På lördag

Nu ska jag få avsluta min hockeykarriär, på riktigt. På lördag, 28e januari, på Ritorp när AIK möter Modo, innan matchen (den börjar kl 18) ska jag avtackas för mina år i AIK.

Ett av mina favoritminnen, (fjärde) SM-guldet säsongen 2012/2013.


Många fantastiska och härliga minnen


Uppmärksammades när jag spelade min 300e match i AIK tröjan


Att få vara en del av ett lag är något alldeles speciellt

Jag fick äran att representera Sverige med Damkronorna, över 70 landskamper blev det totalt


Hade kanske någon liten dröm om att få spela hockey när jag hade fått barn. Att få krama Bobby efter en match, att få se honom på läktaren. Det närmsta jag kom det, var en match med gamla spelare från Damkronorna, och även om det bara var på skoj var det så roligt att få uppleva att spela hockey igen nu när Bobby finns också.

Bobby med sin mini-matchtröja på sig. Med mitt nummer, 27.


Jag ska som sagt få någon slags avtackning på lördag och jag är såklart både glad och stolt över det. Men det är verkligen så att, även om jag alltid älskat hockeyn och hur livet var då, kunde jag aldrig tro att det skulle bli såhär bra som jag, Bobby och Jocke har det nu. Jag vet vad som krävs för att spela på elitnivå igen och den tiden vill jag inte missa med Bobby, så valet blir enkelt. Kärleken till sitt/sina barn är helt oslagbart och går aldrig att förstå förens man får barn.

Livet med dem här två är det som gäller nu och jag älskar det även om jag saknar hockeyn vissa dagar.
Ni är livet för mig! ♥