ska nog bara ta det lugnt i solen och läsa någon bok och äta lite god mat. På torsdag åker Jocke hem igen och ska jobba en vecka och sen kommer han tillbaks till oss ♥

Äntligen

Nu är vi äntligen framme i Marbella och det är varmt och skönt här. Har frusit hela vintern så har verkligen längtat efter lite sol och värme.

Ingen ordning hemma när vi höll på att packa


Men tillslut så 🙂
Min och Bobbys väska, 22 kg senare


Någon som var taggad inför lite semester


Vårt flyg gick så tidigt imorse så vi sov på Hotell Clarion Sign på Arlanda från igår kväll. Så himla mycket packning!


Utsikten från rummet


Ganska redig frukost kl 5 imorse 🙂


Bobby var på gott humör trots att vi väckte honom så tidigt


Men han somna direkt när vi klev på planet


Total flygtid 4,5 timmar.
Han sov första två timmarna, sen var han vaken drygt en timme och var superglad, fick lite välling och sen somnade tills vi landade. Här myser han med pappa


Flyger in över Malaga


Älskar att åka från snö och kyla och komma fram till det här


En strand som ligger på promenadavstånd från där vi bor hos min syster Becca

Underbar dag.
Nu ska vi varva ner och bara ha det skönt här ♥